Ett stort fiasko. Så beskriver många sjuksköterskor det avtal som slöts mellan Vårdförbundet och Sveriges kommuner och regioner (SKR) efter 24 dagars strejk. Fackförbundets viktigaste krav var kortare arbetstid. Men för endast en liten grupp medlemmar blev det verklighet. Sineva Ribeiro möter kritiken genom att erkänna att inte heller hon är helt nöjd, men att avtalet är en början och att kampen för bättre villkor fortsätter.
– Jag förstår frustrationen. Vi har mött en arbetsgivare som inte velat ta i de problem som sjukvården har, att vi blir sjukskrivna och inte orkar jobba heltid.
Hur många medlemmar som får kortare arbetstid med det nya avtalet vet inte Vårdförbundet. Många av dem som arbetar obekväma arbetstider och nu får arbetstidsförkortning inskrivet i det centrala avtalet har redan kortare arbetstid genom lokala överenskommelser. Vårdförbundet uppskattar att det är runt en tiondel av medlemmarna som nu får sänkt arbetstid.
”Vi får säga nej”
Att majoriteten blir utan arbetstidsförkortning betyder inte att strejken varit förgäves, enligt Sineva Ribeiro. För kommande strider är det viktigt att allmänheten uppmärksammats sjuksköterskornas villkor, anser hon. Redan i höst utlovar hon fortsatt fajt. Då handlar det om att sätta stopp när arbetsgivaren planerar verksamheten med hjälp av övertid, exempelvis genom de ”kökortningsavtal” som tecknats för att beta av vårdköer.
– Vi ska gå hem när arbetstiden är slut. Det blir inga avtal om att jobba över en hel lördag för att korta köerna, vi får säga nej till det.
Sineva Ribeiro anser att regionpolitiker nu måste skjuta till resurser för att förbättra villkoren lokalt. Hon pekar på de stora problem sjukhusen har med bemanningen under sommaren. Nedstängningarna till följd av semestrar är större än nedstängningarna under strejken, enligt Sineva Riberio.
– Vården ansågs samhällsfarlig under strejken, men den är mer samhällsfarlig nu. Det ansvaret har våra politiker som inte lagt de resurser som krävs för att täcka befolkningens vårdbehov.
Nekar till brist
Sineva Ribeiro understryker att det redan nästa år är en ny avtalsrörelse. Då kommer Vårdförbundet inte vara ensamma om att driva arbetstidsfrågan, tror hon.
– Det kommer att vara den högst prioriterade frågan för alla fackförbund.
SKR säger att arbetstiden inte kan kortas för alla eftersom det råder brist på sjuksköterskor. Vad talar för att det kommer vara lättare nästa år?
– Nej, det är inte brist. 13 000 sjuksköterskor har lämnat yrket. De är kör tåg och och jobbar i gruva. Det handlar om vilka villkor man erbjuder.
Hur tror du att den besvikelse många känner påverkar stridsviljan?
– Fajten är alltid fackets, vi har vi alltid tagit den. Nu har vi ett arbete att göra för att få medlemmarna att förstå att vi faktiskt tagit ett första steg.
