Sveriges toppdirektörer har drabbats av storhetsvansinne. Det menar Jan Guillou och nämner att de har höjt sina löner kraftigt de senaste åren. Och så fort någon vill höja deras skatter hotar de att sticka.

– De har en lägre akademisk examen från Handelshögskolan som bas för sin oerhörda expertis. Så är de med i ett jaktlag, där man utnämner varandra.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Risken att de skulle göra allvar i sina hot menar Jan Guillou är väldigt låg. Möjligen kan de fly till Storbritannien.

– Men man kan inte överflöda England med svenska företagare som har svårt att anpassa sig socialt. Det engelska klassamhället är väldigt invecklat. Särskilt om man jämför med det svenska där uppdelning är mycket enkelt. Här kan sådana som Sven Hagströmer ta sig fram och känna sig som en sorts överklass, som han aldrig skulle vara i England.

Tar kritiken med ro

I sorlet inne på Östermalmsrestaurangen Riche tar miljardären och affärsmannen Sven Hag­strömer kritiken med ro.

– Det är en retorik värdig Jan Guillou. I ett land som säljer hälften av allt det de producerar på export kan du inte ha en massa charlataner som vd:ar, säger han och tar en tugga av sin frukost, ägg och bacon utan toast för 148 kronor.

Sven Hagströmer medger att Sverige förvisso har exporterat ganska få företagsledare.

– Det ska vi vara tacksamma för.

Ett av de få undantagen är det brittiska oljebolaget BP:s svenske vd Carl Henric Svanberg. Men enligt Jan Guillou har han ”misslyckats fullständigt”.

– Han kan sitta där och sura och gnälla. Det är få svenska författare som slagit stort utomlands, ska jag därmed säga att svenska författare är idioter, säger Sven Hagströmer

Vid det här laget har han helt glömt bort sin frukost och börjar berätta om när han senast stötte på Jan Guillou. De är bekanta men inte vänner.

– Vi samtalade kort. Vissa människor kan vara konfrontativa på distans men när de träffas är det så himla trevligt. Det har jag lite svårt för.

Tar inte ut lön

De 1 000 rikaste svenskarna har sedan finanskrisen sett sina inkomster växa kraftigt samtidigt som skatteandelen sjunkit, visar vår granskning. En av dem är Sven Hagströmer som de senaste åtta åren dragit in 403 miljoner och betalat 31 procent i skatt.

– Det beror på att jag har väldigt små tjänsteinkomster. I vissa bolag har jag noll i arvode för att visa aktieägarna att min enda chans att tjäna pengar är att företagen går bra, säger han.

Han förklarar att inkomsterna kommer från aktieutdelningar, på kapitalinkomster är skatten som högst 30 procent. Men på många sätt är Sven Hagströmer en ovanlig miljardär. Han kallar sig feminist, driver jämställdhetsstiftelsen Albright och finansierar läxhjälp för ungdomar i fattiga förortsområden, eller ”orten” som han själv säger. Nyligen var han också medfinansiär i politikerveckan i Järva. Men när det kommer till skatterna blir det däremot tvärstopp i diskussionen.

– Vi har ett av världens högsta skattetryck, vilket ger dåliga incitament.

Men om vi skulle höja din skatt lite grann, skulle du helt plötsligt bli mindre intresserad av att driva företag och utveckla dina idéer?

– Vi lever i en konkurrensutsatt värld och vi har redan förlorat ett antal viktiga människor från Sverige. Det tar en timme till London, där har de helt andra skatter. Jag är en fri människa jag får bo och verka var jag vill.

”En absurd idé”

På andra sidan Östermalm fnyser Jan Guillou åt Sven Hagströmers argumentation. Vi sitter i hans anrika våning, med skorna på. Strandvägen, ett stenkast bort, bildar tillsammans med Narvavägen och Grevgatan ett slags skattepengarnas Bermudatriangel. Här flödar miljonerna in och på något magiskt sätt stannar allt mer av kapitalet kvar.

– Ju rikare man är, desto enklare är det att smita från skatten, märkligt nog. En vanlig löneanställd kan inte ens fundera på den typen av manövrar.

I grunden är det en fråga om ideologi, säger han.

– Tanken är att om man ger extra pengar till rika människor så de blir de flitiga. Men om man ger pengar till fattiga människor då blir de lata. Det är en absurd idé men den lever mycket starkt.

Liknande bakgrund

Sven Hagströmer och Jan Guillou står långt ifrån varandra politiskt men de har väldigt lika bakgrund. De föddes in i den svenska överklassen med ett års mellanrum. Under ungdomsåren rände de runt på Östermalms gator, aldrig nära vänner men väl medvetna om varandras existens. Adelsmannen Sven Hagströmer fick som ung affärsman sin skolning i Wallenbergsfärens styrelserum. I dag äger han en bank var slogan är ”det ska vara billigt att vara rik”. Diplomatsonen Jan Guillou, däremot, drogs med i protesterna mot Vietnamkriget, blev landets meste profilerade vänsterjournalist. Hans framgångsrika karriär som författare har genererat en förmögenhet på ett antal miljoner. De senaste åtta åren han dragit in 52 miljoner kronor.

– Jag kan i princip välja själv hur mycket skatt jag ska betala. Jag såg Camilla Läckberg gå ut och säga att hon tjänade 200 miljoner. Men årsinkomsten ligger kring en miljon. Det beror på att hon tar ut sina pengar i utdelning för att reducera skatten. Det kan inte jag göra eftersom jag har en annan ideologisk position än Leif GW Persson eller Camilla Läckberg. Jag är socialist och försöker därför skatteplanera negativt. Min revisor tycker att min inställning är mycket konstig.

Du har betalat i snitt 47 procent i skatt, är det där anständighetens gräns ligger?

– Det tycker jag. Men med så många års borgerlig regering som hela tiden sänkte skatterna för oss mer eller mindre förmögna har det blivit svårare. Men jag har envisats in i det längsta.

Sven Hagströmer vill inte se några skattehöjningar, det vill däremot Jan Guillou som vill återinföra förmögenhetsskatt och arvsskatt.

Fråga om tur

– De som lyckas i livet har haft tur i väldigt stor utsträckning. Alla författare är väl lika flitiga men för samma arbete kan man belönas med 5 000 kronor eller fem miljoner om året. Och att jag skulle vara 100 gånger bättre än de flesta andra författare har jag väldigt svårt att acceptera. Men på av grund svåröverskådliga marknadsmekanismer belönas vi väldigt olika. Så är det även i samhället i stort.

Du nämnde tur, många har väl också haft tur att födas i rätt familjer?

– Man kan aldrig vara nog försiktig i valet av föräldrar, brukar jag säga.