För fyra år sedan, 2014, gick trafikläraren Ann-Sofie, 40, från Stockholm in i väggen, ordentligt. Hon blev sjukskriven och har sedan dess diagnostiserats med bland annat utmattningssyndrom, PTSD, utmattnings­depression, IBS och panikångest. När tidsgränsen ett års sjukskrivning började närma sig förlorade hennes sjukintyg betydelse.

Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

– Försäkringskassan sa att jag var frisk och jag blev utförsäkrad. Men efter tre månader var jag inne i försäkringen igen, det var alliansens ”stupstock” som gällde då, berättar hon.

Under den här perioden var Ann-Sofie så dålig att hon sov större delen av dygnet.

– Jag tog mig knappt till toaletten och minns nästan ingenting, men min pojkvän har berättat. Han har tagit ett enormt stort ansvar under hela den här tiden.

Förutom att ta hand om Ann-Sofie och hennes tonårsdotter, sköta hemmet och ekonomin har pojkvännen under lång tid även tvingats ansvara för kontakterna med Försäkringskassan.

– Han svarade på breven från kassan, ringde runt och jagade läkare och har dessutom lånat ut tiotusentals kronor, eftersom jag inte haft någon inkomst under långa perioder.  Jag tänker på alla dem som inte har möjlighet att låna pengar. Vilken hyresvärd ger uppskov med hyran i flera månader för att Försäkringskassan inte betalar ut sjukpenning? Utan min pojkvän hade jag och min dotter stått på gatan, säger Ann-Sofie.

Sjukarbete

En ny avhandling från Karlstads universitet visar att en betydande arbetsbörda läggs på sjukskrivna. De förväntas bland annat kontakta läkare för att komplettera läkarintyg, följa upp sitt ärende när det drar ut på tiden och samordna olika aktörer.

– Arbetssättet är en typ av kundorientering där sjukskrivna medborgare måste ägna ansenlig tid och kraft åt att uppfylla Försäkringskassans byråkratiska krav, säger doktoranden Johan Kaluza.

Ann-Sofie känner igen beskrivningen.

– Man blir en sorts sambandscentral, säger hon.

Våren 2017 började hon må bättre och försökte få Försäkringskassan med på en plan för rehabilitering och arbetsträning, men i stället miste hon sin sjukpenning.

– De lyssnade inte trots att jag med egenremiss själv ordnat rehabilitering till hösten. Det tog dem fyra månader att ge avslag på min ansökan om sjukpenning. Under tiden stod jag utan pengar och tvingades söka jobb jag måste tacka nej till, eftersom jag var för sjuk och skulle påbörja rehab.

Ann-Sofie överklagade avslaget.

– Jag skrev överklagan själv med hjälp av uppgifter på nätet. Jag kände mig lite friskare men framför allt var jag så jäkla förbannad. Man skulle behöva vara frisk för att orka vara sjuk, säger hon.

I början på oktober kom alltså domen. Ann-Sofie hade rätt till hel sjukpenning förra sommaren.

Förvaltningsrätten hänvisar i sin dom bland annat till Högsta förvaltningsdomstolens nya vägledande dom om normalt förekommande arbete.

– Det är såklart skönt att få pengarna, men det har tagit så otroligt mycket energi att få min självklara rätt. Det är inte så mycket att vara tacksam över.

Hon är fortfarande sjukskriven på halvtid.

– Om jag hade fått fokusera på att bli frisk, att vila, sova, gå på rehab och gym, träffa min psykolog och min naprapat i stället för att strida mot Försäkringskassan, så tror jag att jag hade varit helt frisk nu, säger Ann-Sofie.

Fotnot: Ann-Sofie heter egentligen något annat. Hon vill inte framträda med namn då hon ”fortfarande är helt beroende av Försäkringskassan”.