– Vi har drivit på att framsätespassagerare ska bort och att det måste införas plastbarriärer i bilarna. Bara att få bilarna utrustade med handsprit är ett problem. I den hårda konkurrens som råder är kostnaden för handsprit för en anställd alldeles för stor, säger Mats H Andersson, ombudsman på Transportarbetareförbundet.
Förare vi har träffat säger att vissa kunder ändå sitter fram. Hur ser du på det?
– Det går mot våra rekommendationer och mot Folkhälsomyndighetens riktlinjer. För chauffören gäller det att säga att här sitter vi bak i bilen. Var och en som är anställd är sitt egna skyddsombud och har rätt att ifrågasätta. Men många känner sig tvingade att ta körningar för att lönen baseras på det inkörda. Därför ifrågasätts det inte.
Hur är det att köra taxi under pandemin?
– Om det var dåligt tidigare så är det inte bättre nu. De samhällsbetalda resorna har hållit upp en del av marknaden, men på det stora hela har verksamheten gått ned. Vad jag upplever är det väldigt svårt att få till en inkomst den du har haft tidigare. Därför är det tur att det finns korttidspermittering. Men många bilar har ställts och många chaufförer har blivit av med jobbet. Stressen var hård innan, men rädslan för att bli smittad har inte gjort saken bättre.
Flera av förarna på Arlanda var flera äldre och i riskgrupp. Hur tänker du kring det?
– Taxibranschen har en kår som är äldre. Det blir ännu värre för dem, de tvingas jobba i dålig arbetsmiljö och dessutom är de i riskgrupp.
Vad vill ni se smittskyddsmässigt och ekonomiskt för taxichaufförerna?
– Först och främst behöver vi titta på om vi vill tillbaka till branschen som den var innan corona. Överetableringen, konkurrensen, fusket och upphandlingar som ligger till grund för lågprisbud. Folk som måste jobba 60 timmar i veckan, ofta utan övertidsersättning.
Sedan tycker jag att taxiväxlar som Cab Online och Taxi Kurir måste ta ett mycket större arbetsmiljöansvar. Det är de som tar sig an körningarna och uppdragen. De skjuter ifrån sig ansvaret just nu.