Inrikes.

2016-06-02 10:19
"Det är svårt att förklara men allt förändras efter den första gången. Något går sönder. Då är det lättare att fortsätta än att sluta", säger Rachel Moran. Bild: Carlos Zaya
"Det är svårt att förklara men allt förändras efter den första gången. Något går sönder. Då är det lättare att fortsätta än att sluta", säger Rachel Moran.

”Hemlösheten valde prostitutionen åt mig”

Prostitution är en form av våld mot kvinnor.

Amnesty International har blod på sitt samvete för att vilja avkriminalisera våldets förövare.

Orden kommer från Rachel Moran, som tillbringade sju år av sitt liv som prostituerad.

– Ingen som försvarar kommersialiseringen av kvinnors kroppar för mäns njutnings skull har rätt att kalla sig feminist.

En solig eftermiddag i augusti 1991 saktar en skallig man in sin vita bil på Benburb street, Dublins mest ökända prostitutionsstråk. Prislistan för dagen: 10 pund för en avrunkning, 15 för en avsugning, 20 för vaginal penetration. Mannen betalar 30 irländska pund för att med den ena handen bli runkad och med den andra få en gren, som han nyss rivet loss från en buske, uppkörd i anus.

Detta är Rachel Morans första jobb som prostituerad. Hon är 15 år gammal.

20 minuter efter att hon avslutat det första jobbet har hon sin andra kund.

Två år senare låter hon för första gången en kund penetrera henne för pengar. Den dagen hinner hon med sex eller sju jobb. Efter det går hon och lägger sig och gråter.

Rachel Moran är, när Dagens ETC träffar henne i Stockholm, vid polisen Simon Häggströms release av hans bok om Stockholmspolisens prostitutionsgrupp.

Hon berättar att hon är förkrossad över hur prostitutionsdebatten har utvecklats de senaste åren. Amnesty Internationals beslut att verka för att avkriminalisera sexköparna kommer få katastrofala följder, menar hon.

– Om en vanlig människa på gatan inte hade förstått att prostitution är ett brott mot mänskliga rättigheter hade du kunnat förlåta personen, men när Amnesty International begår samma misstag går det inte att förlåta.

Rachel Moran valde aldrig att bli prostituerad. Hon beskriver det som att hemlösheten valde prostitutionen åt henne. Förslaget kom från hennes pojkvän, även han hemlös.

– Det är svårt att förklara men allt förändras efter den första gången. Något går sönder. Då är det lättare att fortsätta än att sluta.

När hon som 14-åring gav sig av från hemmet ut i hemlösheten var det för att inte gå under. Hennes barndom var kantad av grav psykisk ohälsa och missbruk. Båda hennes föräldrar åkte in och ut på psykiatriska kliniker och Rachel Moran tvingades bevittna flera av deras självmordsförsök. Mamman, som överlevde, hittade hon i en blodpöl på köksgolvet. Pappan hoppade ut från fjärde våningen och dog.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


 

Sexuellt våld

Att debattörer med inflytande over den politiska debatten vill liberalisera synen på prostitution och göra gällande att – vissa – prostituerade gör det av fria val ser hon som befängt.

– Prostitution är våld mot kvinnor som går att jämföra med våldtäkt, säger hon.

Jag upplever att den liberala synen på prostitution har blivit vanligare inom vissa feministiska grupperingar också.

– Ingen som försvarar kommersialiseringen av kvinnors kroppar för mäns njutnings skull har rätt att kalla sig feminist.

Hur ser du på begreppet sexarbete?

– Jag ger dig det korta svaret: Prostitution är varken sex eller arbete, och verkligen inte båda sakerna samtidigt. Prostitution är kommersialiserat sexuellt våld, inget annat.

Vad är det för skillnad på prostitution och andra yrken där din kropp, och ibland även din stolthet, säljs för pengar?

– Skillnaden är det psykologiska trauma en person nästan alltid drabbas av efter massövergrepp och våld mot sin kropp. Jag har aldrig och kommer aldrig argumentera för att vi bör nonchalera andra exploaterande mekanismer och företeelser, vi måste fortsätta att kritisera kapitalistiska patriarkatet och vad det gör med oss, men detta får inte rättfärdiga de brott mot mänskliga rättigheter som prostitution innebär.

Är det möjligt att på något sätt göra prostitution säker?

– Jag har inget emot så kallade harm reduction-program som till exempel gratis kondomer och gratis könssjukdomsprovtagning. Vad jag är kritisk till är när detta är all hjälp som erbjuds. För parallellt med dessa program som ges till kvinnor måste de erbjudas en väg ut ur prostitutionen.

– Det stora problemet som vi sprider sig globalt just nu är att de tungt sponsrade grupper som erbjuder harm reduction faktiskt hjälper till med att vidmakthålla våldsspiralen. Harm reduction kan ge signalen till kvinnorna att det inte finns någon väg ut, att den enda hjälpen som erbjuds innebär ett indirekt stöd av själva våldet. Hjälpen, när den inte kompletteras med en väg ut, kan alltså få som effekt att kvinnorna stannar kvar i prostitutionen.

Många som prostituerar sig, eller arbetar som sexarbetare, som de ofta vill kalla det själva, hävdar att sexköpslagen är skadlig för de prostituerade. Som feminist utan deras erfarenhet kan det vara svårt att argumentera mot dem. Varför har de fel?

– Du anar inte hur många gånger kvinnliga feminister har frågat mig detta. Hundratals säkert. Många upplever att de inte har rätten att uttala sig. Jag säger: Du har bara inte rätt att uttala dig, du har en plikt att göra det. Det är väldigt viktigt att kvinnor vet och känner detta. Att ta avstånd från Amnesty Internationals avkriminalisering får nämligen effekter för fler kvinnor än de prostituerade själva. Vi måste hålla i huvudet att vi grälar för barn som inte ens tagit sina första andetag.

Men varför skulle de här människorna med egna erfarenheter ljuga?

– De försvarar sin värld och sin verklighet. Jag klandrar dem inte, jag känner till var de kommer ifrån. Men när vi förstår att prostitution är en form av våld inser vi också att det här är nonsens. Vi skulle inte lyssna på en kvinna som blev misshandlad varje dag i sitt hem om hon sa att hon tyckte att lagstiftning mot våld i hemmet var fel. För det handlar inte bara om den kvinnan.

Läs vidare på nästa sida: ”Prostitution är alltid farligt”

Rachel Moran

Ålder: 39 år.

Bor: Dublin, Irland.

Yrke: Journalist, författare och anti-prostitutionsaktivist.

Tillbringade sju år av sitt liv som prostituerad, med start från 15 års ålder.

Lyckades som 22-åring ta sig ur prostitutionen, slutföra sin avhoppade skolgång och till slut slutföra en examen I journalistik vid universitetet I Dublin.

Leder organisationen SPACE (Survivors of Prostitution-Abuse Calling for Enlightenment).

Har flera år arbetat aktivt för att sprida den nordiska sexköpslagen och I nära samarbete med organisationer som Coalition Against Trafficking in Women och European Women’s Lobby.

2013 gav hon ut den självbiografiska boken Paid for – my journey through prositution.

Harm reduction

Frågan om ”Harm Reduction” inom prostitutionen är omdebatterad. Begreppet hänvisar till politiska ställningstaganden och sociala insatser vars mål är att reducera de negativa konsekvenserna av prostitution, utan att nödvändigtvis ha som mål att förmå den prostituerade personen att lämna prostitutionen eller att motarbeta prostitution som företeelse.

Sexköpslagen och Amnesty

I januari 2014 avslöjas ett internt dokument från Amnesty International, där organisationen föreslår en avkriminalisering av prostitution och köp av sexuella tjänster: ”Kriminalisering av frivilligt sex mellan vuxna, även för pengar, strider mot rätten till hälsa, icke-diskriminering, jämställdhet, privatliv och människors säkerhet.”

I sitt remissvar skriver den svenska sektionen av Amnesty att förslagets förankring i mänskliga rättigheter är otillräcklig och slår vidare fast att det inte är en rättighet att köpa sexuella tjänster.

I augusti 2015 röstar Amnesty Internationals kongress i Dublin igenom förslaget om att verka för en legalisering av sexköp, hallick- och bordellverksamhet. Den svenska sektionen röstar nej.

Nyheten väckte stora protester inom den femisistiska rörelsen och många medlemmar lämnade Amnesty i protest.