Fredrik Gårdare är luttrad. Under flera decennier har han varnat för hur den organiserade brottsligheten blir allt starkare.

– Jag har träffat justitieministrar från olika partier, jag har talat vid Folk och försvar-konferenserna, jag har varit inkallad till justitieutskottet och jag har skrivit för EU. Ändå har ingenting hänt.

– Intresset från politiskt håll att göra något långsiktigt har varit minst sagt begränsat, många gånger ser vi att politiker hellre vill visa handlingskraft än resultat. Man måste se åtgärder i ett längre perspektiv för att de ska bli några resultat.

Fredrik Gårdare har sin bild över vad som behöver göras klar. Ett program med fyra punkter som skulle attackera hela problemet och kunna vara en viktig del av en lösning:

• Satsa på skolan. Öka antalet vuxna i skolan minst fyrfaldigt.

• Stötta barnen och föräldrarna i trasiga familjer.

• Fritidsverksamhet. Satsa på aktiviteter och värderingar. Ge alternativa förebilder till de äldre kriminella.

• Satsa ordentligt på att behandla psykisk ohälsa bland ungdomarna.

– Detta är fyra av de viktigaste områdena, vi måste tillföra ledarskap, förebilder, grundläggande kompetens och många vuxna i verksamheterna, säger Fredrik Gårdare.

Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

”Inga killgissningar”

Det finns en grundläggande samsyn mellan poliser och forskare i hela världen som arbetar med gängproblematik.

– Jag har följt gängpoliser och talat med forskare i USA, England, EU-länder och Australien. Vi är väldigt överens om att det behövs breda satsningar i samhällena och detta är inga killgissningar. I hela världen ser vi vidden av det som behöver göras.

Detta betyder att det inte räcker med en satsning på enbart polisen menar Fredrik Gårdare.

– Det finns en slagsida i debatten som tror att en satsning på polisen är lösningen. Tror man det biter man sig själv i svansen. Visst kan vi behöva något fler poliser, men man ska också komma ihåg att många av de poliser som finns sysslar med annat än polisarbete. De som gapar högst kan titta på USA, där straffen är mycket långa – utan någon synbar effekt på gängproblemen.

– Jag skulle lika gärna kunna säga att vi behöver 10 000 nya vuxna i skolan, 10 000 nya fritidsledare och 10 000 fler socialarbetare som 10 000 nya poliser. Vi måste jobba tillsammans och höja kompetensen. Idag skickas 21-åriga socialarbetare som fortfarande bor hemma till de mest utsatta områdena. De orkar i ett år, sedan slutar de gråtande.

Fredrik Gårdare menar att polisen visst har en viktig roll.

– Vissa i de här gängen är livsfarliga och måste tas om hand av erfaren polis men möjligheterna för detta har minskat. Gängenheten inom polisen är nedlagd och där förlorade vi viktig specialistkompetens. Många narkotika­grupper och ungdomsgrupper som jobbade uppsökande på gatan lades ned. Vi har en tendens att ägna oss åt stora strategier istället för att gå ut på gatan där polisarbetet sker – det är för lite verkstad i verksamheten.

– Idag visar alla erfarenheter att vi måste arbeta på gatan, ändå är det plötsligt så att vi bara är två poliser som över en helg ska arbeta med detta. Det viktiga är att hela samhället kraftsamlar för att bryta utvecklingen.

Måste bryta cirkeln

Fredrik Gårdare har svårt att förstå att Danmark plötsligt dyker upp som ett föredöme och ett exempel på att repressiva metoder fungerar.

– Ingen talar i det sammanhanget om att dömda i Danmark friges efter halva tiden som de dömts till eller att straffnivåerna är lägre än i Sverige. Det talas också om visitationszoner som en hjälp till polisen, min erfarenhet är att den svenska polislagen ger oss rätt att visitera de vi misstänker.

– Att få tillstånd att avlyssna fler telefoner tas som ett viktigt redskap, men vi har idag inte tillräckligt med folk för att avlyssna de vi redan ska lyssna på. De nya möjligheterna att lyssna på krypterade samtal har givit oss viktig hjälp, men för hur länge?

Han menar att det är hög tid att välja hur samhället ska svara på gängkriminaliteten.

– Vilken vilja har vi att ordentligt förändra samhället? Det handlar till exempel om bryta boendesegregationen, att genomföra stora förändringar. Tror vi att vi kan hitta en lösning genom inlåsning så vi biter vi oss i svansen. Det hjälper inte att kalla barn för terrorister. Detta är en tragik, flera har tagit livet av folk, är farliga och måste låsas in. Men allmän inlåsning är ingen lösning, vi har skjutit upp kraftfulla åtgärder alltför länge. De vi låser in kommer ut och återvänder till gängen och under tiden har nya gängmedlemmar rekryterats. Det är denna cirkel som vi måste bryta.