Samtalet.

2020-02-09 11:30
  • Bild: Mattias Göthberg
  • Bild: Mattias Göthberg
  • Bild: Mattias Göthberg
Puffetikett
ETC Nyhetsmagasin

Sandro Scocco: Så påverkar invandring ekonomin

Ekonomen Sandro Scocco menar att det pågår en pseudodebatt om invandringens kostnader. I sin nya bok gör han upp med myterna – och pekar ut en möjlig väg framåt.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Nyhetsmagasinet ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

11 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Invandrarna tar våra jobb. Och det är bra. Det är en av slutsatserna i Sandro Scoccos bok, där han kastar sig rakt in i en av vår tids mest infekterade debatter. Nämligen den om hur utlandsfödda påverkar den svenska ekonomin.

Sandro Scocco, chefsekonom på den fackligt finansierade tankesmedjan Arena Idé och tidigare chefsekonom på dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen, har tidigare skrivit en rad rapporter på temat och även varit medförfattare till vetenskapliga artiklar. Men det var inte tillräckligt, han ville nå ut bredare. Strax före jul släppte han därför en populärvetenskaplig bok med titeln ”Och några, antar jag, är OK”.

Det är ett citat som Donald Trump myntade under den välregisserade pressträffen den 15 juni 2015, då han meddelade att han skulle försöka bli USA:s president. Trump pratade om invandrare och konstaterade att ”De kommer med droger. De kommer med kriminalitet. De är våldtäktsmän. Och några, antar jag, är OK.”

Sandro Scocco menar att den här typen av främlingsfientlighet är den snabbast växande kraften i världen, något som han menar yttrar sig i Sverige genom Sverigedemokraternas framfart. Det pratas om invandringens kostnader, hur mycket invandring Sverige tål och om att de tar svenskarnas jobb. Men till stor del är det en pseudodebatt som utspelar sig om invandringens påverkan på ekonomin, menar Sandro Scocco, som därför med sin bok har velat sammanställa forskningsläget i syfte att föra in fakta i samtalet. Något som inte varit det lättaste.

– Jag visste att det var känsligt, men var inte beredd på vilka starka reaktioner det skulle utlösa. Jag har gjort massor med utredningar och deltagit i den offentliga debatten i närmare tre decennier. Jag har aldrig mottagit så mycket hat som nu, berättar Sandro Scocco.

Vad är det som gör frågan så speciell, tror du?

– Jag tror att vi har hamnat i en situation där många människor känner sig politiskt övergivna och ekonomiskt eftersatta och att det har skapat en ilska. Då kommer partier in som har väldigt enkla lösningar. De säger att det varken har med skatter, tillväxtpolitik, skolpolitik eller arbetsmarknadspolitik att göra utan problemet är enbart invandrare. Så resonerar absolut inte den stora delen av den svenska befolkningen, men i viktiga marginalgrupper så har det här varit ett attraktivt budskap att ta till sig och en enkel lösning.

Det finns mycket i de uppgifter som cirkulerar gällande invandringens påverkan på ekonomin som Sandro Scocco tycker är missuppfattningar eller rena felaktigheter. En sådan handlar om föreställningen att Sverige skulle vara sämst i världen på integration, något som Scocco menar är helt felaktigt. Det leder han i bevis i boken – som du kan läsa ett utdrag ur här – genom att rada upp siffror som pekar i annan riktning. Men det som framförallt diskuteras i boken är invandringens påstådda kostnader och påverkan på låglönesektorn. En av de siffror som återkommer i debatten ärt invandringen kostar runt 1 procent av BNP, cirka 40 miljarder per år för de offentliga finanserna. Siffrorna är i och för sig oftast korrekta, menar Scocco som själv kontrollräknat, men det är mycket information som utelämnas och de är dessutom endast beräknade utifrån enstaka år, inte för längre tidsperioder.

– Det stämmer inte att det är en kostnad och den så kallade ”kostnaden” gäller i så fall princip alla med låga löner, oavsett etnicitet, säger han och fortsätter:

– Vad de gör är att de benämner omfördelning som en kostnad. Jag misstänker att många tror att det de kallar ”kostnad” uppstår för att invandrare jobbar mindre och får mer bidrag/transfereringar. Men det är inte där ”kostnaden” uppstår, utan det är framför allt på intäktssidan och den uppstår på grund av att utlandsfödda i snitt har mycket lägre lön. Så det de fångar är egentligen en omfördelning från hög- till låginkomsttagare, vilket är själva kärnan i en välfärdsstat.

Sandro Scoccos poäng är att kalkylen som påstås visa att invandrare kostar ett visst antal tusen kronor är lika giltig för alla grupper med lägre inkomster.

– Du skulle kunna göra samma övning och ställa LO-kollektivet mot resten och upptäcka att LO-kollektivet kostar mycket mer än vad invandrarna gör. Du kan framförallt titta på kvinnor och män och upptäcka att det sker en stor omfördelning via staten från män till kvinnor. Men ingen skulle kalla det för kostnad, eftersom alla förstår att det är en omfördelning från hög- till låginkomsttagare, säger Scocco.

Det motargument som brukar dyka upp är att ett land inte kan välja bort kvinnor eller arbetare, men att det finns en politisk diskussion om hur många invandrare som ska tas emot. Hur ser du på det?

– Jo fast det spelar ingen roll. Det hade kanske kunnat vara ett argument om det faktiskt var kostnader som studerades i de där tvärsnittskalkylerna, men det är det inte. Det är omfördelning. Och givet att vi har låga och höga löner så kommer en svenskfödd undersköterska eller bagare att få samma utfall som en invandrare. Den så kallade kostnaden är permanent oavsett etniskt ursprung så länge vi ska ha en omfördelning via det offentliga.

För att ta till sig Scoccos resonemang är det också viktigt att förstå att han menar att invandrarna inte skapar låglönejobben, inte får låglönesektorn att växa och inte bidrar till låglönekonkurrens. Han menar, med hänvisning till bland annat den italienske ekonomen Guido Tabellinis forskning, att utlandsfödda ”befolkar” låglönejobben och att infödda skjuts uppåt till mer välbetalda jobb. Det bevisas, menar han, bland annat av att infödda svenskar med låglönejobb varken hamnar i arbetslöshet eller att lägstalönerna faller till följd av invandring.

– Det jag refererar till i boken om hur ekonomin anpassar sig är oerhört stabil forskning. En slutsats är att invandring inte har några löneeffekter. Inga. Hur kan det komma det sig? Det borde det ju bli för lågavlönande i den enklast nationalekonomiska modellen, eftersom utbudet av lågutbildad arbetskraft ökar, utan att jobben gör det i ett första skede. Men det som händer i verkligheten är dock att en del av de infödda med lägst löner hoppar upp ett snäpp till att bli medelinkomsttagare när ekonomin växer. Därför faller vare sig lönerna eller sysselsättningen för infödda låginkomsttagare. Invandring gynnar infödda löntagare och öppnar upp nya karriärvägar.

Hur länge är den här modellen giltig, finns det en gräns för när de här mekanismerna sätts ur spel?

– Hur länge modellen gäller beror på två saker: att det finns social rörlighet och takten på kapitalstockens tillväxt. Kapitalstocken, dvs sådant som elproduktion, bostäder, maskiner och vägar, det expanderar vi ju hela tiden, men vi kan inte göra det hur fort som helst. Gränsen är därför inte heller given, ett land kan öka sin mottagningskapacitet genom att anpassa kapitalstocken efter den ökningen. En nettoinvandring som den vi har haft, på omkring 50 000 per år, är inga som helst problem för Sveriges ekonomi att absorbera, utan att det förändrar eller får negativa effekter på fördelning eller maktförhållanden. Men hur många vi kan ta emot utan att detta påverkas beror därför på hur vi agerar i andra frågor.

Även om det stämmer som du säger, så kan man tänka sig att krafter såsom Svenskt näringsliv och Centerpartiet kommer att använda invandringen som förevändning för att driva på för sänkta löner och för nedskärningar i välfärden. Hur ser du på det scenariot?

– Det är helt riktigt. Tabellini studerade de stora invandringsflödena till USA efter första världskriget. Det som hände i USA även då var att man fick en kraftig högersväng politiskt, trots att de redan boende i USA hade gynnats ekonomiskt av invandringen. Anledningen var synen på de invandrade. Att understödja överdrivet negativa föreställningar om invandrare leder bara till att partier som står för mindre omfördelning får mer stöd. Det är också därför jag skriver i boken att främlingsfientlighet inte är högerns primära ärende, utan högern använder främlingsfientlighet för att vinna en fördelningsstrid.

Socialdemokraterna verkar i dag tänka att de måste anamma idéerna om en än mer begränsad invandring, för att värna välfärdsstaten. Ser du det som att de har gått i Centerns fälla genom att acceptera deras sätt att formulera problemet?

– Ja, indirekt. Centern är positiva till invandring, men ser det som en fördelningskonflikt som de med lägsta löner ska förlora på, genom ytterligare sänkta lägsta löner. Socialdemokraterna förefaller vara emot invandring av just den anledningen, vilket är logiskt. Problemet är bara att hela det politiska etablissemangets diskussion utgår från denna felaktiga verklighetsbeskrivning. Lägstalönerna behöver inte sänkas för att anpassas till invandring och det leder inte till högre arbetslöshet bland lågutbildade infödda. Men om du ständigt målar upp invandrarna som ett hot, som arbetslösa och kriminella, då kommer väljarna rösta på partier som står för mindre invandring, mindre omfördelning och hårda tag , säger Sandro Scocco och forsätter:

– Problemet är att om S understödjer en överdrivet negativ bild av invandringen i dag av populistiska skäl, så kommer de i steg två också vara tvungna att ge upp sin ekonomiska politik – eftersom folket då har blivit mycket mindre för omfördelning. Det är kedjan. Och de ser inte tillräckligt långt här.

Om du skulle vara socialdemokratisk politiker, hur skulle du förklara din hållning för en konservativ arbetare som kanske lämnar S för SD och som säger att ”invandrarna tar våra jobb”?

– Nu är jag inte en socialdemokratisk politiker, men det finns internationella studier som pekar på att de flesta som röstar på främlingsfientliga partier inte främst är främlingsfientliga, däremot upplever de starkt att de är ekonomiskt och politiskt övergivna. De saknar framtidstro, vilket också är karaktäristiken för SD:s väljare. Därför måste man gå tillbaka till kärnan, vad är det dessa väljare de facto är missnöjd med? Då tror jag att upplevelser ur vardagen kommer att komma upp, vilket också visar sig i dessa studier. De har lagt ned skolan eller så har man plötsligt fem mil till närmsta offentliga service, vägarna är dåliga, busslinjen nedlagd, pensionerna är dåliga, det är sådant folk upprörs av. Det spelar ingen roll om du är kristen, muslim, bor på landsbygd eller i Stockholms innerstad. Alla har vi vardagsproblem som vi i olika utsträckning upprörs över. Vill politiken komma till rätta med väljarnas missnöje måste de lösa människors problem i vardagen.

Säg att den personen gör kopplingen mellan vardagsproblemen, att hens mamma får en dålig pension, samtidigt som vi har råd att ta emot flyktingar. Vad säger du då?

– Då måste man vara tydlig med att det inte handlar om att vi inte har råd utan om politiska prioriteringar. Jag menar, till och med de som säger att invandringen är en kostnad, vilket det inte är, de får ju den kostnaden till omkring 40 miljarder. Vi har under samma period, de senaste 20 åren, sänkt skatten med 250 miljarder. Så till och med om vi accepterar deras siffror och sätt att räkna på så är det i så fall endast 20 procent av mammans låga pension som beror på invandringen. Även med en sådan världsbild kanske vi ska prata om dom 80 procenten.

Räcker det med att försöka förklara detta eller krävs det att vänstern visar handlingskraft?

– Jag tror att det är svårt att prata bort detta. Per-Albin Hansson hade också problem med främlingsfientlighet, nazisterna var vid makten i Tyskland och nazister hemmavid, exempelvis med Lindholmsrörelsen, var mycket aktiva. Han var dock väldigt tydlig med att det är meningslöst att förlöjliga deras politik eller ledare. Han menade att ”Vi ska klara den nazistiska utmaningen genom att sörja för folket.” Det var nog klokt av Per-Albin Hansson. Jag tror att det är samma sak i dag. Etablissemanget kan inte gärna ta debatten om människors vardagsupplevelse av att bli övergivna av etablissemanget och tro att de ska vinna den. De måste påverka människor i deras vardag och få dem att känna positiv förändring och framtidstro igen.

Läs också: Utdrag ur Sandro Scoccos bok

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Sandro Scocco

Gör: Chefsekonom på Arena idé. Han har tidigare arbetat som bland annat chefsekonom på AMS och myndigheten ITPS och varit ekonom på LO.

Född: 1965 i Stockholm

Aktuell: Med boken ”Och några, antar jag, är okej,” som syftar till att göra upp med de myter som präglat invandringsdebatten. Han driver även podden Pengar & Politik tillsammans med Jenny Lindahl.