Debatten i EU tog fart för ungefär tio år sedan. Slovakiens nationella konsumentorganisation hade gjort laboratorietester på en uppsättning matvaror och konstaterat att de som såldes i Öst- och Centraleuropa var av sämre kvalitet än i väst – resultat som upprepades i fler undersökningar under åren därpå.

Bulgariens premiärminister Bojko Borisov anklagade EU för ”mat-apartheid” och fångade känslan i det forna östblocket av att behandlas som andra klassens medborgare. Och EU tog intryck.

– Slovaker förtjänar inte mindre fisk i sina fiskpinnar, ungrare mindre kött i sina rätter, tjecker mindre kakao i sin choklad. Sådant är redan olagligt i EU-rätten, dundrade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i ett tal år 2017.

Sverige får mindre bär i sylten

Fyra år senare gick journalistnätverket Investigate Europe ut och handlade, för att se om någonting har hänt.

Resultatet av jämförelsen mellan 29 varor och 15 länder visar att över hälften av varorna faktiskt skiljer sig åt innehållsmässigt – ibland rejält. Men det är inte alltid länderna Östeuropa som drar det kortaste strået.

Till exempel varierar fiskinnehållet i de fiskpinnar som säljs av tillverkaren Captain Iglo (Findus) mellan 58 och 65 procent i sju jämförda länder, och fisksorten varierar också mellan torsk, lax och Alaska pollock. De svenska pinnarna innehöll 61 procent Alaska pollock. Chokladkakan Milka helnöt, som jämförts i elva länder, innehåller mellan 17 and 20 procent nötter – i Sverige 17 procent. Mataffärskedjan Lidls egna hallonsylt ”Maribel” innehåller 40 procent bär i Sverige, men 50 procent i Belgien och Polen. Dessutom innehåller den svenska sylten fler tillsatser än de flesta andra länder.

Lidl uppger att den svenska sylten är av en annan sort. Men frågan är hur en konsument ska kunna förstå det, när den, liksom sylten i övriga jämförda länder, heter just ”Maribel hallonsylt” i butik.

Konsumenter måste klaga

Chokladkakan Côte d’Or och de chokladdoppade kexen Mikado innehåller mer kakaosmör i Portugal än i Sverige. Och läsken Fanta innehåller mycket mer apelsin- och citronjuice i Sydeuropa (mellan 8 och 20 procent) än i Nord- och Östeuropa (mellan 4 och 6 procent).

Coca-Cola Company, som producerar Fanta, säger att skillnaderna beror på lokala preferenser, tillgänglighet på ingredienser och regler.

Men är inte detta olagligt enligt EU-rätten, så som Juncker sade i sitt tal 2017?  

– Frågan gäller om olika matvaror marknadsförs som identiska, inte själva ”kvaliteten” i sig, som är ett i stort sett subjektivt och rättsligt odefinierat begrepp, förklarar en representant för EU-kommissionen.

Lagen i fråga är EU-direktivet om ”otillbörliga affärsmetoder”, som förbjuder missvisande reklam. I efterdyningarna till debatten om ”mat-apartheid” lade man till ett förtydligande om just dubbla matstandarder.

Numer slår direktivet fast att en vara inte få marknadsföras som identisk i olika EU-länder om varornas ”sammansättning eller egenskaper väsentligt skiljer sig åt”, om detta inte kan motiveras av ”legitima och objektiva faktorer”. Det är upp till nationella myndigheter att tolka den här paragrafen, efter klagomål från konsumenter.

Kärnfrågan är om skillnaden mellan matvarorna är så stor att man kan anta att konsumenten skulle gjort ett annat val om hen känt till dem. Eller i klartext: skulle du välja bort Cornettoglassen på Polensemestern om du läst det finstilta?

Läs vidare på nästa sida: Billigare fett och socker i maten i östländerna