– Det handlar om grundläggande människosyn. Sveriges flyktingpolitik är redan en av de mest restriktiva i EU och vi är inte beredda att gå ännu ett steg. Det vore oerhört olyckligt om vi fick en regeringskris i coronakrisen, det har jag varit tydlig med gentemot de andra partierna.
Allt pekar alltså på att en betydligt hårdare politik blir permanent. Samtidigt som antalet flyktingar slår historiska rekord.
79,5 miljoner på flykt
I slutet av 2019 befann sig 79,5 miljoner människor på flykt. Av dem var 30 miljoner barn, enligt UNHCR:s senaste rapport. Det är det högsta uppmätta antalet någonsin och siffran ökar för åttonde året i rad. För första gången någonsin är över en procent av jordens befolkning drabbad av tvångsförflyttningar. Under de senaste tio åren har över 100 miljoner människor tvingats fly från sina hem.
Rapporten lyfter en förändrad situation. FN:s flyktingkommissarie och chef för UNHCR, Filippo Grandi, säger i den senaste rapporten att ”vi bevittnar en förändrad verklighet i att tvångsförflyttningar inte bara är mycket mer utbrett, utan dessutom inte längre en kortvarig och tillfällig företeelse”. Under 1900-talet kunde i genomsnitt 1,5 miljoner flyktingar återvända varje år. Den siffran har under det senaste decenniet sjunkit till cirka 385 000.
Flyktingkommissariatet UNHCR vädjar till alla länder att vidta mycket större åtgärder för att finna uppehälle åt de miljoner människor som befinner sig på flykt.
Förändrat förhållningssätt
Sedan hösten 2015 har Sveriges förhållningssätt gällande asyl och flyktingmottagande förändrats. Långa handläggningstider, åldersbedömningar, och regelbundna utvisningar av större grupper har genomsyrat diskussionen. ETC har pratat med en handläggare på Migrationsverket, som vill vara anonym. Hen beskriver en förändrad situation med allvarliga konsekvenser för asylsökande.
– Det var problem redan 2016 eftersom det kom så många 2015. Då togs ett beslut om att prioritera Syrienärenden, för de var enklare och gick snabbt att utreda. Man behövde bara visa att man kom från Syrien i princip, säger hen.
Vanligtvis ska barn utan vårdnadshavare prioriteras högt och utredas fort, men enligt handläggaren på Migrationsverket fick alla svårare ärenden vänta, främst barnen från Afghanistan.
– De började hanteras 2017, då utredde vi dem. Vi utredde ett barn utan vårdnadshavare från Afghanistan varje dag, hela veckan. Det var annorlunda och tidskrävande. Det skulle göras undersökningar, landbedömningar, åldersbedömningar.
Allvarliga humanitära konsekvenser
Många av dem som kommit som barn hade hunnit fylla 18 år innan utredningarna kom igång, vilket ledde till att de bedömdes som vuxna. Migrationsverket tittar på riskerna vid återvändandet. Inte på riskerna när personen kom.
– De väntade i onödan, och många som skulle fått uppehållstillstånd om vi utrett direkt men istället hann bli myndiga har lidit vad vi kallar rättsförlust. För de som kom 2015 tycker jag personligen att det är ett rättsligt övertramp som begåtts, att de inte hanterades direkt. De var barn. De skulle haft prio ett, säger hen.
I juli 2016 infördes en tillfällig lag, med begränsningar av utlänningslagen. Syftet var att minska antalet sökande. Lagen skulle gälla till den 19 juli 2019, men dagen innan den skulle upphöra fattade riksdagen beslut om att förlänga den med två år.
– Vi har sänkt oss till en miniminivå inom EU. Innan 2015 hade vi en betydligt generösare politik än andra EU-länder.
Flera hjälporganisationer har rapporterat om risker för allvarliga humanitära konsekvenser. Som att familjer splittras och en ökning av psykisk ohälsa, och initiativ för att skydda grupper som kommit i kläm har gjorts, till exempel gymnasielagen, som gav vissa ensamkommande som fått avslag rätt till tillfälliga uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Lagen har fått kritik för att vara svårtolkad och skapa osäkerhet. För att omfattas ställdes också flera krav, bland annat på vilken dag den sökande registrerats, med resultatet att vissa omfattades, medan andra inte omfattades.
– Hade vi hanterat dem direkt skulle gymnasielagen aldrig behövts, anser den anonyma handläggaren.
Enligt handläggaren på Migrationsverket var förhoppningen från myndighetens sida att den tillfälliga lagen skulle bli kortvarig, och att ordningen sedan skulle återgå till hur det var förr.
– Men så blev det ju inte, det saknas majoritet i riksdagen för det. Med den tillfälliga lagen har vi inte så mycket verktyg, de vi har räcker inte alltid.
Hen beskriver ändringarna de senaste åren som att riksdag och regering försökt lappa och laga, och att de som berörts kastats fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan i väntan på besked.
– De har blivit ett ping-pong-spelande. Det är varken rättssäkert eller humant. Många av de sökande har mått väldigt dåligt psykiskt. De har inte behandlats bra av rättsstaten Sverige.
Rättssäkerheten för gruppen som kom 2015 har varit kompromissad på flera sätt enligt handläggaren. Bland annat har det spelat stor roll vilken god man den sökande haft.
– I många fall har inte biträdet eller den gode mannen tagit barnets bästa på tillräckligt stort allvar. Ibland har den sökande inte ens kunna få kontakt med sin gode man.
Hen ser också att biträdets roll är stor, och att det varit skiftande kunskapsnivåer hos de olika.
– Det var många byråer som skiftade om sig, det finns ändå en slant att tjäna. Men det har brustit. Ibland har biträden glömt att skicka in överklagan i tid, och när beslutet väl vunnit laga kraft är det näst intill omöjligt att få det ändrat. Då måste den sökande vänta fyra år innan det går att söka asyl igen.
Fick avslag
En som råkade ut för att biträdet glömde skicka in överklagan, är Ali. Han heter egentligen någonting annat men är orolig för att hans identitet ska komma ut. Ali kom ensam från Afghanistan sent 2015, 16 år gammal. Han valde Sverige då han tyckte att det var det land som bäst värnade om de mänskliga rättigheterna.
– Jag trodde att jag kunde få en ny chans i Sverige, om jag lärde mig språket och den nya kulturen. Jag trodde att jag kunde få ett nytt liv, säger han.
Ali, som tillhör en förföljd minoritetsgrupp, fick vänta tills 2017 innan hans ärende utreddes. Då hade han fyllt 17 år men fick sin ålder uppskriven ett år och bedömdes därmed som vuxen. Han fick avslag.
– De sa till mig att jag inte kan återvända till min hemstad eftersom där inte är säkert för mig. De sa att jag kan bo i Kabul, men jag har aldrig varit där, säger han.
Ali träffade en advokat som sa att han skulle överklaga. Tre veckor senare fick Ali en kallelse från Migrationsverket.
– Jag gick dit och de sa att jag inte har överklagat så jag måste återvända. Jag förklarade att det blivit fel. De sa att det inte spelade någon roll. De sa att jag är vuxen och det spelar ingen roll om det var mitt fel eller advokatens.
Advokaten medgav att det blivit fel. Det hjälpte inte. Alis vänner och lärare försökte engagera sig, men inte heller det gav några möjligheter att få ärendet prövat på nytt. Han blev papperslös och tvingades gömma sig. Ali fick bo hemma hos olika personer och flyttade ofta.
– Det var svårt, inte fysiskt utan psykiskt. Jag kunde inte tänka på min framtid, hur det skulle bli. Jag kunde inte köpa någonting, inte ens gå ut utan att vara rädd och stressad. Jag blev deprimerad, jag var ensam och isolerad. Och alltid orolig för min framtid, hur jag skulle klara mig, vad som skulle hända.
En dag under 2018 ringde en kvinna till Ali och sa att gränspolisen letade efter honom. Han måste vara försiktig och inte gå till de platser han brukar gå till. Om de hittade honom skulle de låsa in honom i förvar i väntan på utvisning.
– Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kände till några andra som åkt till Frankrike och fått en ny chans. Jag köpte en tågbiljett till Paris.
I Paris fick Ali lämna fingeravtryck. När de franska myndigheterna såg att han sökt asyl i Sverige sa de att han måste återvända dit. Ali förklarade att han kom från Afghanistan och visade sitt beslut om utvisning som han fått från Sverige.
– Jag förklarade att jag inte kan återvända dit och då sa de att jag fick söka asyl på nytt i Frankrike.
Efter två veckor fick han sitt besked: permanent uppehållstillstånd.
– Jag fick på första försöket. Det känns så härligt. Nu ska jag lära mig franska och utbilda mig. Jag ska bli tandläkare.
Inte unik
Alis situation är inte unik. Många ungdomar som fått avslag i Sverige har sökt sig vidare till Tyskland och Frankrike. Enligt Dublinförordningen ska en person som flytt söka skydd i det första säkra land denne kommer till. Om en person registrerats i ett land är det där personens asylansökan ska prövas. Frankrike har dock en annan syn på säkerhetsläget i Afghanistan och hänvisar inte människor till internflykt i landet, vilket Sverige gör. I fall där en person kan visa att denne kommer att utvisas till Afghanistan om den skickas tillbaka till Sverige, har man vid flera tillfällen tillåtit att personen söker asyl på nytt i Frankrike istället för att återsändas till Sverige.
I juni 2019 tillsattes en kommitté för att på uppdrag av regeringen ta fram ett förslag på den framtida migrationspolitiken. Kommitténs ställningstagande har som syfte att ”fastställa en ordning som är långsiktigt hållbar”. En human, rättssäker, effektiv och permanent migrationspolitik med brett stöd i den svenska riksdagen.
"Inte råd"
Sverigedemokraternas representant i kommittén, Jonas M. Andersson, säger att Migrationspolitiken helt måste läggas om. Vår gamla politik är anpassad till en annan tid än den vi lever i idag.
– Någonstans så vill jag hela tiden utgå ifrån förutsättningarna i Sverige. Utifrån att vi har haft en väldigt generös, i mina ögon en naivt generös, politik under hela 2010-talet, så har vi försatt oss i en situation där det enda hållbara är i princip ett nollmål. När det gäller asylrelaterad migration. Under överskådlig framtid, säger han.
Enligt honom behöver Sveriges konventionsåtaganden också ses över, framförallt asylrätten.
– Nästa stora knäckfråga kommer att bli vad vi egentligen menar med ”asylrätten” och hur exempelvis Genevekonventionen ska tolkas, det är inga naturlagar vi pratar om. När övriga partier pratar om volymmål, så blir det i mina ögon ett sätt för dem att undvika en nödvändig diskussion om hur vi ska förhålla oss till detta. Situationen i världen idag har inte så mycket att göra med läget 1951, det vore fullt naturligt att utreda frågan ordentligt.
Men som du själv säger, världen ser inte ut som den gjorde 1951. Utan det är fler människor som behöver internationellt skydd idag. Borde vi inte då också bli mer generösa?
– Nej, det har vi inte råd med idag, integrationsskulden är för stor. Vi behöver lägga om politiken från att premiera dem som har råd att ta sig till Sverige, till att prioritera de mest utsatta som blir kvar i närområdet. Med bistånd kan vi hjälpa fler med de basala behoven, det tycker jag är mest humant.
En annan viktig fråga enligt Jonas M. Andersson är återvändandet.
– Har man fått ett avslag på sin asylansökan då ska man lämna Sverige. Vi måste lita på att Migrationsverket faktiskt följer de lagar som finns. Sen förstår jag att det kan vara tufft för många att återvända, men de måste följa svensk lag.
Ska man göra skillnad när det handlar om familjer med små barn?
– Nej jag tycker inte det. Det här är för mig ett föräldraansvar. Det är inte statens ansvar vilken situation de väljer att försätta sig i. Har man satt sig i den här situationen då får man rida ut den också.
Hans förhoppningar om att kommittén kommer att nå en bred överenskommelse är dock låga.
– Om man har en kommitté med alla partier, från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna, så säger det sig självt att det är svårt att presentera ett förslag där alla är nöjda. Det kommer inte att hända. Allting kommer att hänga på hur Socialdemokraterna väljer att ställa sig. Men den produkt som ligger på bordet nu kommer inte Miljöpartiet kunna ställa sig bakom. Jag kan tänka mig att Moderaterna kan ställa sig bakom den.
Mycket att önska
Sofia Rönnow Pessah är jurist på Asylrättscentrum och har just nu som huvuduppdrag att analysera kommitténs arbete. Hon ser att förslagen som läggs i kommittén är långt ifrån utlänningslagen som den såg ut innan 2016.
– De förslag som kommer nu är närmare den tillfälliga lagen. Eventuellt med några lättnader, som exempelvis när det gäller humanitära skäl, säger hon.
I övrigt lämnar diskussionerna mycket att önska, menar Sofia Rönnow Pessah. De förslag som ligger handlar om tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta, striktare försörjningsregler vid familjeåterförening och längre preskriptionstider innan den sökande kan ansöka på nytt. Hon ser att intresset för återvändande är stort i kommittén. Det är dock oklart vad de stödjer sina förslag, och människors möjligheter att återvända, på.
– Förslagen utgår tyvärr inte alltid från forskning om hur migration fungerar. Jag har inte sett något stöd för att ökad preskriptionstid leder till att fler människor lämnar landet till exempel, säger Sofia Rönnow Pessah.
Däremot kommer fler personer att leva utan ersättning under en längre tid, då ersättningen från Migrationsverket bara betalas ut under tiden som sökande.
– Tidigare kunde man få det under en längre tid med det förändrades 2016. Det har haft väldigt stor påverkan på de personer som är runt omkring avslag i asylprocessen. Det vi har sett är att människor gömmer sig tidigare och att de inte behöver ha kontakt med Migrationsverket eftersom de inte får någon ersättning. Då tappar myndigheten kontakten. Så istället för ett ökat återvändande så ökade antalet personer som försvann, förklarar juristen.
Ett av de förslag hon vänder sig starkast emot gäller språkkrav för att kunna få permanent uppehållstillstånd.
– Som utgångspunkt för medborgarskap är det inte konstigt. Men att ha en ordning där sökande aldrig kan få skydd om de inte uppfyller vissa krav sätter dem i en väldigt otrygg situation. Sverige som tidigare haft permanenta uppehållstillstånd som norm ska nu omöjliggöra permanenta uppehållstillstånd för vissa.
Volymtak
En fråga som Moderaterna driver är volymtak. Det kan i praktiken innebära en väldigt liten förändring, beroende på om det handlar om förväntningar eller om det handlar om absoluta stopp. Däremot kan det påverka vilka åtgärder som kan komma att vidtas om det uppnås.
Som exempel tar Sofia Rönnow Pessah upp hur gränserna stängdes 2015 när människor stoppades redan i Kastrup i Köpenhamn. Om en person tar sig till en landsgräns har denne rätt att söka asyl. Det är oklart om förslaget har majoritet i kommittén. Liberalerna, Centerpartiet och Vänsterpartiet har varit tydliga med att de inte vill ha något tak.
– Men Socialdemokraterna diskuterar det på allvar, säger hon.
Som förslaget är utformat idag strider det inte mot asylrätten, som förenklat ger människor rätt att söka i det land denne befinner sig.
– Däremot att försvåra för människor att söka asyl kan stå i strid med rättens syfte, eller mål. Men det står inte i strid med asylrätten, säger Sofia Rönnow Pessah.
Hon säger också att det skett en rejäl förskjutning i migrationspolitiken. Den har blivit allt snävare, och istället för att utreda möjligheten att ge skydd så utreds möjligheterna att lägga sig på lägsta möjliga nivå.
– Samtalet sker kring vad vi måste göra, vad som krävs av Sverige. Den tillfälliga lagen handlar inte om varför förändringarna skulle ske utan om vad som är miniminivån, det vi måste göra.
"Tunga siffror"
Migrationspolitiken de senaste åren och förslagen i kommittén går dåligt ihop med världsläget. Sofia Rönnow Pessah tar upp de tunga siffrorna i UNHCR:s rapport. Nästan 80 miljoner människor var på flykt i slutet av förra året, vilket är en ökning med 10 miljoner sedan 2018.
– Det är tunga siffror. Det ökar otroligt. Samtidigt förhåller sig Sverige till flyktingpolitiken som om det var något som hände 2015, där och då. Krisen inte bara pågår, den ökar. Det saknas verklighetsförankring i ett världsperspektiv, säger hon, och fortsätter:
– Man ska inte underskatta att Sverige har tagit en stor del i relation till vår storlek. Men man måste också komma ihåg att den delen av krisen som vi förhåller sig till är en väldigt liten del. Mer än hälften av de som flyr gör det inom det ursprungslandet. Och 73 procent av dem som lämnar hamnar i grannländer. En hållbar flyktingpolitik handlar inte bara om att nå en bred överenskommelse. Om vi pratar om världsläget, människors behov av skydd och situationen i flyktinglägren, då är det en annan typ av hållbarhet vi behöver.
Även Sofia Rönnow Pessah ser att den tillfälliga lagen och gymnasielagen skapat en ovisshet för de asylsökande, och håller med om att det behövs en permanent lagstiftning.
– Det här lapptäcket av politik har haft allvarliga konsekvenser på rättssäkerheten och skapat en otrygghet för dem som försöker förstå vad som förväntas av dem.
Kommittén har ännu inte lagt sitt förslag. Sofia Rönnow Pessah säger att det finns mycket att önska för en framtida politik.
– Många drömmer om en migration som kan kontrolleras. Så fungerar inte flykt. Flykt är per definition okontrollerad. Det faktum att vi kunnat enas i världen om att personer som är i behov av skydd ska kunna få skydd är viktigare än någonsin. Förhoppningen nu är att vi får en lag som faktiskt förhåller sig till verkligheten. Att våra regler är anpassade till hur situationen ser ut för människor som befinner sig på flykt, säger hon.
Vad är Kommittén för framtidens migrationspolitik?
Den ska bland annat ta ställning om:
• Tidsbegränsade eller permanenta uppehållstillstånd blir huvudregel.
• Huvudregeln blir tidsbegränsning – vad blir då längden?
• Sökande kan få uppehållstillstånd på fler grunder än EU-rätten och svenska konventionsåtaganden. I så fall, vilka blir dessa grunder?
• En ny humanitär grund för uppehållstillstånd ska införas.
• I vilken utsträckning som anhöriginvandring ska vara möjlig, och om ett försörjningskrav då ska gälla.
Förslag på förhandlingsbordet
• Tidsbegränsade uppehållstillstånd på tre år blir huvudregel. Kan förlängas med tre år.
• Alternativt skyddsbehövande får tillstånd på 13 månader. Kan förlängas med två år.
• Språk-, samhällskunskaps- och försörjningskrav ställs för permanent uppehälle.
• Kvotflyktingar får permanent uppehållstillstånd direkt.
• Skydd kan ges av humanitära skäl i 13 månader. Kan förlängas med två år.
• Personer som får avslag måste vänta tio år på att söka igen.
• Elektronisk fotboja på de som ska utvisas.
• De som ska utvisas är skyldiga att bo på en särskild plats.
• Riksdagen ska varje år bestämma ett riktmärke för asylmottagandet de närmaste tre åren.
FAKTA: Tillfälliga begränsningar i lagen
Infördes 2016 till följd av 2015 då 162 877 personer sökte asyl. Syftet är att begränsa asylmöjligheten till den miniminivå som krävs genom EU-rätten och internationella konventioner. Skulle gälla 20 juli 2016 till den 19 juli 2019. Har förlängts med två år, till den 19 juli 2021.
Tillfälliga begränsningar:
• Skyddsgrunder som försvann: Övrigt skyddsbehövande, yttre eller inre väpnad konflikt, fruktan att utsättas för övergrepp, miljökatastrof, synnerligen ömmande omständigheter som svår sjukdom.
• Tillfälliga uppehållstillstånd är huvudregel.
• Begränsad möjlighet till familjeåterförening och skärpta försörjningskrav.
FAKTA: Gymnasielagen
Långa handläggningstider gjorde att många ensam-kommande hann fylla 18 år innan de fick sina beslut. Därför infördes gymnasielagen: ensamkommande som fått avslag fick möjlighet att stanna om de studerade. Personen ska då ha sökt asyl innan den 24 november 2015. Personen ska också ha registrerats som minderårig men ha fyllt 18 när beslutet om utvisning kom. För att sedan få permanent tillstånd krävs att personen fått jobb inom sex månader efter studierna.
