– Här har jag aldrig behövt ställa klockan på sex bara för att hamna först i en kö till någon myndighet. I Rumänien kunde man inte köpa en bil utan att behöva åka runt till olika myndigheter och registrera papper i hela staden. För att inte tala om när jag skulle deklarera. Några dagar om året var det allt jag gjorde.

Men trots smidigare kontakter med myndigheter var det aldrig Adrians plan att stanna länge i Sverige, och det var en slump att han hamnade just här. Ett års utlandsvistelse i något land – vilket som helst – var den från början vaga planen. 

– Jag tänkte mest på det som att få mer livserfarenhet. Sedan blev jag på något vis fast.

Saab sade ganska snart upp samarbetet med det lilla företaget i Uppsala i samband med kraschen 2009. Adrian erbjöds en tjänst som han inte trivdes lika bra med och hoppade i stället på en masterutbildning i Sverige. Han upplever att många rumäner har valt att komma till Sverige mer för att studera än att jobba. 

– Det var när det var gratis för utlänningar att studera i Sverige. Jag var imponerad av hur jag kunde skräddarsy mina studier och plockade kurser som jag visste att jag ville ha, säger Adrian som är kritisk till hur Sverige sedan införde avgifter och begränsningar. 

– På min kurs var vi flera rumäner och bulgarer och någon grekisk kille. Svenskarna var i minoritet. Jag tror att Sverige kan ha förlorat kompetens genom att stänga möjligheten för utomeuropeiska studenter att studera gratis. Det var verkligen unikt och bra. Ni importerade kompetens.

Diskussionen i Storbritannien om att varna rumäner från att komma och jobba tycker han är märklig. 

– Det måste bero på de romska tiggarna, folk kan tro att alla som kommer från Rumänien tigger. Jag förstår inte annars varför man kan påstå att folk som kommer för att jobba är ett hot. 

– De som bor i landet har alltid en fördel för att de kan kulturen och språket. Om jag får ett jobb i stället för en svensk person så måste det vara för att jag tillför något, för att jag faktiskt kan uppgiften bättre.  

Fortfarande tror Adrian att åren i Sverige kan bli en parentes i livet, att han kanske kommer att flytta tillbaka till Rumänien. Han skulle kunna tjäna bra och han längtar efter friluftsliv i de rumänska bergen, där Sverige inte lyckats erbjuda något riktigt bra alternativ så långt. 

– Problemet är Bukarest, att jag antagligen skulle behöva jobba där. Jag gillar det inte alls. Skulle jag flytta hem vill jag flytta till min hemstad, där jag kan träffa vänner och familj. Annars kan jag lika gärna jobba utomlands.

2007 öppnade Sverige dörren för arbetskraft från Rumänien och Bulgarien. Kritikerna varnade för social ­turism. Sju år senare har samma diskussion blossat upp i andra EU-länder, som nu tvingas öppna gränserna för arbetskraft. Men Sverige har tjänat på reformen, berättade ETC i förra veckan. Hur ser då migrations­upplevelsen ut inifrån? Den här veckan har ETC träffat fem välutbildade rumäner som gör karriär i Sverige:

Del 1: Rumänerna som gör karriär i Sverige

Del 2: Adrian Caragea: ”Jag hade tur”

Del 3: Cristina, Florentina och George: ”Det handlar om ett värdigt liv”