Intervju.

2021-02-18 20:50
Puffetikett
ETC Nyhetsmagasin

”En vårdrörelse måste vara uthållig”

John Lapidus är ekonomihistoriker och har upprepade gånger larmat om att hälso- och sjukvårdslagen inte följs. Nu skriver han om svensk sjukvård i tre delar för ETC.

”Jag upplever att jag har ett samhällsansvar att peka på de här sakerna på fler sätt än bara i forskning”, säger han till ETC.

John Lapidus har genomfört en rad forskningsprojekt om svensk vård, från sin arbetsplats Handelshögskolan i Göteborg. I den rollen ser han att vi har en hälso- och sjukvårdslag som säger en sak, men att det i praktiken finns en väldigt stor skillnad mellan lagens krav om vård på lika villkor – och verkligheten.

– Jag ser lagbrott, som sker dagligen. Jag försöker så mycket som möjligt fylla det som kallas för den tredje uppgiften: att nå ut till allmänheten. Och sedan är det upp till folk att göra något med det.

Hur gör du för att nå ut?

– Jag skriver ofta debattartiklar i de här frågorna. Sedan har jag snackat rätt mycket om min bok ”Vårdstölden”, den har jag varit runt och pratat om i alla möjliga sammanhang.

Du skriver att en hel tankevärld måste rivas innan vi kan bygga något nytt. Den hårda politiska kampen som du menar behövs, har du några tankar kring hur den bör föras?

– Det finns en liberal tanke om att alla ska få samma chans, lika möjlighet, och det kräver på något sätt en gemensam välfärdssektor där alla åtminstone har samma tillgång till vård, skola, omsorg. Så det finns helt klart en möjlighet att bygga politiska allianser i de här frågorna. Idag ser det inte riktigt ut så eftersom exempelvis Liberalernas ledning är allt annat än socialliberal. Men jag tror att det finns sådana strömningar både inom C och L. På så sätt är det en ganska bred fråga. På ett annat plan är det förstås vänstern eller arbetarrörelsen i någon mening som måste vara pådrivande i detta.

– Det enda som funkar är som alltid en rörelse underifrån. Vi ser även att så länge socialdemokratin inte pressas under­ifrån av olika typer av initiativ så kommer de inte heller att göra något i den här frågan, alternativt säga att de ska göra något men sedan dribbla bort det, lite grann som skedde i den oerhört viktiga frågan om vinster i välfärden.

– Det uppstår olika initiativ men det verkar inte finnas någon riktig uthållighet. Om det blir en rörelse i någon fråga så måste man var väldigt envis och väldigt långsiktig och inte bara driva den under en period utan bara fortsätta och fortsätta och fortsätta.

Varför menar du att frågan om en jämlik och offentlig sjukvård hör ihop med en ökad jämlikhet i samhället?

– Vissa pekar på att det är den rikaste procenten i samhället som ryckt ifrån – det är sant och förfärligt – men vi ser också hur den övre medelklassen i en mycket bredare mening rycker ifrån, exempelvis en grupp som läkarna. En överläkare tjänar 80 000 i månaden och det finns många som tjänar mycket mer än så. Tjänar man tre gånger mer än många andra människor som gör ett extremt samhällsviktigt arbete så har man på ett sätt fjärmat sig, man har så mycket pengar att man inte vet vad man ska göra av dem, och då kan man börja lägga dem på olika privata välfärdslösningar för sina barn och sig själv.

PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.