BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Jag känner mig otroligt rörd och hedrad. Framför allt för att det är i Ottars minne, en kvinna som är otroligt viktig för kvinnokampen och kvinnors rättigheter. Men också för att jag prisas för att arbete som är viktigt på marknivå. Det är inte ett arbete som har särskilt hög status och det är inte tekniskt svårt. Det handlar verkligen om grundläggande vård och att det uppmärksammas är jätteroligt, säger Bita Eshraghi.

Hon arbetar på Södersjuk­huset i Stockholm och ansvarar för Amel-mottagningen som hjälper könsstympade kvinnor. 2013 var hon med och startade en ideellt driven klinik för pappers­lösa, och sedan 2015 är hon konsult för den internationella organisationen Läkare i världen.

– De tar också emot papperslösa men framför allt handlar det om den romska gruppen, utsatta europeiska medborgare. De skickar rätt mycket patienter där jag hjälper till att slussa vidare bland annat till vårt abort­centrum.

Känner sig maktlös

Bita Eshraghi säger att hon valde läkaryrket på grund av intresse för och kärlek till människor.      

– Det som driver mig är framför allt att jag skulle kunna vara en av de patienter jag behandlar. Jag skulle kunna vara en pappers­lös kvinna, eller en oönskat gravid kvinna i ett land där man inte får göra abort. Jag skulle kunna vara någon av de kvinnor som utsatts för könsstympning. Men jag tycker också att vi som kommit långt i livet och är privilegierade har ett ansvar för att förbättra i livet för dem som fått det mindre bra.

Hon medger också att jobbet kan vara tufft rent psykologiskt. Inte minst eftersom kvinnorna hon möter behöver mycket mer hjälp än rent medicinsk.

– Jag tror att det som är jobbigast är att jag bara kan bidra med en liten förbättring för dem jag träffar i mitt arbete som gynekolog på en mottagning för omskurna kvinnor, eller för de papperslösa. Det är så mycket annat dessa kvinnor behöver men jag kan bara bidra med en liten del. ­Ibland kan man känna sig maktlös över att inte kunna göra mer, säger hon.

Delas ut vid ceremoni

Ottarpriset delas ut vid en ceremoni i Stockholm den 25 januari. Elise Ottesen-Jensen själv gick bort 1973 efter att ha ägnat sitt liv främst åt sexualupplysning och kamp för kvinnors rättig­heter. Hon var även journalist och författare. Smeknamnet Ottar fick hon eftersom det var vad hon undertecknade sina artiklar med. På 1930-talet grundade hon RFSU och var dess ordförande fram till 1959.