Trots att behovet av en kvalificerad klimat- och miljöjournalistik kanske aldrig varit större har de svenska tidningarna minskat sin bevakning dramatiskt de senaste åren. Det visar en undersökning som Dagens ETC har gjort.
– Ur ett demokratiskt perspektiv är det inte alls bra, säger medieforskaren Peter Berglez.
Mellan 2011 och 2013 nämndes ord som ”klimatförändring” och ”global uppvärmning” hälften så ofta i medierapporteringen som under åren 2007–2011, visar ETC:s egen undersökning. Resultatet stämmer väl överens med en studie som mediebevakningsföretaget Retriever gjorde tidigare i år. Där framgår att 2009 var ett toppår när det gäller bevakning av klimatfrågan – något som förklaras av att det var samma år som världens ledande politiker samlades i Köpenhamn för att klubba igenom ett nytt klimatavtal. Sedan dess har den nedåtgående trenden varit tydlig.
Expressens chefredaktör Thomas Matsson säger att det finns flera faktorer bakom att tidningen inte prioriterar klimatfrågan så högt idag.
– Det är naturligtvis olyckligt att Expressen och andra medier inte rapporterar mer, men jag tror inte att det är någon slump att så många nyhetsmedier göra samma nyhetsvärdering nu.
Han tror att det handlar om allt ifrån den inrikespolitiska agendan till redaktioners resurser.
– Kanske också en allmän känsla av att medierna redan har redovisat riskerna med klimatutvecklingen och ett konstaterande av att publiken, märkligt nog, inte förefaller så intresserad av ämnet.
Har ni någon anställd reporter som särskilt bevakar klimatfrågan?
– Nej.
"Uppstod en trötthet"
Medieforskaren Peter Berglez, som länge har följt mediernas klimatrapportering, säger att det uppstod en slags ”trötthet” efter Köpenhamnsmötet.
– Vi hade en otrolig boom från 2006 och ett antal år framåt. Flera svenska medieföretag satsade då väldigt mycket på klimat- och miljöjournalistik. Men efter Köpenhamnsmötet, som på många sätt blev ett misslyckande, minskade intresset drastiskt.
Men klimattoppmötet är inte den enda förklaringen, enligt Berglez, som säger att dippen också är en naturlig del i mediernas inneboende logik.
– Rapporterar medier väldigt mycket om en fråga under en period är det vanligt att det därefter blir en svacka.
Han tror även att den ekonomiska krisen kan ha bidragit till mediernas minskade intresse. Historiskt sett har miljö- och klimatrapporteringen fått stryka på foten i tider av hög arbetslöshet och ekonomisk instabilitet.
Oavsett orsak förlorar vi alla på den minskade bevakningen, enligt Peter Berglez.
– Det här är en av vår tids stora ödesfrågor och ur ett demokratiskt perspektiv är det bäst om vi får en klimatbevakning som är kontinuerlig. Det är också viktigt att hållbarhetsperspektivet byggs in i den allmänna rapporteringen, oavsett om det handlar om ekonomi, kultur, vetenskap eller något annat.
”Hamnar mellan stolarna”
Frilansjournalisten Anders Hellberg är ordförande i Miljöjournalisternas förening (MJF), som har drygt hundra medlemmar i Sverige. I sin roll har han fått en bred överblick av den klimat- och miljöjournalistik som produceras i Sverige. Nästa vecka avslöjar MJF vem som tilldelas den årliga utmärkelsen Årets miljöjournalist – ett pris som förra året gick till DN-journalisten Maciej Zaremba för hans artikelserie om den svenska skogen.
– Den miljö- och klimatjournalistik som görs i dag tycker jag är väldigt bra. Det stora problemet är att det finns otroligt många olika sorters miljö- och klimatfrågor och inte alls tillräckligt med journalister för att fånga upp alla dessa. Väldigt mycket faller mellan stolarna, säger Hellberg.
Något som både han och Peter Berglez anser får för lite uppmärksamhet i förhållande till dess inverkan på miljöområdet är beslutsprocesserna i Bryssel.
– Svenska medier är alldeles för dåliga på EU-rapportering i största allmänhet. Vi lever i en globaliserad och ”europaliserad” verklighet, men våra medier fortsätter att beskriva samhället som väldigt nationellt, säger Berglez.
I Sverige syns – precis som i andra länder där de traditionella nyhetskanalerna skurit ned på sin klimatbevakning – en trend att specialiserade bloggar och sajter får en allt större betydelse. Ett tydligt exempel är Supermiljöbloggen, som vunnit flera utmärkelser och har över 12000 följare på Facebook.
Anders Hellberg – som själv är en av bloggens skribenter – anser att de sociala medierna i dag har en viktig funktion, dels som komplement till den traditionella journalistiken, men också som en form av förmedlare av budskap som lätt drunknar i det övriga informationsflödet.
– Tack vare sociala medier får viktig miljö- och klimatjournalistik numera betydligt större spridning än den skulle ha fått om dessa forum inte fanns.
