Håkan Juholt hann bara vara partiledare i 303 dagar innan han avgick i januari 2012. Avgången var resultatet av en kupp iscensatt av motståndare i Socialdemokraternas högerfalang och personer i partiledarens egen stab. Den bilden målar S-profilen Daniel Suhonen upp i nysläppta Partiledaren som klev in i kylan.
Delvis rätt
Dagens ETC:s ledarskribent Göran Greider menar att boken tydligt beskriver den klassiska konflikten mellan höger- och vänsterfalangerna inom partiet.
– Om man ska spetsa till det är bokens tes att högersossar tillfångatagit partiet. Men sedan är det här med höger och vänster i S inte entydigt och ganska komplicerat. Vissa har vänsteruppfattning i fördelningsfrågor och ekonomiska frågor, medan de är mer åt höger när det gäller till exempel kärnkraft eller försvar, säger Göran Greider.
Daniel Suhonen själv ger honom delvis rätt men menar att bilden är mer komplex. Han säger att Socialdemokraternas partistruktur i vissa avseenden är högerinriktad men att kuppen mot Håkan Juholt berodde på att många olika intressen sammanföll.
– Det finns olika nätverk som Mona Sahlin-gänget eller Mikael Damberg-gänget som består av yngre högersossar. Flera är schysta sossar men så finns där också banden till pr-byråerna och lobbyisterna. Många av de som agerade öppet mot Juholt är sådana som jobbar åt vårdkapitalet. Om det bara är en slump så är det så men jag säger att det såg ut som en aktiv kampanj, säger Daniel Suhonen.
I boken pekas nyckelpersoner inom det mäktiga verkställande utskottet (VU) ut. Carin Jämtin ska ha varit drivande i kuppen tillsammans med bland andra Mikael Damberg och dåvarande LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin. Heléne Fritzon från det vänsterinriktade Skånedistriktet protesterade, liksom Stefan Löfven som då var IF metalls representant i VU.
– Det finns hedervärda personer i VU men dom mals ner av drevet. Det drabbar inte bara Juholt utan hela partiet, inklusive mig själv och VU-medlemmarna. De får åka runt i sina distrikt i landet och förklara för medlemmarna vad som pågår. När december övergår i januari 2012 är också vänstersossarna väldigt trötta – på varandra, på drevet, på Juholt och på att vara jagade, säger Daniel Suhonen.
Föråldrad organisation
En av de som intervjuas i boken är Ulf Bjereld, styrelseledamot i Socialdemokrater för tro och solidaritet samt professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han anser att konflikten mellan höger och vänster spelade in i Juholts avgång men inte att den var avgörande. Istället pekar han på två andra orsaker.
– Den ena är partiets föråldrade organisationsstruktur. Den är sluten och medlemmarna hade ingen aning om vad som hände när man efter långa mödor plockade fram Juholt som en trollkarl ur hatten. Den andra är Juholts egna tillkortakommanden. Framförallt hade han inte kraften att bygga en lojal stab som hjälpte honom att orientera sig i detta landskap mellan höger och vänster. Det är väldigt viktigt för annars blir man väldigt, väldigt ensam. S är en koalition av många olika åsikter, säger Ulf Bjereld.
Lotta Gröning, journalist, vänsterdebattör och krönikör på Expressen, menar att sprickan mellan höger och vänster i Socialdemokraterna fördjupats sedan folkomröstningen om EU-medlemskapet 1995. Hon säger att partiledningen trots det alltid försöker visa en enad front utåt.
– Strategin från partiet är att det inte finns någon höger-vänsterkonflikt. De lägger alltid locket på och man får aldrig någon partiledare att prata om detta. Jag har försökt med Ingvar Carlsson, Göran Persson, och Mona Sahlin, säger Lotta Gröning.
Göran Greider kallar traditionen av att förneka konflikten för ”komisk”.
– Vilken barnunge som helst kan se att det finns höger och vänster i S. Men det är verkligen tabu att prata om. Det trycks ned under ytan, konflikterna förnekas och det bli väldigt konstigt, säger Göran Greider.
Partiledning i total otakt
Daniel Suhonen går så långt som att säga att partiledningen går i total otakt med gräsrötterna som ofta står till vänster i många sakfrågor. Hans upplevelse är att närmare 100 procent av de vanliga partimedlemmarna exempelvis är emot vinster i välfärden. Han tror att det är både möjligt och nödvändigt att förändra partiet och vrida det åt vänster.
– Jag är optimistisk och det beror på att jag hela tiden reser runt i landet, pratar med fackföreningar, besöker lokalavdelningar och SSU-föreningar. Jag möter oerhört många radikala människor. Partihögern finns bara i centrum, inte ute i tentaklerna. Jag har fått ett väldigt stöd efter boken från vanliga gräsrötter. Folk hör av sig och tackar mig för att jag skrev den, säger Daniel Suhonen.
Göran Greider är inte lika optimistisk. Han hyser inget större hopp om att Socialdemokraterna blir den folkrörelse partiet en gång var och anser att Daniel Suhonens förhoppningar är överdrivna.
– Det känns som partiet tagit så stora kliv mot mitten och tappat så många medlemmar att de nu snarast är socialliberalt. Suhonens bok är en av de bästa politiska böcker som skrivits på evigheter men något har förändrats i grunden och det blundar han för. S är fortfarande viktiga för annars blir det inga rödgröna regeringar. Det kommer att vara ett stort parti även i fortsättningen även om det kommer att ligga någonstans runt 25 procent. Men Suhonen har överdrivna förhoppningar om en starkt socialistisk folkrörelse, säger Göran Gredier.
