– I Finland utgör Ara-bostäderna nästan hälften av alla hyresbostäder. I Norge är det betydligt färre, men i båda fall utgår man från behov, inte från kötid, säger Ragnar Bengtsson.

Han står tillsammans med sin kollega Stefan Runfäldt bakom två nya rapporter, där bostadsmarknaden i Finland och Norge jämförs med vår svenska. De tre länderna skiljer sig åt på flera sätt – bland annat har både Norge och Finland infört marknadshyror. Det har bidragit till att det är dyrare att hyra sin bostad där, i alla fall när huvudstäderna jämförs. Kanske är det också en anledning till att de båda grannländerna har infört statligt subventionerade hyresrätter, där behov av bostad går före kötid. Men här skiljer sig Finland och Norge åt. I Norge är kraven hårdare för att få en sådan lägenhet.

Minskad hemlöshet i Finland

– I Finland ryms en ganska stor grupp, från de som har behov av bostad till de som har mycket brådskande behov. Alla dessa kan få en Ara-bostad. I Norge däremot är kriterierna smalare, och dessutom blir du av med bostaden om din inkomst ökar över en viss summa, säger Ragnar Bengtsson.

Hyresgästföreningens linje har varit att social housing inte bör införas i Sverige. Men däremot tror Ragnar Bengtsson att det behövs någon form av behovsprövning. Jonas Wihlstrand, generalsekreterare för Sveriges stadsmissioner, tror att det behövs mer än så. Han ser framförallt Finland som ett bra exempel. Här har hemlösheten sjunkit med nästan 50 procent på tio år. En anledning, menar Jonas Wihlstrand, är landets modell med Ara-bostäder.

– Vår modell skulle kanske inte se likadan ut, men vi har ändå en del att lära av Finland. Men den största skillnaden är att det där har funnits en politisk enighet om att hemlöshet inte får finnas i landet. En sådan politisk kraft finns inte i Sverige, säger han.

”Hamnar mellan stolarna”

Enligt Stadsmissionen är runt 33 000 personer i Sverige hemlösa. Och långt många fler än så har svårt att få en egen bostad. Även om hyrorna är lägre i Stockholm än i Oslo och Helsingfors, är de så höga att många utesluts – tidigare i veckan kom en rapport från Stockholms handelskammare som visar att tiotusentals personer i samhällsnödvändiga yrken inte har råd att bo i Stockholms län. Enligt Jonas Wihlstrand är det uppenbart att något måste göras.

– Vi ser att det blir allt svårare att komma in på den reguljära bostadsmarknaden. Gapet mellan de lägsta lönenivåerna och hyresnivåerna blir allt större. Och är du beroende av till exempel försörjningsstöd får du det ännu tuffare, säger han.

Från politiskt håll är samstämmigheten stor när det gäller att vi har en bostadsbrist. Likaså att det finns en stor grupp människor som har det särskilt svårt att få ett boende. Men social housing har trots det inte setts som ett alternativ. Det senaste året syns ändå en svängning bland partierna. Framförallt Liberalerna har gått ut med att de vill se sociala bostäder.

– Bostadsmarknaden fungerar inte. Ja, det byggs mer nu, men det kommer ta tid innan byggandet är ikapp behovet. Det vi ser nu är att många människor hamnar mellan stolarna. För dem behövs en ny boendeform, en ny form av social housing. Behovsbostäder, där man utgår från människors behov, säger Jakob Olofsgård, bostadspolitiks talesperson hos Liberalerna.

Tanken är att behovs­bostäderna ska kunna gå till människor med svag ekonomi, men också till våldsutsatta, till de som riskerar akut hemlöshet, som lever extremt trångbott eller har särskilda medicinska behov.

– Vi ser det här som en socialliberal bostadspolitik, där man sätter den lilla människan först, säger Jakob Olofsgård.

Från andra partier är motståndet större. Men Centerpartiet stänger ändå inte dörren. Som ett första steg vill de dock se en utredning av hur en ny social bostadssektor skulle kunna utformas.

– Vi förordar inte en storskalig social housing, utan snarare ett bestånd som uppstår i områden med blandade upplåtelseformer, säger Ola Johansson, bostadspolitisk talesperson.

Nej till kategoribostäder

Miljöpartiet vill inte ha social housing, men menar att det behövs fler verktyg för att alla som behöver en bostad ska kunna få det.

– Vi har redan sociala kontrakt och Bostad först, men det behövs mer. I grunden menar vi att det viktiga är att hjälpa individen ur en tillfällig situation, istället för att det ska bli permanenta lösningar där människor som står långt ifrån bostadsmarknaden samlas i särskilda kategoribostäder, säger partiets bostadspolitiska talesperson Emma Hult.

Men social housing behöver ju inte innebära att alla samlas i särskilda bostäder?

– Nej, det kan vara en lösning att en viss andel av lägenheterna i nybyggen går till den som står längst ifrån bostadsmarknaden. Och att bostaden sedan blir ett vanligt kontrakt.

Även Vänsterpartiet har motsatt sig social housing. Momodou Jallow, bostadspolitisk talesperson, ser en risk för stigmatisering.

– Det blir särlösningar för fattiga människor. Nyanlända behöver bostäder, barnfamiljer som vräks, fattigpensionärer, ska vi har särlösningar för alla? Det är inte en hållbar bostadspolitik. För oss är det viktiga att bygga en bra generell bostadspolitik, där alla ska kunna skaffa sig en bostad, oavsett vem du är. För att lyckas med det måste staten ta ett mycket större ansvar.

Han menar ändå att Sverige borde titta på Finland, men då när det gäller hur mycket pengar staten satsar på bostäder. Hyresgästföreningens jämförelse visar att skillnaden är stor – I Finland uppgick stödet till bostadsbyggande förra året till 23 miljarder kronor, medan det i Sverige uppgick till 3,1 miljarder. Dessutom betalade Finland 22 miljarder i bostadsbidrag, jämfört med Sveriges knappa 16 miljarder. Det trots att den finska befolkningen är ungefär hälften så stor som Sveriges.

– I Finland går två procent av BNP till statliga stöd till bostadssektorn. Om Sverige hade satsat lika mycket kunde vi bygga hyresrätter inom allmännyttan framförallt. Det hade löst mycket av problemen, säger Momodou Jallow.