Mannen fängslades 2011 av regimen men släpptes då mot borgen. Han är i sin frånvaro dömd till åtta års fängelse av den iranska revolutionsdomstolen. Migrationsdomstolen hävdade ändå att han kunde utvisas, eftersom den inte trodde att de iranska myndigheterna hade honom under uppsikt, och valde att bortse från den tidigare domen på grund av att dokumenten bedömdes vara av dålig kvalitet.
Det beslutet kritiseras nu av FN:s tortyrkommitté, som anser att eftersom det finns en dom mot mannen, och han är välkänd inte minst eftersom han varit politiskt aktiv även i Sverige, finns det en uppenbar risk att han både fängslas och torteras.
Viktiga lärdomar
– Vi tar det på väldigt stort allvar, säger John Panofsky, tf rådman vid Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen i Göteborg. När vi fick del av beslutet såg vi till att information om beslutet omedelbart nådde det nätverk vi har för att bevaka internationell praxis.
Enligt utlänningslagen måste svenska domstolar rätta sig efter FN:s tortyrkommittés utslag.
– Det här utslaget visar att vi måste vara mer uppmärksamma på hur den iranska regimen övervakar aktivister i exil, även sådana som vi bedömer vara på en lägre nivå. De visar också att vi inte kan ifrågasätta en dom om vi inte gjort en egen bedömning av dokumentationen, säger John Panofsky.
Kritik i internationella organ
Madelaine Seidlitz, som arbetar med flyktingfrågor på Amnesty International och inte kan uttala sig om det här fallet, påpekar att det finns en återkommande kritik mot Sverige från internationella organ, förut från tortyrkommittén även från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och FN:s råd för mänskliga rättigheter.
– Det handlar om hur vi bedömer risken, och framför allt hur informationen om de olika länderna bedöms. Men det finns också brister i hur vi hanterar personer som utsatts för tortyr och har trauman av olika slag.