I Örebro har en tredjedel av de anställda har försvunnit från den lokala arbetsförmedlingen. Runt om i länet har kontoren stängt och har bara öppet för planerade besök. Personal har flyttats runt.

– Vi har mindre personal men samma antal arbetssökande. Säg att du hade ett par hundra sökande per handläggare förut, nu sitter man med 600 eller 700 sökande. Jag har 900 just nu, berättar Jesper Bergstrand som har arbetat på Arbetsförmedlingen i 18 år.

”Inte tillräckligt arbetslös”

Med så många sökande måste det prioriteras. Och myndigheten har gett de anställda en prioriteringslista. Nyanlända, unga och långtidsarbetslösa ska tas om hand först. Alla andra får vänta. Tills tiden gått och de också räknas som långtidsarbetslösa.

– Nu handlar det mycket om vad som är minsta möjliga nivå. Vad är det vi absolut behöver göra. Men de fördjupade insatserna, vägledningssamtal, arbetsträning eller tidiga insatser som en kort praktik, det kan vi inte göra i dag. Nu är det så att man måste vara rejält arbetslös och komma in i ett program innan det blir aktuellt. Det blir ett Moment 22. Du är arbetslös men du är inte tillräckligt arbetslös, säger Jesper Bergstrand.

Knapp service – på distans

I somras berättade Dagens ETC att arbetsförmedlare i Örebro på grund av tidsbrist inte längre fick ta beslut om lönebidrag för personer utanför program trots att Arbetsförmedlingens kampanj ”Gör plats”, som uppmanar arbetsgivare att ta in personer med funktionsnedsättning, rullade på för fullt. Situationen är fortfarande lika pressad, berättar Tina Nordqvist, som arbetar just med lönebidrag.

– Det stora antalet ärenden gör att det blir svårt att hinna med. Risk finns för att beslut om förlängning inte tas i tid. Beslut för vissa målgrupper som inte är prioriterade får vänta eller tas inte alls, säger hon.

Och det gäller inte bara lönebidrag. Även andra insatser. De som drabbas är de arbetssökande. Som inte får den insats de behöver.

Innan M och KD:s budget förändrade villkoren för myndigheten fanns det en plan för att stegvis föra över arbetssökande från de lokala kontoren till kundtjänst via telefon och e-tjänster i datorn. Efter budgetbeslutet fanns det inte längre tid för att göra det stegvis.

– Arbetsförmedlingen har tidigare varit en väldigt generös myndighet när det gäller tillgängligheten. Vem som helst kunde gå in på våra kontor och få någon sorts information. Nu har vi på väldigt kort tid varit tvungna att föra över människor till service på distans, säger Jesper Bergstrand.

Tina Nordqvist menar att det finns en övertro på digitala lösningar.

– Vi sitter här och pratar om en utopi, att alla ska kunna ringa in sitt ärende. Men det är inte alla som kan det, säger hon.

Två tredjedelar särskilt utsatta

Arbetsförmedlingen räknar med att 75 procent av de inskrivna arbetslösa tillhör så kallade utsatta grupper. Utomeuropeiskt födda, funktionshindrade, lågutbildade och personer över 55 år. Gruppen som kan klara sig utan några som helst insatser från Arbetsförmedlingen är alltså ganska liten.  Och den grupp som riskerar att lämnas helt åt sitt öde nu är gruppen utförsäkrade från Försäkringskassan, enligt Jesper Bergstrand

– De ingår inte de prioriterade grupperna, men det finns de som kommer till oss som har varit sjukskrivna i 20 år och som sedan blir friskförklarade, men de har fortfarande en komplicerad medicinsk situation. De får också söka på egen hand. Tills de kommer in i ett program när de betraktas som långtidsarbetslösa, säger han.

Ifrågasätter framgång

I och med januariavtalet mellan regeringspartierna, Centern och Liberalerna slås det fast att Arbetsförmedlingen ska ”reformeras i grunden”. All matchning och alla arbetsmarknadsinsatser för arbetslösa ska skötas av privata aktörer enligt ett system som baseras på LOV (lagen om valfrihetssystem). Arbetsförmedlingen som myndighet ska fokusera på att kontrollera de arbetssökande och de privata aktörerna och att göra en initial bedömning av de arbetssökande. Jesper Bergstrand är väldigt skeptisk till att det kommer att fungera.

– I städer av Örebros storlek så finns det ett stort utbud av aktörer. Men i Hällefors till exempel, där är utbudet synnerligen skralt. Hur många är intresserade av att jobba med långtidsarbetslösa, språksvaga personer i Hällefors? Privata aktörer måste ju gå med vinst. Det får vi ju ha förståelse för, säger han.

Han frågar sig också varifrån idén om att privata aktörer skulle vara bättre på att ordna ”riktiga jobb” kommer ifrån.

– Vi har ju haft den här verktygslådan med subventionerade anställningar som nystartsjobb, lönebidrag eller särskilt anställningsstöd för att få ut folk i arbete. Om man från politikens håll inte tycker att det är riktiga jobb, tänker de då att de privata aktörerna ska få ut personer i icke-subventionerade anställningar?

Tina Nordqvist påminner om att privata aktörer har provats förut, utretts och visat brister.

– Jag tror inte man har förstått effekten av det här. Och det går så himla fort, säger hon.

Jesper Bergstrand är rädd att det som har gått förlorat i den här snabba omställningen, inte minst kompetensen hos arbetsförmedlare som har slutat, inte kommer att kunna återställas, även om det tas nya beslut imorgon. Det som behövs är tid och resurser, säger han.

– Det kan låta löjligt enkelt. Men när jag jobbade med jobb- och utvecklingsgarantin och hade tillgång till alla de verktyg som vi hade då, då fick jag ut 152 långtidsarbetslösa i arbete eller studier under ett år, säger han.