Ett barn har skjutit ett barn. Och ett tredje barn tröstar en vuxen man, så han inte ska gråta för att han tror att det är hans fel. Nicolas Lunabba, 40, berättade den här karga historien ur sitt liv i ”Sommar i P1”. I 20 år har han jobbat för att skapa en bättre tillvaro i Malmös utsatta områden. Organisationen Helamalmö arbetar oftast med unga, ofta genom sport och fritidsaktiviteter.
Nicolas Lunabba är kvalificerad att svara på frågan vems felet är. Att vi hamnat där vi är, med fattiga förorter, explosiv gängkriminalitet och rop på järnnävar mot det dödliga våldet.
– Så klart är områdena försummade. Politikerna är ansvariga för förfallet. Det handlar om oansvarig politik och det visste vi på 80- och 90-talet när det tog fart. Vad ojämlikhet leder till är ingen hemlighet. Men ”det är politikens fel” är för enkelt. Problemet är mer komplext än så, precis som lösningarna. Det finns självkritik i att vi som jobbar med sånt här, civilsamhället, borde varit mer högljudda, tycker han.
Samtidigt som Lunabba jonglerar två decibelintensiva och uppmärksamhetstörstande småbarn, citerar han Édouard Louis ”Vem dödade min far?” om att många tyckonomer mest vill framstå som goda, och inte påverkas nämnvärt av regeringens färg. Kampen, slår han fast, är lam. Och många är ”jävligt bekväma i sin vänsterretorik”, där vill han vara tydlig. Särskilt när han pratar med Dagens ETC.
– Många i vänsterrörelsen som drivit frågorna har varit oseriösa. Kampen är konform. Det genomsyrar vänsterskribenter som inte förstår den materiella realiteten och levnadsstandarden i förorten. De fattar inte vad Liberalernas förslag innebär i verkligheten. Hos kulturvänstern ser jag en total bristande solidaritet för de som lever i de här områdena.
”Saknar visioner för samhället”
Egentligen vill han inte prata om Nyamko Sabunis DN-promenad i Tensta (se faktaruta): ”Media vill snacka med Helamalmö om kriminalitet, Brå, Liberalerna, men inte det visionära. Alla våra problem bottnar i att vi saknar visioner för hur vi ska bygga ihop samhället.”
– Jag är inte förvånad. Liberalernas utspel följer en trend. Alla partier vill överträffa varandra i brutala tag. Det intressanta är hur det ska förstås i sammanhanget.
Vad skulle förslaget få för konsekvenser?
– Det äter bort möjligheter i livet. Det monterar ner chansen att leva fritt i våra områden. Social rättvisa, hållbarhet – allt försvinner bit för bit. Och vi sitter längst fram när besluten inskränker integritet och rättigheter. Vad får Liberalernas förslag för konsekvenser? Exakt det.
Skulle inte hot om vräkning ha effekt på gängen?
– Vi kan snacka om mer eller mindre effektiva förslag. Det fascinerande är mönstret. Var är vi på väg med de repressiva förslagen?
Nicolas Lunabba säger att pratet om lagar rubbar samtalet bort från de som vill se sociala satsningar, och bryter ner barn och unga som tidigt vänjer sig att skildras stereotypt. Han återger självupplevda vittnesmål om hur polisen godtyckligt frågar ut, varnar, visiterar tioåringar som umgås i grupp.
– Att det här hårda tag-snacket inte möter mothugg eller förstås som ekonomiska problem, som behöver åtgärdas så, det skapar en förskjutning som vi ser i praktiken. Polisen tar sig större friheter och ingen opponerar sig. Fenomenet ska förstås inte utifrån ett enskilt L-förslag, utan utifrån strukturen.
I det här fallet, fortsätter Lunabba, så finns det risk att krossa familjer.
– Vem är kriminell? Vem har vetat vad? Det blir fler inskränkningar i liv och frihet.
Har inte föräldrar ansvar?
– Jag har aldrig träffat någon som utifrån sin situation inte vill sitt barns bästa. Som aktivt vill att dess barn ska ge sig in i skit. Vi måste snacka om att ge folk förutsättningar att vara bra föräldrar: materiella, sociala, kulturella, utbildningsmässiga. Vi kan bryta ner det ännu mer: trångboddhet är fattigdom, föräldrarna lider av krigstrauman, har diskriminerats av myndigheter och på arbetsmarknaden. Liberalerna gör snabba populistiska förslag för att ta sig ur en politisk kris. Det är inte att gå till botten med något, det är att se bra ut och lägga över problemen på andra.
Är det inte rimligt att bli vräkt från där du har din kriminella bas?
– Det är kollektiv bestraffning. Jag vill se den statistik som visar att superauktoritära medel där man slår sönder familjer – väldigt hardcore – fungerar. Särskilt om man inte jobbar med sociala insatser för att nå samma mål. Det vi pratar om är att bryta upp gängen – och sedan då? Vad händer när vi gjort det?
Professorn: Urholkar rättsprinciperna
Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet, säger att Liberalernas förslag är ett urholkande av rättsprinciperna.
– Det är stolligt att sparka människor ur deras lägenheter. Då kan man fråga sig, vad gör man med de som har bostadsrätt, funderar Tham retoriskt, och säger att Liberalernas hårdföra utspel är ”ytterligare något som slår mot de fattiga”.
Enligt Tham så låtsas de politiska partierna som att det är fritt fram att ha droger och vapen i sin lägenhet. ”Klart det inte är så, det blir utredning, åtal, dom”, fnyser han.
– I dagsläget blir du dock inte vräkt om du döms för brott. Det ska man inte bli heller. Redskap för brott, till exempel en smuggelbil, kan förverkas. Jag har aldrig hört att det skulle gälla lägenheter – och därför föreslår Liberalerna det här, eftersom det är svårt idag. Men till skillnad från en bil anses en bostad vara en stark social rättighet. Om du vräker en person med småbarn måste socialen hitta en ny bostad. Det är ett rätt illeberalt förslag.
Om jag står på ett hyreskontrakt och min flickvän har gömt pistol och knark här – i dagsläget så måste det väl utredas om jag varit delaktig?
– Ja, det är en rimlig juridisk princip.
Men Liberalerna vill utreda om mitt kontrakt då ska gå att säga upp, eftersom jag ska ha ansvar för min tjej.
– Då straffas du för något du inte gjort. Det är väl en rätt given huvudprincip i straffrätt att så ska det inte gå till.
”Går inte att ha stenkoll på tonåringar”
Advokat Emma Persson, hur ser lagstiftningen ut, kan man bli vräkt för kriminalitet?
– Självklart, det regleras i jordabalken, eller hyreslagen som den brukar kallas. Brottslig verksamhet kan vara grund för att säga upp ett hyreskontrakt. Och visst, föräldrar har ett ansvar för sina barn, men det man inte känner till kan man inte ta ansvar för. Alla som varit unga vet att ens föräldrar inte har stenkoll på vad en tonåring gör.
Är det en svår process?
– Det är samma regler och process som gäller om du missköter dig på andra sätt: inte betalar hyran, stör grannar, andrahandsuthyrning, vanvård. Värden måste säga till först.
Som det är nu, kan jag bli uppsagd från lägenheten där jag står på kontraktet om min flickvän gömmer skjutvapen under sängen?
– Inte om du inte känner till det. Det kan du inte bli ansvarig för. Fast om du är ihop med en som ägnar sig åt kriminalitet och polis dundrar in ofta så kan värden tycka att det blir så mycket störningar att du sägs upp.
Vad säger du som advokat om Liberalernas förslag?
– Det är inte rättssäkert. Människor ska då ta ansvar för sådant de inte känner till. Och om en person gör sig skyldig till brott så straffar man föräldrar och syskon. Det är märkligt att det blir en familjesynd. Så gör vi inte annars. Det straffar också ut de som har hyresrätt. Ingen vräks lätt från en villa eller bostadsrätt. Det slår primärt mot de längre ner i samhället och blir en klassfråga. Lagförslag kan inte vara diskriminerande.
Nu har vi debatterat det här utspelet i en vecka. Är det något som du tycker glömts bort?
– Om man ser rekrytering av unga till gäng som ett problem, så blir det inte bättre av att familjen blir bostadslös. Det skapar ännu sämre förutsättningar för att komma tillbaka till ett ordnat liv. Jag har sett bland klienter att de med trygg relation till sin familj har mycket lättare att hamna rätt sedan.
