Vändpunkt har nämligen siktet inställt på Europaparlamentet redan i år. Kanske är det en högt ställd målsättning, men partiets toppkandidat Kitty Ehn kan inte vänta. Hon vill in och påverka.
– Det som jag tycker är så jävla frustrerande men också intressant är att det är så få som vet hur mycket EU påverkar oss i Sverige. Egentligen borde kampanjen till EU vara större än den till riksdagen. Det är i EU de stora besluten fattas. Sverige har liten påverkan globalt men i EU är vi större, säger hon.
Har du något exempel vad du vill in och göra?
– Just nu håller EU på att fatta beslut om en taxonomi, det vill säga ett kategoriseringssystem gällande hållbara investeringar. Det är ett svinbra intiativ men det har hastats igenom. Där vill jag vara med och påverka. Det behövs fler folk som fattar ekonomi och klimat i EU, säger hon.
Historien om Vändpunkt börjar egentligen långt tidigare. Under flera år låg de dåvarande miljöpartistiska tungviktarna Carl Schlyter, Valter Mutt och Annika Lillemets i konflikt med MP-ledningen. De tre kritiserade partiet för att bli allt mer toppstyrt och för att röra sig i en nyliberal riktning, en kritik de fick stöd för hos stora delar av riksdagsgruppen och hos gräsrötter.
Droppen som fick partledningen att säga stopp var när Schlyter och Mutt röstade nej till värdlandsavtalet med Nato. Mutt petades från posten som utrikespolitisk talesperson och Schlyter från posten som EU-nämndens ordförande. I januari valde de båda att hoppa av, tillsammans med Annika Lillemets. Det dröjde sedan knappt en månad innan de var med och presenterade det nya partiet Vändpunkt, tillsammans med akademiker, företagare och klimataktivister. Kort därefter meddelade även Europaparlamentarikern Max Andersson att han lämnade MP i protest, och anslöt till Vändpunkt.
– Jag hade egentligen tänkt starta ett skogsbolag och arbeta med hållbart jordbruk. Men efter Januariuppgörelsen och alla reaktioner på mitt avhopp började jag undersöka om några fler ville starta något nytt, sa Carl Schlyter när partiet lanserades.
En av de som han tog kontakt med var Kitty Ehn, som nu förbereder sig på att flytta ned till Bryssel.
En del har kallat er för ”det nya Miljöpartiet”, vad tycker du om det?
– Nej jag tycker Vändpunkt är en bättre benämning. Man ser gärna Vändpunkt som ett utbrytarparti men våra medlemmar kommer från olika håll och många har aldrig varit med i ett parti heller. Sedan vet jag inte om Vändpunkt i sig är det bästa namnet ändå, för till och med min mamma har svårt att komma ihåg det, säger Kitty Ehn.
Hur kom du på idén att ansluta dig till partiet?
– Det gjorde jag egentligen inte. Jag har gått runt och varit politiskt deprimerad, som alla andra, under några år och har gett upp hoppet om att politiken ska vara den kraft jag vill. Istället har jag försökt förändra inifrån inom näringslivet. Men så ringde Carl Schlyter och då hoppade jag på. Jag hade träffat honom på debatter tidigare då jag var vice ordförande i Fältbiologerna, och då sa jag åt honom att han skulle ringa mig om han skulle starta ett nytt parti.
Vad jobbar du med i dag?
– Jag jobbar i finansbranschen, som press och PR-ansvarig på pensionsbolaget SPP. Just nu sitter jag och skriver native-annonser, det vill säga reklamtexter som ser ut som journalistiska produkter. Men tanken bakom varför jag jobbar i finansbranschen är att jag vill ha en omvälvande förändring av hela finanssystemet.
Vad är det som gör det till en bra idé att förändra näringslivet inifrån?
– Jag började engagera mig i klimatrörelsen som 16-åring men upptäckte snabbt att klimatrörelsen har svårt att nå utanför sin bubbla och att allt handlar om pengar på klimattoppmötena. Jag bestämde mig därför för att plugga nationalekonomi på Handelshögskolan och kommunikation på Berghs. För att få igenom den klimatpolitik som krävs så behöver vi förstå ekonomin, så att den kan anpassas till klimatets ramar, men vi behöver också förstå kommunikation för att få med folk på denna resa. Sen ville jag förena dessa två spår och började då jobba med kommunikation och hållbara investeringar i finansbranschen.
Även om investeringarna klassificeras som hållbara så bidrar de fortfarande till den kortsiktiga spekulationsekonomin, genom att pengar flyttas runt för att ge högsta möjliga avkastning på kortast tid, stämmer det och hur ser du på det?
– Ja självklart, det är ett finansbolag. Det handlar om att ge avkastning till våra kunder. Det är också anledningen till att jag tror stenhårt Vändpunkt. När jag jobbar i finansbranschen märker jag att finansbranschen måste få incitament för att flytta pengarna i en hållbar riktning, säger Kitty Ehn.
Ni säger i er valplattform att ”Vi måste ställa om grundincitamentet i ekonomin från kortsiktig jakt på gynnsamma kvartalsrapporter till långsiktigt hållbarhet.” Hur?
– Det handlar delvis om att byta mått på en övergripande nivå, från BNP till sociala och miljömässiga mål. Sedan handlar det om vilka mekanismer man har, såsom den statliga investeringsbanken som vi föreslår. Dessutom vill vi separera statens driftsbudget och investeringsbudget för att möjliggöra ett långsiktigt perspektiv.
Det tidigare språkröret för MP, Per Garthon, var skeptisk till det nya partiet Vändpunkts bildande. Han skrev en debattartikel i Dagens ETC där han förde fram åsikten att ”Skillnaden mellan Vändpunkt och MP tycks ideologiskt och programmatiskt mikroskopisk.” Garthon menade att Miljöpartiet visserligen behövt kompromissa utifrån sitt blygsamma väljarstöd, men att det var bättre att försöka genomdriva politik än att syssla med ”renlärig opinionsbildning” som han menade att Vändpunkt gör. Garthon fick svar från Carl Schlyter och Kitty Ehn, som poängterade att Miljöpartiets stöd har rasat, vilket de ansåg vara ”en konsekvens av att miljö- och klimatfrågan avpolitiserats då berättelsen varit att tekniska lösningar inom ramen för ett misslyckat ekonomiskt system räcker för att lösa problemen.”
Vad är det som skiljer ut Vändpunkt jämfört med de andra partierna?
– Alla andra partier har olika förslag för att lappa och laga i ett trasigt system. Vi är det enda partiet som vill byta ut hela systemet. Den här kombinationen av att vi måste ha en radikal klimatpolitik och samtidigt minska klyftorna mellan rik och fattig och mellan stad och land. Den holistiska analysen och visionen om ett samhälle där alla räknas, den skiljer oss från alla partier.
Hur yttrar sig det, finns det några konkreta förslag som skiljer ut er?
– Om man bara tar klimatpolitiken. Den handlar om mål, medel och metoder. Gällande mål är vi för ett 80-procentigt utsläppsmål till 2030, jämfört med 1990 års nivåer. I dag är det 40 procent inom EU. Kollar man på medel så vill vi ha en omställningsfond på EU-nivå, som handlar om att vi behöver väldigt mycket mer pengar för att klara omställningen. Om man kollar på bredare skala vill vi ha ett samhälle där människor och miljö prioriteras över ekonomiska intressen.
Är det verkligen nya och unika förslag?
– De är mycket som liknar många av de andra partierna. Något som jag ser som en stor skillnad är att, rent förenklat sett, så har dagens klimatpolitik rört symboliska frågor som laddstolpar, tekniska lösningar och individuell ansvar. Medan vi vill gå på där de största utsläppen finns. Då handlar det om att flytta kapitalet i en helt annan magnitud än som tidigare gjorts och att fokusera på att reglera storföretagen som är de största utsläppen samtidigt som vi vill minska regleringen på individer för att kunna hitta de bästa lokala anpassningarna själva, säger Kitty Ehn och fortsätter:
– Det som skiljer enligt mig är att vi har förslag i en helt annan viktklass. Deras förslag är lättvikt och vi är tungviktarna om man kollar på konkret innehåll. Vi är också de enda som vill utlysa ett klimatnödläge såsom Storbritannien nyligen gjort.
Klimatnödläget i Storbritannien beskrivs av dem själva som endast signalpolitik. Är det verkligen ett tungviktsförslag om det endast ska skicka signaler?
– Ja definitivt. Signal gör skillnad i praktiken om man kollar långsiktigt. Kollar man på hållbara investeringar så är det också indirekt påverkan. Shell kommer inte att sluta pumpa upp olja för att vi tar bort våra investeringar där, men om vi gör det så skickar det ett signalvärde till marknaden som kan ge långsiktig påverkan, eftersom de får svårare att få finansiering till sina verksamheter. På samma sätt är det om vi utlyser ett klimatnödläge så skickar det en signal om att vi inte kommer att backa, vilket behövs för att bygga opinion.
Ser du Vändpunkt som en del av arbetarrörelsen?
– Ja, absolut.
Är du socialist?
– Jag är klimathumanist. Jag tycker inte om vänster-höger-skalan, den känns förlegad.
Finns det några böcker som har inspirerat dig?
– Tim Jackson, med sin bok Välfärd utan tillväxt, och givetvis Naomi Klein såklart.
Hur ser din nyhetskonsumtion ut?
– När jag är sugen på helgerna läser jag franska nyheter. Annars blir det mycket DN. Sen även ETC, Dagens Arena, Arbetarbladet i Gävle där jag själv har gjort praktik och så älskade jag klimatmagasinet Effekt som nu tyvärr lägger ned. För tillfället läser jag också ”Milkman”, en roman som utspelar sig i en fiktiv stad som man inte vet var den ligger, med personer som inte har namn.
När Miljöpartiet 1988 kom in i Riksdagen var det första gången på 70 år som ett nytt parti äntrade den nationella partipolitikens finrum. I Europaparlamentet har det varit desto lättare att ta sig in. Både Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ hade alla sina genombrott i EU-valet. Enligt den sammanvägning av alla mätningar inför valet som TV4 publicerade i tisdags tillhör Vändpunkt dock fortfarande ett av de ”övriga partier” som 2,6 procent av väljarna kommer att rösta på. Men valdeltagandet är lågt, vilket innebär att färre personer behöver övertygas. Valdeltagande blev drygt 51 procent i förra EU-valet, det vill säga betydligt lägre än de 87,2 procent som röstade i riksdagsvalet i fjol. Kitty Ehn tror dock att det går att väcka engagemang inför EU-valet och få upp siffrorna.
– Ja definitivt, men man måste vara smart. Om du vaknar, borstar tänderna och äter frukost har du gått förbi säkert 20 produkter, apparater och matvaror som bestäms av EU-direktiv. Allt från vad som finns i din kyl till din kaffekokare. För att väcka känslor om något så torrt som Bryssels EU-parlament måste man väcka frågor om vad som påverkar människors vardag och vad människor bryr sig om i sin vardag.
Du vill se en decentralisering av makt, men är ändå inte EU-motståndare, hur går det att balansera det där?
– Jag är inte positiv till EU i dess nuvarande utformning. Jag vill centralisera EU:s påverkan på storföretagen som verkar på den inre marknaden och samtidigt decentralisera så att den lokala politiken inte ska påverkas lika mycket av EU-direktiv. Det är den balansen det handlar om. EU ska göra det de hade varit bäst på, vilket är de övergripande penseldragen och ramverken gällande miniminvåer, saker som utsläpp, bekämpning av artutrotning, minskning av social klyftor och gällande vilken ekonomi och samhällsstandard vi ska ha runt om i Europa. Vi har inget politiskt verktyg som är lika effektivt som EU när det gäller att få till förändringar på den nivån. Med en lagstiftning påverkar vi 28 länder. Sverige hade aldrig kunnat ha den påverkan och varit med och bidra om vi var ensamma. Där ser jag verkligen en potential i EU. Men i dagsläget gör EU mycket fel när de prioriterar storföretagen och den fria marknaden. Det vill jag in och förändra.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
