Handtaget – en väg ut i arbete

Den ekonomiska föreningen Linde-Handtaget har varit igång i tre år nu. Dessförinnan var det ett Handelsbolag i två år. Företaget startade för att på icke kommersiell basis få människor ur folkgruppen karener i arbete. Karenerna är ett minoritetsfolk som ligger i konflikt med centralregeringen i Burma. Sveriges Radio skildrade konflikten så här den 5 juni 2006, samma år som Mu Yah Taw och Htoo Pler Say kom till Lindesberg: ”Soldaterna skjuter karenska bybors djur och bränner ner deras hus och åkrar i förhoppningen att gerillan ska sakna mat och husrum. Resultatet har blivit en våg av flyktingar under våren. Försiktigt räknat rör det sig om minst 11 000, kanske ännu fler.” FN bestämde att Sverige skulle ta emot kvotflyktingar från lägret i Thailand och en grupp hamnade alltså i Lindesberg. Samtliga i företaget är medlemmar i Kristinakyrkan men företaget är helt fristående och drivs ideellt för att få ut karener i arbete.

 – Alla hade försörjningsstöd men ville verkligen arbeta och försörja sig själva. Nu är det åtta stycken som gör det och föreningen hjälper till med all administration och underhåll av bilar med mera, säger Annica Alexanderson en av initiativtagarna till Linde-Handtaget.

50 kronor om dagen

Annica Alexanderson arbetade tidigare med marknadskommunikation på dåvarande Korsnäs-Frövi (numera Billerud). När hon blev pensionär växte hennes engagemang för karenernas situation. På kontoret sysslar hon mest med bokning av uppdrag, Rut-hantering och schemaläggning.

 – Men ambitionen är att karenerna ska bli helt självgående. Htoo Pler Say kan alla administrativa rutiner. Han är nog en blivande chef här, skrattar Annica Alexanderson.

 I villan i Snuggan städar han tillsammans med sin mor. I en paus i arbetet förklarar Htoo Pler Say att livet i flyktinglägret var hårt. De fick inte lämna det inhängnade området för de thailändska myndigheterna, men många gjorde det ändå.

 – Någon gång fick jag följa med pappa ut på natten för att kunna arbeta hos bönder som hade sina odlingar i närheten av lägret. Det var så dåligt med mat i lägret att vi var tvungna att försöka få fram mer att äta till vår familj. Vi arbetade hela dagen på fälten och tjänade 50 kronor. Ett dagsverke räckte till en kyckling. Närmast lägret, där det fanns mycket arbetskraft, betalade man mindre än i övriga landet.

”Behovet verkar finnas”

FN:s flyktingorgan UNHCR bestämde att karener i lägret skulle få status som kvotflyktingar, det vill säga flyktingar som anses vara i särskilt stort behov av hjälp och skydd för att garantera deras säkerhet. Sverige har tagit emot omkring 1 000 karener som kvotflyktingar sedan 2004 och några av dem har hamnat i Lindesberg. Att byta tillvaro från att bo i bambuhyddor, odla och jaga och koka mat över öppen eld till svältliknande lägerliv och slutligen en svensk tillvaro med elektrisk spis, tvättmaskin och internet är inte så lätt. Svenska språket är inte heller det lättaste att lära sig för den som har kort skolgång bakom sig.

 – Trots att de egentligen är körda på svensk arbetsmarknad så är det deras attityd och vänlighet som gör att verksamheten växer så att det knakar. Förutom vanlig städning så flyttstädar vi och gör trädgårdsarbeten. I dag omsätter föreningen 2,5 miljoner, säger Annica Alexanderson. 

– Jag vill jobba så länge det går. Behovet verkar finnas för det vi gör, säger Htoo Pler Say.