Inrikes

Att återvinna välfärden

Publicerad 4 januari, 2019

Bild: Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Dagens ETC

Det är barnen, de unga, de gamla, de sjuka och de fattiga. Det är de som arbetar nära dem, som svarar på frågor, överlämnar ekonomiska beslut, som tvättar och stödjer. Det är också de som räknar och måttar, administrerar och systematiserar. Som följer regler – eller bryter dem. Det är kärnan av välfärden i Sverige idag. Men hur mår den egentligen, och hur mår människan som lever i och av den?

Anja Bergdahl

Text

– Det finns så mycket i den frågan. Den svenska välfärdsstaten är en värdefull historisk uppfinning som vi måste måna om, men i dagens kapitalistiska modell har det skett en marknadifiering av välfärden med fjärrstyrning och kontrollsystem. Man skriver gigantiska mängder av manualer och lägger all tid på administration. Samtidigt som man vet att det är samtalen och relationen som är läkande, för hur många manualer du än skriver så är livet alltid rikare.

Det säger Jonna Bornemark, filosofen som i början av hösten släppte sin bok ”Det omätbaras renässans”. Den handlar om hur New Public Management – och det konstanta mätande som har följt med denna styrmetod – vunnit mark inom vård, skola och omsorg, och vad det fått för konsekvenser.