BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Den allra första Prideparaden i Växjö arrangerades av gymnasister från Katedralskolan och lockade 300 deltagare, bland dem festivalens ordförande Suzana Mocevic och transpersonen och prästen Ann-Christine Ruuth, som lanserade idén att även Växjö borde ha en egen festival.
– Jag är uppväxt här i Växjö och har haft känslan att Växjö är lite ”mörka Småland”, lite inskränkt. Växjö var också ett av de starkaste fästena för motståndet mot kvinnliga präster, berättar hon.
Gymnasisternas parad signalerade att tiden var mogen för en Pridefestival i stan och nu är även Svenska kyrkan med på ett hörn. Suzana Mocevic har varit ordförande sedan begynnelsen.
– Allt har växt, antalet events har blivit fler, deltagarna i paraden har gått från 300 till 10 000. Per capita är vi den största Prideparaden i Sverige, tolv procent av Växjöborna går med, säger Suzana Mocevic, som ändå vill tona ner förväntningarna på ständigt stigande antal paraddeltagare.
– Frågan är vad vi vill uppnå? Det handlar inte bara om fest, glitter och glamour. Vi vill förändra staden till det bättre och förbättra möjligheterna för hbtq-personer i Växjö att våga vara sig själva och slippa mötas av fördomar och okunskap. Kampen är viktigast, säger hon.
Svårare i glesbygden
Frihet, kunskap och kärlek är ledorden som svävat över festivalen sen den drog igång på riktigt 2015. I år är ordet framför andra Kärlek.
– Älska vem ”biiip” du vill, säger Suzana Mocevic.
En uppmaning som kan vara lättare att följa i storstan än i glesbygden.
– Jag är hbtq i Växjö och är inte själv utsatt, men det är generellt svårare att vara öppen på mindre orter, säger hon, och jämför möjligheterna att vara öppet trans på ett sågverk i bruksorten jämfört med på ett hippt café i Stockholm.
Den psykiska ohälsan bland inte minst unga hbtq-personer och transpersoner är väldigt hög. Därför är de kunskapshöjande evenemangen under veckan så viktiga, menar hon.
– Det finns fortfarande ett stigma, människor utsätts för hatbrott och fördomar och förväntningar från släkt och familj kan vara svåra att hantera, säger Suzana Mocevic.
Öppna armar i Växjö
Ann-Christine Ruuth, som tidigare hette Åke, menar att okunskapen kring inte minst transpersoner är ”skriande” överallt.
– Transpersoner lever utsatta liv. Det som återkommer i kulturdepartementets jättebetänkande Transpersoner i Sverige från i höstas, är att det behövs mer kunskap.
Pridefestivaler kan vara ett sätt att öka kunskapen.
– Det är fascinerande att idag finns det ett Pride nästan överallt, också på väldigt små orter.
Nu är det Växjös tur att målas i regnbågens färger, med flaggor och vimplar i varje gathörn. Något lokalt motstånd mot hbtq-rörelsen märks inte.
– Det har varit extremt öppna armar i Växjö, Pride engagerar så många att vi inte kan bli hotade, säger Suzana Mocevic.
Enligt Ann-Christine Ruth var det trögt i starten att få civilsamhället att fatta att frågan angår alla.
– Nu är Pride något vi gör tillsammans i Växjö, man är med från alla håll. Och så är det väl så att alla vill visa upp sig. Men det avgörande är ju vad som händer under resten av året – inte bara under prideveckan, säger Ann-Christine Ruuth.
