Under sitt Sverigebesök i helgen fick Gideon Levy, inte helt överraskande, svara på många frågor om sin syn på Sveriges utrikesminister. Gideon Levy är en av få som högljutt har försvarat Margot Wallström i medier i hemlandet Israel, medan regeringen har rasat mot utrikesministerns krav på en oberoende utredning om huruvida utomrättsliga avrättningar har förekommit i landet. När Gideon Levy träffar Dagens ETC är det dagen efter hans första möte med utrikesministern.

– Vi hade möte i två timmar. Hon är en väldigt modig och oberoende röst och jag kan bara hålla tummarna och hoppas att hon klarar av att uthärda de brutala attackerna som riktas mot henne från Israel. Jag hoppas att de hårda anklagelserna mot henne inte gör att hon ber om ursäkt eller backar, hon har bara sagt sanningen och man ska aldrig behöva be om ursäkt för att säga sanningen.

Gideon Levy menar att en röst som Margot Wallströms behövs på den politiska världsarenan.

– Den är extrem viktig. Som Olof Palme på sin tid bereder hon väg för andra. Jag tror absolut att hon kan göra skillnad och därför hoppas jag så väldigt mycket att hon får behålla makten. Jag önskar att Israel hade en utrikesminister som Margot Wallström.

Som på Titanic

Gideon Levy delade på årets Olof Palme-pris med Mitri Raheb, en palestinsk kyrkoherde i Betlehem ”för deras modiga och oförtröttliga kamp mot våld och ockupation och för ett framtida Mellanöstern präglat av fredlig samlevnad och lika medborgerliga rättigheter för alla”. Gideon Levy säger dock att han är pessimistisk inför Israels framtid.

– I dag är stämningen i landet väldigt positiv, israelerna är glada, ekonomin går bra, livet är underbart och de flesta är hjärntvättade, samhället lever i förnekelse och är helt verklighetsfrånvänt. Det är som på Titanic: musiken är bra och maten är god, men det är helt bortkopplat från verkligheten.

– Jag vet inte vem som skulle kunna ändra på situationen. Kanske kan en förändring komma utifrån, kanske vaknar världen en dag. Men Israel kommer inte vakna själv, ingenting kommer att förbättras om inte världen tvingar fram det.

Gideon Levys hårda kritik mot Israels bosättningar på Västbanken och landets regering har gjort att han själv har blivit väldigt kontroversiell. Han säger dock att han inte är särskilt orolig för sin egen säkerhet.

– Samtidigt är min säkerhet i fara på ett sätt. Men jag vet ingenting säkert och kan inte leva enligt min egen rädsla. Kanske är det farligt, kanske inte, men jag kan inte leva med livvakter – man kan inte vara journalist med livvakter.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Får inte åka till Gaza

Dagens ETC möter Gideon Levy i konstgalleriet Tegen 2 i Stockholm. Här visar den svenska fotografen Kent Klich sina senaste verk, en tolkning av attackerna på Gaza efter att en israelisk soldat försvann i början av augusti 2014. Det är Kent Klichs tredje projekt om Gaza och i det kombinerar han fotografier av platser där folk dog och där byggnader jämnades med marken under de första dagarna i augusti med passbilder på de som förlorade livet och en video som togs av en ambulansförare den första augusti.

– Den som betraktar bilderna måste skapa sina egna bilder, lite med hjälp av videon och bilderna på människor som har dött. Så det binder kanske ihop de mer abstrakta bilderna av platser där människor har dött och platser där det låg hus och växthus där man hade fruktträd, som är totalförstört av den israeliska armén i jakten på soldaten, resonerar Kent Klich.

”Fler borde se”

Gideon Levy är märkbart påverkad av utställningen, och sörjer att han själv, som israelisk medborgare, inte får åka till Gaza.

– Jag önskar att fler israeler hade kunnat se sådana här bilder – de borde veta vad det är som görs i deras namn, och det gör de i många fall inte. Samtidigt är det väldigt viktigt att visa det för världen. Jag avundas verkligen fotografen som kan åka till Gaza, där jag inte har fått vara under de senaste åtta åren.

Själv åker han till Västbanken tillsammans med en fotograf varje vecka, för att dokumentera vad som händer med palestinierna som bor där.

– På Västbanken kan jag se allt och ta mig överallt, men Gaza är problematiskt. Jag vet inte alls tillräckligt om vad som händer där även om min partner, som är svensk, åker dit då och då.