– Socialismen som idé är en akut bristvara i arbetarrörelsen. Men det finns ingen färdig mall och socialism är inget som plötsligt uppstår. Det är en pågående kamp och strävan efter en kollektivism för trygghet och välfärd, mångfald, klimaträttvisa, jämlikhet, feminism, osv. Det är kort och gott den råa kapitalismens motsats. Arbetarrörelsens organisationer måste våga säga detta självklara och utveckla vad det kan innebära. Då kan också viljan att bidra till den nödvändiga förändringen öka.

Lo Kauppi, skådespelare och författare, 54 år:

 – Att bromsa kapitalismen och minska de extrema ekonomiska klyftorna ingår självklart i arbetarrörelsen. Klyftorna är det största hotet mot folkbildningen som vi behöver för att slå hål på myten att alla Sveriges problem handlar om invandring. 1 maj och nästa val är en tipping point. Vi står mellan fascism/krig och humanism/överlevnad. 

Melinda Kandel, tjänstledig lokalvårdare och ledarskribent i Flamman, 26 år:

– Socialismen är arbetarrörelsens själva kärna. Varje strid om lön, arbetsvillkor och säkerhet är i grunden en strid mellan arbete och kapital. När arbetarna går ihop bakom gemensamma krav ger det en enorm styrka. Men det kräver en klassmedvetenhet – eller en socialistisk medvetenhet – som kapitalet gör allt för att grumla. Jag ser arbetarrörelsen som just enigheten mellan fackföreningsrörelsen och vänstern. Inför första maj hoppas jag därför att kampen på arbetsplatserna får stå i centrum.