Narkotika.

2015-10-11 10:59
Magnus Linton är aktuell med boken ”Knark – en svensk historia”.  Bild: Jessica Segerberg
Magnus Linton är aktuell med boken ”Knark – en svensk historia”.

”Räkna med normkrasch”

Hur kunde cannabis jämställas med heroin? Och hur kom de som någon gång tagit partydroger att läggas i samma fack som tunga missbrukare? Det undrade Magnus Linton. I sin nya bok avtäcker han en narkotikapolitisk epok i svensk historia.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per vecka. Avsluta när du vill.

”Kort sammanfattat: Man dömde ett antal unga människor till döden, samt exekverade domen. Inget märkvärdigt kanske, men en smula ovanligt i vårt land”, skrev författaren P O Enquist i Expressen 1983. 

Citatet finns med i Magnus Lintons bok Knark – en svensk historia, där den utgör en illustration över hur den svenska narkotika-politiken har påverkat narkomaners liv – och död.

– Jag skrev den här boken för att jag länge har varit fascinerad över att svenska politiker i många år på allvar trodde att det narkotikafria samhället kunde förverkligas – ja, till och med att vi var nära, säger Magnus Linton. 

– I auktoritära, totalitära och djupt religiösa stater är det inget ovanligt att man försöker få bort en drog helt och hållet. Men det unika med Sverige är att man har trott att det skulle vara möjligt att skapa ett drogfritt samhälle i den demokratiska världen.

Det P O Enquist kommenterade i citatet var en studie genomförd på 70-talet, där ett antal heroinister hade delats in i två grupper. Den ena fick metadonbehandling, den andra behandlades med de konventionella metoder som var tillåtna i Sverige då – avvänjning utan substitut. De flesta av patienterna som fick metadon kom att klara upp sina liv – få arbete och börja fungera socialt, medan de flesta i kontrollgruppen dog i förtid. 

Men det var resultat som ingen i narkotikadiskussionen ville ta till sig. De var upptagna med att skapa det narkotikafria samhället inte med att hjälpa narkomaner, förklarar Magnus Linton. 

”Populistisk trampolin”

Att nolltoleransen mot narkotika fick ett så stort genomslag i politiken, är för att den kom att användas som ”populistisk trampolin”, säger han. 

I den processen blev debattören Nils Bejerot en central debattör och förgrundsgestalt. Han ansåg att Sverige var särskilt väl lämpat för att utrota narkotikan och såg det hela som en uppfostringsfråga snarare än som social problematik.

– Han var en klassisk populist, säger Magnus Linton.

– Alla samhällsorgan, partier, folkrörelser och institutioner måste marschera i takt för att motverka knarket. När de tankarna fick genomslag gjorde det att en massa forskare inte kunde verka inom fältet eftersom de kunde förklaras som landsförrädare och liknande. Det var väldigt obehagliga stämningar, 

Bejerot introducerade också idén att narkomaner var parasitära individer och att narkotika var en ”social smitta” som höll på att ställa det svenska samhället inför ett avgrundsscenario. 

Startskottet för Bejerots framgångar daterar Magnus Linton till 1976, då den borgerliga regeringen kom till makten efter 40 år utanför. ”Knarket” blev den profilfråga som de behövde för att utmärka sig gentemot socialdemokratin. 

– Det fungerade bra för dem, det blev lite som Jan Björklunds idéer kring skolpolitik, ”av med kepsen ned med mobiltelefonen”. Det tonläget. När socialdemokratin kom tillbaka till regeringsmakten tog de över den politiken. 

Visionen om ett narkotikafritt samhälle formdes tidigt som en nationalistisk, chauvinistisk tanke, menar Magnus Linton. När aidsepidemin utbröt på 80-talet var det många som kände att Bejerot kanske hade rätt. Att samhället drevs mot botten av narkomaner, bögkultur och prostitution. 

– Nils Bejerot lyckade övertyga stora delar av befolkningen att det fanns en liberal släpphänt och naiv elit som styrde och som inte förstod allvaret i frågan. Retoriken liknar Sverigedemokraternas.

Nolltoleransen kom också att fylla behovet av en positiv nationell självbild, menar Magnus Linton. En unik svensk profilfråga efter att Palme skjutits och den svenska modellen börjat nedmonteras..

I boken uppehåller du dig en del vid det svenska ordet knark som du i sig tycker har en betydelse, vad är det med knarkordet som är så speciellt?

– Knarkordet är centralt för den svenska politiken, där verklighetsbeskrivningen är att allt bruk är missbruk och alla preparat är mer eller mindre livsfarliga. Det blev en bra samlingsterm. Ordet kom också snart att förknippas med obehagliga visuella bilder, som kanyler, utmärglade ansikten, sprutnarkomaner på gatan ...

– Sedan är det ett effektivt ord, både i rubriker och på löpsedlar. Det har en fonetisk frånstötande klang, särskilt kombinerat med ordet träsk. ”Knarkträsk” är det ultimata ordet för den som vill beskriva någon sorts avgrund eller sammanfall. 

Läs vidare på nästa sida

Relaterade artiklar