Hon medicinerar dessutom får högt blodtryck sedan hon var 17 år och är livrädd för vad som skulle kunna hända om hon blev smittad. I mitten av mars gick hon hem från jobbet.
De första månaderna kunde hon jobba hemifrån med andra arbetsuppgifter än vanligt. Men framåt sommaren började arbetsuppgifterna som hon kunde göra hemifrån att ta slut.
Hon hade sett fram emot den 1 juli, då det var sagt att ersättningen till riskgrupperna skulle börja gälla. Men i slutet av juni kom nya besked. Pengarna skulle inte vara möjliga att söka förrän i slutet av augusti. Anette tvekande kring vad hon skulle göra.
– Jag kunde ju inte veta innan om jag skulle bli beviljad ersättning eller inte. Jag stod där med två månader kvar tills jag kunde ansöka och undrade vad jag skulle göra. Jag tog ut semester, säger Anette Pettersson.
Lång väntan
När hon till slut fick beslutet från Försäkringskassan i början av hösten kunde hon andas ut. Hon är en av de drygt 2 300 personerna i Sverige som hittills fått rätt till ersättning.
Det visade sig dock att hon inte kunde få ersättning för den tiden som hon tagit ut semester. Den som blir sjukskriven under semestern kan ansöka om sjukpenning i efterhand, men det gäller inte för dem som har smittskyddspenning. Anette Pettersson säger att hon kan förstå det till viss del. Hon tycker att otydligheten från regeringen och myndigheterna har varit det jobbigaste.
– Man kan få tuffa besked, men om man får det väl förklarat är det lättare att ta, säger hon.
En annan som är besviken på regeringen är Carina, 58, som inte vill medverka med efternamn. Hon jobbar som undersköterska på en akut medicinavdelning på Universitetssjukhuset i Skåne, där en del patienter är covid-smittade.
Carina har kol, kronisk obstruktiv lungsjukdom, och till en början kunde hon ta hand om patienter som inte hade covid. Men det blev svårt att garantera i längden. Dagens ETC pratade med Carina första gången i maj och då hade hon bestämt sig för att ta ut obetald tjänstledighet och sedan semester för att slippa risken att bli smittad på jobbet.
Vad som skulle hända sedan kunde hon inte svara på.
I dag berättar Carina att hon gått tillbaka till jobbet trots smittorisken. I september blev situationen ekonomiskt ohållbar.
– Jag går och jobbar och rätt vad det är har jag haft hand om en patient en hel dag, och helt plötsligt har det tagits covid-test på den personen och det visar sig att den är sjuk. Då blir man jätteorolig, säger hon.
Nya besked från regeringen
Eftersom Carina ”bara” har kol verkade det först som att hon inte skulle ha rätt till ersättning. Därför har hon låtit bli att söka, men den 28 september kom det nya besked från regeringen. Nu är kronisk lungsjukdom med väsentligt minskad lungkapacitet, dit kol hör, i sig tillräckligt för att få ersättning.
Carina tycker att kol-patienter borde ha gjort det redan från början.
– Det säger sig självt att det påverkar lungorna om jag får covid. Jag kanske överlever, men det jag är rädd för att min kol skulle bli försämrad om jag fick covid, säger hon.
Både Carina och Anette Pettersson följer noga alla besked från regeringen och myndigheterna. De är överens om att hanteringen av riskgrupperna varit dålig.
– Det verkar som att regeringen tror att de som är i riskgrupp inte är på jobbet. Men jag tror att många i riskgrupper jobbar, och många har inte jobb där man kan hålla avstånd eller jobba hemifrån. Man pratar om det som att vi är skyddade, men jag känner mig inte skyddad, säger Carina.
Anette Pettersson räknar med att hon kommer att få ersättning året ut. Det ger henne några månaders andrum. Men regeringen har aviserat att det inte blir någon förlängning efter 31 december.
– Jag vet inte vad som händer då. Jag tror inte att det kommer att finnas något vaccin, säger hon.
