Inrikes.

2020-04-09 09:50
  • Foto: Zanna Nordqvist
  • Foto: Zanna Nordqvist
  • Foto: Zanna Nordqvist
  • Foto: Zanna Nordqvist
  • Foto: Zanna Nordqvist
Puffetikett
ETC Nyhetsmagasin

Coronakrisen sätter press – nu väcks röster för ett babyloniskt jubelår

Allt fler får svårt att betala sina skulder i coronakrisen. Nu väcks förslag om att det är dags för en variant av det babyloniska ”jubelåret”, då skulderna annulleras och alla får en chans att börja om på nytt.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Nyhetsmagasinet ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

11 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på ETC nyhetsmagasin förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Banker som sprängs en efter en till tonerna av Pixies låt ”Where is my mind”. Så ser den ikoniska slutscenen ut i David Finchers film Fight Club från 1996. Varför de här byggnaderna? Varför kreditkortsföretag? Den frågan ställs av polisen till filmens berättar-jag, som tillverkat sprängmedlet i badkar i sin källare. Svaret: ”Om man raderar ut skulderna, så är vi tillbaka på noll allihop.”

Det kanske låter som en idé som borde stanna på bioduken och i skönlitteraturen. Men Tylor Durden (Brad Pitts rollfigur i Fight Club) är i gott sällskap av verkliga personer som genomfört idén. Med i klubben är bland annat kung Uruinimgina i Mesopotamien, som lät utlysa en allmän skuldamnesti där utestående lån annullerades i samband med nyårsceremonierna år 2350 f Kr. och kung Hammurabi i Babylon som skrev av skulderna med syftet att se till att de starka fordringsägarna inte skulle kunna förtrycka de svaga gäldenärerna. Efter att judarna infört regelbundna skuldavskrivningar som en central del av den mosaiska rätten fick fenomenet benämningen ”skuldjubileum” eller ett ”jubel­år”, eftersom det markerades av en trumpetfanfar – som på hebreiska heter yobel.

Jubelåret var vanligt

Hur jubelår har genomförts vid olika tidpunkter i historien finns noggrant beskrivet av den amerikanske ekonomiprofessorn Michael Hudson, chef för Institute for the Study of Long-Term Economic Trends. I hans senaste bok med titeln ”….and forgive them their debts” berättar han om hur det omkring år 2000  f Kr till och med var vanligt för nya ledare i Mellanöstern att skriva av eller att återbetala alla skulder i samband med att de tillträdde, efter att krig hade avslutats eller efter år med dåliga skördar. Under jubelåret skulle trälar, eller ”skuldslavar”, som tvingades till att betala av sina skulder genom arbete, befrias och beslagtagen mark skulle återlämnas. Hudson berättar också om hur studenterna på den tiden på allvar fick lära sig matematiken bakom fenomenet ”ränta på ränta” och därför förstod hur skulder kunde växa exponentiellt och mycket snabbare än återbetalningsförmågan.

Exploatörernas verktyg

Pengar har genom historien antagit olika karaktär och varierat mellan virtuella krediter och metallmynt. Det som varit bestående är den makt som skulden fört med sig – skulder har varit exploatörernas och kolonialmakternas verktyg. Det skriver antropologen David Graeber i sin uppmärksammade tegelsten i ämnet med titeln ”Skuld. De första 5000 åren” som publicerades på engelska 2011. Graeber, som var en av nyckelpersonerna i Occupy-rörelsen, menar att detta i dag illustreras bland annat genom att den amerikanska dollarn har blivit världens reservvaluta, vilket medför en rad fördelar för USA – men kanske framför allt genom agerandet från de globala ekonomiska institutioner som skapats för att skydda långivarna, såsom Internationella Valutafonden IMF. Skuldkriser i Europa har bemötts med krav på åtstramningar och återbetalning, något som kanske blivit allra tydligast i fallet med Grekland.

I sista kapitlet i sin bok kommer David Graeber med ett förslag för dagens moderna samhällen: Ett babyloniskt jubel­år, som skulle gälla för både stater och konsumenter. ”Det skulle vara välgörande inte bara för att det skulle lindra så mycket verkligt mänskligt lidande, utan också för att det skulle vara vårt sätt att påminna oss om att… [pengar och skulder] är mänskliga arrangemang och att om demokrati verkligen ska betyda någonting, så är det förmågan för oss att enas om att kunna ordna saker på ett annat sätt.”, skriver han.

Corona förvärrar skuldkrisen

I Sverige har Riksbanken sedan länge varnat för de risker som de svenska hushållens ökande skulder medför. Denna sårbarhet förvärras nu radikalt av coronakrisen. Efterfrågan på varor och tjänster har sjunkit dramatiskt, leverantörs­kedjor har brustit och arbetskraft har permitterats eller sagts upp. Ingen vet vad konsekvenserna blir på sikt, men LO-ekonomerna bedömer att arbetslösheten kan stiga till över 10 procent under de närmaste månaderna. Situationen gör att många människor har fått än svårare att betala sina hyror, skulder och räntor. Kronofogden dränks i frågor och har för tillfället ovanligt långa väntetider.

– Regeringen har presenterat flera kraftfulla åtgärder, men de kommer inte att räcka, säger LO:s chefsekonom Ola Pettersson.

Situationen gäller inte bara privatpersoner. Svenskt Näringsliv flaggar för att över hälften av de svenska företagen har finansierings- och likviditetsproblem, men att de inte vill skuldsätta sig mer i nuvarande situation. Därför, menar SN, har 30 000 företag svårt att undvika konkurs vid en månads nedstängning trots de insatser som regeringen gjort hittills. I USA har var sjätte företag så stora skulder att de inte kan betala dem utan att behöva ta nya lån, enligt en uträkning av Financial Times – som också visar att 40 procent av alla företagsobligationer i USA inom fem år kommer att lösas in av företag” med skräpstatus Detta i ett land där 6,6 miljoner amerikaner nyanmälde sig som arbetslösa bara under förra veckan.

Dags för nytt jubelår?

Med anledning av skuldsituationen kommer nu krav på att återuppliva idén om ett jubelår. I en artikel i Washington Post skriver Michael Hudson, känd för att vara en av få som förutsåg finanskrisen 2008, att en sådan åtgärd är ”det enda sättet att undvika en ekonomisk depression” i kölvattnet av coronakrisen. Att sudda ut siffrorna och starta om på nytt skulle vara ett sätt att ”hålla samhället samman och återställa balans” i en situation där ”skulder blir för stora för att kunna betalas”, skriver han.

Ett jubelår föreslås därför inte bara av omtanke för de skuldsatta. Hudson argumenterar för att det också är en rimlig åtgärd för att behålla stabilitet i ekonomin och undvika en total kollaps. Det skulle till och med kunna leda till en ekonomisk uppgång, eftersom en annullering av skulderna skulle öppna upp möjligheter för människor att konsumera varor och tjänster. Något som hände i Tyskland efter att skulderna skrevs ner efter kriget.

Även om Hudson resonerar utifrån en amerikansk kontext finns många likheter med Sverige, som har bland Europas mest belånade hushåll.

– Annullering av skulder måste ske när skulderna är så stora att de inte längre är möjliga att betala tillbaka. Och just nu har vi skuldsatta individer som förlorar sina jobb eller måste stänga ner sina butiker. Allt fler blir försenade med sådant som studieskulder och billån, det är uppenbart att skulderna växer sig så stora att det enda sättet att betala dem är att utmäta människors hem och sparka ut dem på gatorna, förklarar han i podden Marketplace Morning Report.

I Hudsons förslag är det inte bara hushåll som skulle befrias från skulder, utan även stater som nu skuldsätter sig för att betala kostnader i samband med epidemin. Något som redan är en pågående diskussion för skuldsatta länder som tidigare varit kolonier. Men är det då någon som någonsin kommer att vilja låna ut pengar igen, om ett jubelår skulle genomföras?

– Självklart, säger Michael Hudson och fortsätter:

– Långivare kommer alltid att låna ut pengar så länge de ser att det finns en normal återbetalningsförmåga. Problemet är att någon måste förlora när skulderna inte kan betalas. Och frågan är då vem som ska förlora. Bör det vara de fattigaste människorna, ska det vara löntagarna? Borde det vara småföretag, eller borde det vara bankerna?

Skuldfria helikopterpengar

Även i Sverige finns det de som driver förslag för att radikalt få ner skuldsättningen. Det handlar då om att Riksbanken ska hjälpa till att återbetala människors skulder och att samma summa delas ut även till dem som inte har skulder, genom så kallade helikopterpengar.

– Skulle Riksbanken dela ut pengarna direkt till medborgarna skulle de kunna användas till att amortera, betala räntor och hyror vilket både räddar utsatta människor från sms-lån och skuldfällor samt småföretag, fastighetsvärdar och banker vid en finanskris, säger Samuel Kazen Orrefur (S), från Positiva pengar och författare av Katalys-rapporten ”Förstatliga pengarna”.

Som ETC tidigare har berättat om har Hongkong efter coronaepidemins utbrott redan beslutat om just detta, i liten skala. De delar ut en summa på 10 000 Hongkongdollar, nästan 13 000 kronor, till alla invånare som är 18 år eller äldre.

Ett liknande, men ändå helt annorlunda, förslag presenterades också av Swedbanks chefsekonom Andreas Wallström förra veckan. Han vill att staten delar ut 10 000 kronor i månaden under tio månader, till följd av coronakrisen. Men hans förslag bygger på den etablerade synen på hur staten ska finansiera sina utgifter: krona för krona. Andreas Wallströms idé är därför att staten ska låna till utbetalningarna – något som i regel sker genom att staten säljer statsobligationer till privata banker som staten sedan måste betala ränta till. Det blir därför en helt annan effekt än om Riksbanken hade betalat av människors skulder.

Ny riksbankslag

I dagsläget är detta dock inte uttryckligen tillåtet. Riksbanken har själva konstaterat i en rapport att det är förbjudet för den ”att göra sådana generella insättningar.” Ett förslag till en ny riksbankslag är dock ute på remiss för tillfället och sista dagen att komma in med synpunkter är den 16 april.

– Vi kommer att lämna in ett upprop till regeringen och riksdagsledamöterna före detta. I det nya lagförslaget vill vi Riksbanken ska ges befogenhet att dela ut pengar direkt till medborgarna, säger Samuel Kazen Orrefur.

Istället är det ökad skuldsättning som Riksbanken och regeringen nu föreslår i sina krispaket under coronapandemin. 500 miljarder kronor ska lånas ut från Riksbanken till affärsbankerna, som i sin tur förväntas låna ut till företag. Riksbanken kommer vidare köpa värdepapper för 300 miljarder och möjliggöra utlåning av dollar till bankerna motsvarande 600 miljarder kronor.

– Sammantaget lovar Riksbanken och regeringen åtgärder för nästan 2 000 miljarder kronor. Men allt detta handlar om ökad privat skuldsättning, förutom de ca 80 miljarder som går till permitteringar, sjuklön och stärkt A-kassa. Mer lån är dock precis motsatsen till vad vi behöver, anser Samuel Kazen Orrefur.

Corona väcker nya tankar

Oavsett om ett jubelår skulle bli verklighet eller inte står det klart att coronakrisen har öppnat upp för nya tankar kring de samhällsproblem som redan fanns. Virusutbrottet medför stort mänskligt lidande men det har också visat sig fungera som en övning i att fundera över lösningar som hittills har varit otänkbara. Som Greta Thunberg uttryckte det: ”Det är många som pratar om en återgång till det ’normala’, efter covid-19. Men det ’normala’ var en kris.”

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.