Susanna Alakoski: ”En romsk kjol kan rädda en människa”

Det är berättelsen om pojken i orten som inte kan vara hemma och som drar runt i centrum. Om han som är så smart men inte kan sitta still och som hamnar i gängens klor. Som ska räddas från det och skickas till ett jourhem där jourhemsmamman förser ungarna med narkotikaklassade tabletter. Om hans socialsekreterare Samira som åker flera mil mitt i natten för att hämta honom. Står kvar. Provar igen. Visar att det finns andra vägar. Tills han själv börjar tro på det. 

Det är berättelsen om hon som aldrig kommer i tid till mötena med kuratorn på kvinnojouren. Som inte äter för att all kraft går åt att kontrollera kroppen. Som börjar berätta om de fruktansvärda sexuella övergrepp som hennes pappa och andra manliga släktingar har utsatt henne för. Som håller på att kastas ut från psykiatrin när hon ska behandlas för sin PTSD för att hon inte kommer i tid. Om hur hennes kvinnojourskurator Mahi strider för henne. Ser till att hon ändå får nya tider. Följer med henne. Om hur hon till sist slipper sina mardrömmar. Börjar äta. Får ett jobb.