BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

En av de mest högljudda homofoba agitatorerna är pastor Martin Ssempa, en amerikansk-ugandisk evangelist som vill utrota homosexualiteten i Uganda. I vitt spridda Youtubeklipp hetsar han mot homosexuella och han påstår att bland andra organisationen Queer Youth Uganda rekryterar barn till homosexualitet. Många har tagit hatretoriken till handling och en av dem som drabbats är Queer Youth Ugandas grundare, Samuel Opio. ETC träffar honom på Fotografiska museet i Stockholm där hans porträtt precis hängts upp, tillsammans med porträtten av en mängd andra människor som kämpar för en bättre värld, i utställningen We have a dream. Samuel Opio böjer huvudet framåt när han pratar om misshandeln. Han pekar på ett ärr på hjässan och berättar.

"Folk förstod inte vad det betydde"

Han var precis hemkommen från en FN-konferens i Genève där han talat om Ugandas planerade lagar mot homosexualitet. Pastor Ssemba hade precis hållit en stor presskonferens där han pratade om hur homosexuella åt varandras avföring och hotade landet. När Samuel Opio kom in i sin lägenhet väntade två män på honom, den ena hade en pistol. De misshandlade honom grovt och dödshotade honom. Det var samma år som en annan framträdande gayaktivist, David Kato, mördades i sitt hem.

Samuel Opio beskriver att livet förändrats de senaste åren, i takt med att hatretoriken mot homosexuella har ökat.

– Livet för hbtq-personer var mycket bättre tidigare. Ingen pratade om homosexualitet, folk förstod inte vad det betydde och det gjorde livet lättare. Det var inga hot, inga vräkningar, ingen blev utkastad från sin skola eller förskjuten av sin familj. Människor hade ingen uppfattning om vad det var

– Idén att skydda barnen och driva ut homosexualiteten planterades av bland andra pastor Ssempa. Människor bytte perspektiv och trodde verkligen på att homosexualitet är farligt och dåligt och att homosexuella behöver botas, för det inte är afrikanskt.

Samuel Opio växte upp i en liten by, omkring åtta timmars bilfärd från huvudstaden Kampala. I tolvårsåldern stod det klart för honom att han drogs till män.

– Jag visste inte hur jag skulle definiera det. Orden homosexuell eller gay var inte bekanta för mig. Men jag hade känslor för män.

Det var först när han flyttade till Kampala för att plugga på universitet som bitarna föll på plats.

– När jag kom till Kampala klickade jag direkt med andra homosexuella. Världen öppnade sig, jag hittade livet. Jag mådde så mycket bättre, jag hade hittat det jag hade saknat hela livet. Jag fick en familj och vi delade erfarenheter. Alla hade samma berättelse från sina hembyar.

Men glädjen blev kortvarig. Samuel Opio bestämde sig för att komma ut för sin familj.

– Jag förväntade mig att de skulle tolerera mig åtminstone. Men de sa att om du bestämmer att du är gay, så är du inte en del av vår familj längre. Du kommer inte gå kvar på universitetet för vi kommer inte betala, du sätter inte din fot i det här huset igen, berättar Samuel Opio.

– Det var svårt att välja. Men om jag hade valt att ljuga hade jag levt ett dubbelliv i dag. De hade fått mig att gifta mig med en kvinna, för att få homosexualiteten ur min kropp. Vad ska jag göra med en kvinna? Det är inte meningen att jag ska gifta mig med en kvinna, jag ska gifta mig med en man jag älskar.

Samuel Opio valde att vara sig själv och familjen höll sitt löfte. Han förlorade sin plats på universitetet och hade ingen nära anhörig kvar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Mina vänner hjälpte mig, de hade gått igenom samma sak. Jag fick en pojkvän och livet blev lite lättare.

Men utan utbildning och erfarenhet av livet i staden fanns inga jobb att få för Samuel Opio. Han tvingades att vända sig till sexarbete. Efter två månader kom han loss ur det, med hjälp av en vän.

– Ur allt detta kände jag att det finns så många unga där ute som går igenom samma sak. Många har hiv, många tvingas till sexarbete, många begår självmord. Jag ville göra skillnad. Då startade jag en NGO, för att dela erfarenheter och påverka.

Queer Youth Uganda växer och har i dag 315 medlemmar, 15 anställda och ett kontor. På kontoret finns dock bara material som handlar om hiv-prevention. Material som berör homosexualitet förvaras på andra platser, som inte är lika utsatta för razzior.

– Vi arbetare uppsökande, för att få folk att känna att de inte är ensamma, och få människor att stå för sina liv och sina rättigheter och bygga en rörelse.

Organisationen yrkesutbildar också unga och har kurser i företagande.

– Vi vill vara jobbskapare istället för jobbsökare. Det gör vi för att unga inte ska hamna i sexarbete eller drogmissbruk.

"Jag har all rätt att stanna"

De ledande företrädarna har synts i media och är kända, vilket gör det dagliga livet svårare. Det händer ofta att Samuel Opio blir avslängd av bussen när någon känner igen honom och han flyttar ofta.

– När grannarna har insett vem jag är så vill de ha bort mig. Då är det bäst att flytta vidare.

Var det ett svårt beslut att stanna i landet?

– Inte alls. Jag har ingen tanke på att lämna. Det här handlar om mig. Jag har all rätt att stanna kvar och slåss för rättvisa. Och om jag flyr, vem ska slåss för detta? Jag har startat en organisation för hbtq-samhället, för att se till att vi befrias. Så att vi får frihet från förtryck, yttrandefrihet, rätt till bostad och familj, rätt att gå i skolan och få jobb och sjukvård. Vi måste befrias som alla andra. Vi måste behandlas och respekteras som alla andra.

I Sverige har många hbtq-flyktingar från Uganda fått avslag. Vad tänker du om det?

– Sverige är mycket bättre än till exempel Danmark och Norge. Jag uppskattar det. Men jag vill uppmuntra Sveriges regering och det svenska folket att vara toleranta. Det handlar inte bara om Sverige, det är en global fråga. Vi vill inte fly, vi har anledningar till att fly. Jag har blivit förtryckt, men jag känner inte att jag kan fly från mitt land. Men jag kan inte säga något om någon annan känner att den måste. När den bestämmer sig för att fly betyder det att det är farligt. Människor borde lyssna på dem.

Samlar in pengar till boende

Många länder deporterar asylsökande till Uganda och Queer Youth Uganda åker ofta och plockar upp unga återvändare på flygplatsen så att de har någonstans att ta vägen. Ofta får de komma till kontoret, men där finns egentligen inte plats.

– Vi samlar just nu pengar till boende för deporterade hbtq-flyktingar som återvänder. Om svenskar kan solidarisera sig och skänka pengar till det arbetet vore det fantastiskt.

Är du ofta rädd?

– Jag är rädd varje minut. Jag har bara ett liv och jag lever i ett land där mitt liv står på spel. Det finns inget skydd för mig. Jag lever i skräck. Jag har alltid vänner med mig när jag rör mig, så att jag har en vän som backar upp mig om jag blir attackerad.

– Men jag har jobb att göra, jag måste slutföra kampen.

Känner du dig hoppfull?

– Till hundra procent, det är därför jag fortsätter kämpa. För att jag vet att i morgon får vi frihet, i morgon segrar vi, i morgon får vi erkännande. Det finns ingen annan väg.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.