I krönikan vände Somar Al Naher på perspektivet. I stället för att som asylsökande vara tacksam för att få stanna i Sverige föreslog hon att Sverige skulle ge henne en ursäkt för den långa och tuffa process hon och många andra på flykt gått igenom. Som det fungerar i dag anordnar Sveriges kommuner en välkomstceremoni där nya medborgare får ett diplom.

– Medborgarceremonierna är inte neutrala utan laddade med politik. Man får ett diplom som om man deltagit i någon tävling. Du drunk­nade inte i Medelhavet, här är ett diplom, typ. Det med ursäkten är inte heller min huvudpoäng, det är bara ett sätt att se det från andra sidan. En ursäkt ligger närmare till hands än en ceremoni, säger hon.

”Borde vara tacksam”

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Somar Al Nahers mailkorg är full av ilska. Även förre migrationsministern och riksdagens förste vice talman Tobias Billström skrev ett inlägg på Facebook där han uppmanade Somar Al Naher att vara tacksam i stället för att kräva en ursäkt. Han avslutar med att Somar Al Naher ”borde tänka på det innan du skriver nästa krönika”.

– Han bekräftar bara det jag försöker säga, att det är något problematiskt med den här ceremonin. Han är före detta migrationsminister, och när han skriver de här sakerna visar det att man kommer hit efter en väldigt lång och förnedrande process som inte slutar bara för att man blir svensk medborgare. Man förväntas hela tiden vara tacksam och man ses inte som en jämlike.

Smal åsiktskorridor

Högerdebattörer har under årens lopp hänvisat till ”åsiktskorridoren”, en teori om att man inte får ha (negativa) åsikter om invandringen. Den korridoren gick uppenbarligen åt båda hållen.

– Det är så skrattretande med folk som pratar om åsiktkorridoren och att man inte får prata om migrationsfrågor, men kommer en invandrare och säger att nationaldagsfirandet är konstigt så tar det hus i helvete. Där kan man snacka om åsiktskorridor, säger Somar Al Naher.

Gick du för långt när du ville ha en ursäkt från den svenska staten efter din asylprövning?

– Nej. Jag har skrivit om nationaldagen tidigare och vet att det väcker väldigt starka känslor, men jag kan inte ta ansvar för andras åsikter och har heller inga problem med att folk kritiserar mina. Men det är talande att kritiken snarare handlar om min person än vad jag faktiskt skriver.