– Inga gubbstatyer!

Det hjälps inte att 1800-talsingenjören Nils Ericsson byggde klimatsmart infrastruktur. När Malin Björk ska fotograferas vid Stockholms central vill hon inte ha hans väderbitna bronskropp i bakgrunden.

Feminismen har följt hennes politiska liv, från startandet av den lesbisk-feministiska webbtidningen Scumgrrrls till gnetande för rätt till abortvård som ledamot i EU-parlamentet. I höst tar Malin Björk med största sannolikhet plats i riksdagen.

För 25 år sedan gjorde Gudrun Schyman feminismen till Vänsterpartiets huvudfråga. Det är det inte under Nooshi Dadgostar. 

Är det backlash för feminismen i Vänsterpartiet?

– Absolut inte. Det finns i vårt dna. Jag hoppas att vi kommer få mer genomslag för den feministiska politik som handlar om ekonomisk jämställdhet och som hamnat lite i skymundan, säger Malin Björk.

Det är för dyrt att vara svensk, inpräntar partiledningen. El, mat och hyra kostar på. Samtidigt som Dagens ETC träffar Malin Björk håller partiledaren pressträff och kräver frysta hyror. 

Mer pengar i plånboken gör kvinnor friare, resonerar Malin Björk. Ytterst handlar det om att leva självständigt och kunna lämna den som slår.

– Det är livsviktig feministisk politik.

Ni för en feministisk politik men låter bli att prata om feminism?

– Man får vara hur otyglat feministisk i sin retorik som man vill. Men färre unga kallar sig feminister idag, man kanske måste förklara på ett annat sätt än för femton år sedan.

Om Malin Björk när ett uns av tvivel kring den inriktning som partiet har valt döljer hon det väl. Ambitionen att ingå i en regering efter valet kommer att lyckas. Tiden är inne för att Vänsterpartiet ska uppnå verklig förändring.

– Folk har sett vart det barkar. De vill inte ha den dystopi som sprids med den här regeringen.

Möter motstånd

Hindren på vägen är uppenbara. Sannolikt behöver Centerpartiet ingå i regeringsunderlaget. De säger benhårt nej till V i regeringen och villkorar allt samarbete med fortsatta skattesänkningar. Dessutom är åtskilliga miljarder redan uppbundna i upprustningen av försvaret och utbyggnaden av kriminalvården. Utrymmet för rödgröna reformer ter sig minimalt.

Är det inte bäddat för besvikelse hos era väljare?

– Om man tror att vi ska kunna lägga om allting från dag ett, då tror jag att man blir besviken. Det blir vår roll att försöka förklara att politik är en steg-för-steg-aktivitet.

När det gäller att kanalisera människors missnöje är vänstern rejält akterseglad av högernationalismen, i Sverige liksom i västvärlden i stort. 

Vad kan vänstern göra för att förändra det?


– Lyssna och vara konkreta. Vi ska se till att matpriserna sänks, att hyrorna inte skenar och att dina kollegor inte utvisas.

Att det går att vinna val med progressiv vänsterpolitik har de senaste månaderna visat. Det gick i Köpenhamn, där systerpartiet Enhetslistan vann kommunvalet. Det gick i Manchester, där den vänsterinriktade rörmokaren Hannah Spencer tog hem ett fyllnadsval till parlamentet. Och framför allt gick det i New York, där Zohran Mamdani slog knock out på etablissemanget och på köpet blev vänsterns fixstjärna världen över. 

Mamdani-kopia

Vänsterpartiets förslag om frysta hyror är till synes kopierat från Mamdanis kampanj. Malin Björk gör ingen hemlighet av att det sneglas åt hans håll. En av hans kampanjstrateger har varit på besök hos European Left Alliance (ELA), den sammanslutning av europeiska vänsterpartier som Malin Björk var med och grundade efter EU-valet 2024.

Det finns saker att lära av både Mamdani och de europeiska vänsterframgångarna, enligt Malin Björk.

– De har pratat om folks vardag. Hyrorna, kollektivtrafiken, skolan.

Har ni inte pratat om folks vardag förut?

– Jag tror att folk kan uppleva politiker som att de har en stor vision någonstans här uppe. Men hur påverkar det mig då?

Som generalsekreterare för ELA är det Malin Björks jobb att stärka den europeiska vänstern, eller åtminstone de elva vänsterpartier som än så länge anslutit sig. 

På att-göra-listan finns kampanjarbete. ELA har varit med och samlat in en halv miljon namnunderskrifter med krav på att upphäva EU:s handelsavtal med Israel. Får man in lika många till måste EU-kommissionen ta ställning till frågan.

Genom ELA ska vänsterpartierna inspirera varandra, både när det gäller strategi och handfasta förslag. Under parollen ”Tax the rich” – beskatta de rika – har respektive partier mejslat fram förslag anpassade efter sina länders skattesystem. Det svenska Vänsterpartiets version blev en ”miljardärsskatt”.

Malin Björk är nöjd. 

– De nordiska vänsterpartierna har saknat en hemmahamn, utöver den spretiga gruppen i EU-parlamentet.

Hotfulla flator

Efter ett par decennier i Bryssel har hon lärt känna Europas högerkrafter. Personligt smutskastad blev hon 2021 när hon åkte till Budapest med en delegation parlamentariker för att nagelfara hur Ungern levde upp till unionens krav på demokratiska principer. Ungerska medier gjorde ett nummer av att hon har barn tillsammans med en kvinna. 

Som lesbisk mamma har hon många gånger känt sig ifrågasatt, inte bara i kommentarsfält i internets träskmarker utan också från EU-parlamentets talarstol.

– Bögar och flator är hotet som ska få samhället på fall.

Malin Björk tror på politiskt hantverk som motmedel mot högervågen. Som parlamentets huvudförhandlare baxade hon igenom ett system för hur kvotflyktingar ska tas emot i unionen. Det har inte fått EU-ländernas regeringar att öppna sina hjärtan. Runt en procent av de människor UNHCR bedömer skulle behöva skydd som kvotflyktingar släpps in i unionen. Men att systemet kommit på plats – och kan användas av länder som vill – är viktigt i en tid av flyktingmotstånd, enligt Björk.

– Det bästa försvaret är att göra framsteg, att mota tillbaka dem som säger att ”det går inte”.

Sedan hon lämnande EU-parlamentet har den yttersta högern ryckt fram ännu mer. I Europas tre folkrikaste länder – Tyskland, Frankrike och Storbritannien – leder högernationalister i opinionsmätningarna. Men Malin Björk tror inte att de vinner.

– Jag litar fullt på att vi kommer lyckas mobilisera dem som inte vill se Europa falla ner i ett högernationalistiskt dyngträsk.