Min mammas bästa råd till nya svenskar

Det var inte ofta vår mamma pratade om flykten med oss. Vi kände till i sammanhanget mindre, diffusa detaljer. Som att när kriget kom och mormor ensam tog med sig alla barn, hur de tog till flykt i närliggande skogar, och mormor visade sig vara en höjdare på att bygga tält (tacka hennes gamla nomadliv). Eller om den kyla mamma upplevde, en slags över­naturlig kyla hon aldrig upplevt varken före eller efter det. Eller, som när hon berättade att mormor lade sina sista besparingar på att skicka iväg mamma till tryggheten. Om hur mamma dessförinnan, som barn, hjälpte till att tvätta av blodet från döda människors kläder.

Några gånger nämnde hon Khalid, utan att gå in på detaljer. Han var mammas yngsta lillebror. Sista gången de träffades var innan mormor skickade iväg mamma till Sverige. Mormor och de syskonen som var kvar stod där för att säga hejdå. Khalid sprang fram, kramade om henne hårt och frågade om han inte fick följa med min mamma. Hon ville så gärna säga ja, men kunde inte.