Elva år har gått sedan Byggnads blockerade det lettiska byggföretaget Laval un Partneri Ltd vid ett skolbygge i Vaxholm. Även Elektrikerförbundet varslade om sympatiåtgärder. Det hela hade sin grund i att Laval inte ville betala ut löner som var i nivå med svenskt kollektivavtal, de menade att den fria rörligheten inom EU gav dem rätt att sätta lönenivåerna enligt de lagar om minimilön som finns inom unionen. Konflikten var ett faktum och Laval un Partneris svenska dotterbolag gick i konkurs. Ärendet gick vidare till arbetsmarknadsdomstolen och sedan EU-domstolen, där Laval vann 2007. För fackförbunden blev det ett hårt slag som de har fått anpassa sig efter sedan dess.
– För oss är den här frågan helt avgörande för vår verksamhet. Det har varit en stor utmaning, och vi kunde aldrig ana hur det skulle bli när domen föll, säger Lars Holmström.
Tror du att Socialdemokraterna kommer kunna riva upp lex Laval?
– Jag hoppas verkligen det. Nu är det dags för de andra partierna att bekänna färg var man står i den här frågan.
Trots att det rör sig om en EU-dom finns det möjlighet för Sverige att inte följa den, enligt Birgitta Nyström, professor i arbetsrätt vid Lunds universitet. Men frågan är komplicerad.
– EU-domstolen lagstiftar inte för oss på något sätt, men vi har en skyldighet att anpassa oss efter EU-rätten, och där ingår domstolens tolkningar. Arbetstagarna menar att lex Laval går längre i sin tolkning än vad EU-direktiven kräver, och det är där oenigheten finns mellan arbetsgivare och arbetstagare, säger hon.
Men kan man riva upp lex Laval?
– Det kommer en utredning snart som jag inte har läst, så det är svårt att svara på nu. Det man kort kan konstatera nu är att det här utstationeringsdirektivet är väldigt främmande för den svenska arbetsmarknadsmodellen, då den fria rörligheten vägs mot arbetstagarnas säkerhet. Utstationeringsdirektivet säger att minimiskyddet för arbetare inom EU:s länder är tillräckligt, men det är inte samma som i det svenska kollektivavtalet.