Kommentar / Bilan Osman.

2021-04-08 12:38
Bild: Shutterstock
Puffetikett
Dagens ETC

Slöjförbud skiljer oss åt – vi måste välja en annan väg

Frankrike har röstat igenom ett nationellt slöjförbud för barn. Trots domar som visar att det inte är förenligt med religionsfriheten höjs svenska röster för att göra samma sak. Det är helt fel väg att gå, skriver Bilan Osman. Den typen av förbud driver fram parallellsamhällen istället för att motverka dem.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Frankrike, 2004. Cennet Doganay är 15 år och har sedan förbudet mot religiösa symboler i skolan haft det tufft. Hon har testat allt, bandana, en basker - men ingenting hjälper. Hon får inte komma in i klassrummet och blir förpassad till ett studierum. Hon bestämmer sig för att raka av allt hår. Till en journalist säger hon senare: ”jag respekterar lagen, men lagen respekterar inte mig”.

Slöjförbudet inom grund- och gymnasieskolor motiverades av laïcité-principen, en idé om konfessionslöshet som växte fram i spåren av franska revolutionen. I huvudsak upprätthåller den sekularismen; religion ska hållas utanför det politiska och ska sakna inflytande i statliga verksamheter. En kommittén tillsattes i början av 2000-talet för att undersöka vad laïcité innebar i praktiken och 2004 resulterade i lagen som förbjuder iögonfallande religiösa symboler, särskilt inom skolan.

Frankrikes historiska arv, där religion stått i vägen för demokrati och modernisering, har skapat en nästintill ohållbar situation för religiösa minoriteter i landet, särskilt muslimska kvinnor.

Frågan har lyfts i Sverige

Förra veckan antog den franska senaten ett lagpaket som bland annat innehåller slöjförbud för barn under 18 år på offentliga platser, ett nationellt burkiniförbud och ett förbud mot att mammor i slöja följer med på skolutflykter. Delar av förslaget har drivits på av högeroppositionen i landet, medan andra delar – som den om slöjförbud för minderåriga – drivits av vänsterpartiet Rassemblement démocratique et social européen (RDSE). Lagpaketet visar på en bred politisk uppslutning för att försvåra för franska muslimer. För att lagpaketet ska träda i kraft måste nationalförsamlingens ledamöter rösta för den.

Den franska slöjdebatten har många år på nacken. Redan 1989 stängdes tre elever i en grundskola av efter att de vägrat ta av sig slöjan i klassrummet. Sedan dess har förutsättningarna för att vara slöjbärande försämrats ytterligare. 2009 konstaterade den dåvarande franska presidenten i en intervju att ”slöja inte är välkommen på fransk mark” och att ”i Frankrike ska det inte finnas någon skillnad mellan könen”.

På senare tid har frågan även lyfts i Sverige. Flera kommuner har diskuterat lokala slöjförbud för barn och unga. 2020 kom domen från förvaltningsrätten: Skurup och Staffanstorp får inte införa slöjförbud i kommunens skolor, eftersom förbudet innebär en inskränkning av den grundlagsstadgade religionsfriheten. Redan 2012 slog Skolverket fast att slöjförbud för elever strider mot religions- och yttrandefriheten och diskrimineringslagen.

Trots det har Moderaterna i en motion 2019 föreslagit att frågan ska utredas och så sent som förra månaden hade KD ett utspel om att förbjuda slöja i förskolor och lågstadiet.

Frankrike kan lära oss mycket om konsekvenserna av slöjförbud för barn och unga. Sedan 2004 års slöjförbud har antalet friskolor som godkänner att eleverna bär ökat kraftigt. Det parallellsamhälle slöjförbudsivrare säger sig vilja motverka har snarare befästs. Barn drabbas när de placeras i friskolor med låg standard, eller blir hemundervisade som ett resultat av slöjförbudet i statliga skolor.

Idén om en kyskhetskultur i relation till slöja är intressant utifrån en rad olika avseenden, inte minst för att den knappast bidrar till en djupare förståelse för vad det innebär att bära slöja. Samma människor som utan att tveka upprätthåller kyskhetskulturen i sin vardag, kan samtidigt peka finger åt muslimska kvinnor. Det är ju knappast så att kampen för att bada barbröstat väger lika tungt som kampen för att ta av slöjan på barn och unga.

Demonisering av muslimer

Muslimer lever inte på en isolerad ö, långt bortom samhällets övriga normer och beteenden. Den kyskhetskultur många placerar hos muslimer är i mångt och mycket också en projicering. Kanske är det därför diskussionen om slöja skaver så mycket. Det handlar inte framför allt om om sexualisering av barn och ungas kroppar, då samhället med glädje täcker brösten på barn. Inte heller handlar det primärt om hedersrelaterat våld och förtryck, då vi vid det här laget borde veta att det finns och existerar inom en rad olika religioner och kulturer.

Det handlar om muslimer. Och behovet av att assimilera dem. Demoniseringen av franska muslimer har lett till en markant ökning av islamofobiska hatbrott, under 2020 hade attackerna ökat med över 50 procent. Det är hög tid att tala om de allvarliga konsekvenser som lär fortsätta följa i spåren av slöjförbud.

Slöjförbud

2004 antog Frankrike en lag om slöjförbud i skolan. Samma år blev heltäckande slöja förbjudet på allmän plats.

2015 fick Frankrike stöd av Europadomstolen för förbudet mot heltäckande slöja.

I förra veckan sa senaten ja till ett nationellt slöjförbud för minder­åriga. Nu väntar en omröstning i nationalförsamlingen.