Redan som ung vuxen visste Caroline Persson: livet som mamma är inte för henne. Skälen till det är flera. Som att hon trivs som det är, och värnar sin frihet. Att kunna göra vad hon vill på sin lediga tid, ta sovmorgon och ha möjlighet till återhämtning. Men det handlar också om att ett föräldraskap inte är något som går att ge sig in i halvhjärtat.  

– Jag jobbar som lärare och vet hur mycket som krävs för att uppfostra goda samhällsmedborgare. För att fostra barn så att de blir bra människor och får ett bra liv krävs att man ger en stor del av sitt liv till det. Jag känner att jag inte är villig, och inte kan, göra det.

Caroline Persson är själv uppväxt med en ensamstående mamma och har sett hur hon har fått kämpa för att Caroline och hennes bror ska ha det bra. Caroline, som har diabetes, kronisk migrän och även adhd, vill inte själv hamna i den situationen.

– Det skulle inte funkat för mig. Men även utan migränen, och även om jag inte varit ensamstående, så vill jag inte ha barn. För mig räcker det att träffa många barn i mitt yrke. Jag kan vara viktig för ungdomarna där, även om de inte är mina egna.

Ses som mindre värd

Caroline Persson är öppen med att hon inte vill ha barn. De senaste åren, kanske särskilt sedan hon fyllde 30, har det lett till att hon ofta blir ifrågasatt. Hon blir det både av främlingar på nätet, men även av vänner, kollegor och bekanta.  

– Det är drygt att hela tiden behöva förklara sig. Man ses som egoistisk, som mindre värd. Många säger att ”du har bara inte träffat den rätta än”. Det provocerar mig mest. Som att mitt beslut grundar sig i en man, och att jag själv inte skulle förstå vad jag egentligen vill.

Hon kan också få kommentarer om att hon kommer att bli ensam när hon blir gammal. Även det tycker hon är dumt.  

– Ska man skaffa barn för att ha någon som tar hand om en? Det ser jag som en väldigt konstig orsak, och det finns ju heller inga garantier för att det blir så.

Viss personlighet

Just den invändningen – att man riskerar ensamhet som äldre – är det många barnfria som får höra. En ny studie från Örebro universitet visar att det är en erfarenhet kvinnor som väljer bort barn delar. De får frågor om de inte är rädda för ensamhet, men kan också få kommentarer där någon konstaterar att de kommer att bli ensamma, som att det vore ett faktum.

– Många får kommentarer som är rent elaka, som ”du kommer att bli ensam”. Det finns någon slags föreställning om att barn automatiskt betyder trygghet och omsorg, att man har någon som tar hand om en, säger Merve Tunçer, forskare i sociologi vid Örebro universitet.

Tillsammans med sin kollega Helen Peterson, professor i sociologi, har hon intervjuat kvinnor mellan 35 och 60 år som har valt bort barn. Förutom att kvinnorna i studien fick höra att de kommer att bli ensamma, berättar de också att många ser dem som egoistiska.  

– Man drar slutsatser om deras personligheter, att de är konstiga eller kalla, utifrån att de inte vill ha barn, säger Merve Tunçer.

Inte immun mot reaktioner

Caroline Persson känner igen det. Den kvinna som väljer bort barn ses som kall, självisk, som att hon går emot någon slags natur där meningen med livet är att få ta hand om det egna barnet.  

– Det blir väldigt tydligt att den här normen är svår att bryta. Och en del har kanske svårt att acceptera att det kan vara på andra sätt, att man kan göra ett annat val. Att den starka normen vi har levt i så länge ändå håller på att förändras, säger Caroline Persson.

Trots att hon är trygg i sitt beslut, är hon inte immun mot omgivningens reaktioner. Att behöva försvara sig är tröttsamt. Och ibland väcks tanken även hos henne – hur kommer det att bli när hon är gammal?  

– Den tanken kan spöka till det i huvudet. Vem kommer att finnas där för mig? Men förhoppningsvis har man en partner, eller nära vänner. Det behöver inte vara just ett barn som ser till att man inte blir ensam, utan det kan vara någon som väljer dig för att de älskar dig och som finns där av vilja, och inte av tvång.

En vald familj

Hon vet ju också att barn inte är någon garanti. När andra ifrågasätter hennes val just för risken att hon kommer att ångra sig som äldre, brukar hon kontra med det.  

– Då säger jag att du kan ju inte veta att dina barn kommer ta hand om dig? Särskilt i Sverige är det ju rätt få som lägger en stor del av sitt liv på att ta hand om sina gamla föräldrar.  

Studien från Örebro universitet visar att många av de barnfria precis som Caroline Persson har funderat över hur livet blir längre fram. Barnfriheten är inte bara att välja bort småbarnsliv, utan även att välja bort att ha vuxna barn. Men barnfriheten gör också att det finns mer tid för andra relationer. Just de relationerna tror många kan bli viktiga när de är gamla.  

– Man investerar mer aktivt i andra typer av relationer, som en proaktiv strategi för att inte bli ensam på äldre dar. Många av de intervjuade talar om en vald familj. Man väljer människorna omkring sig, och har möjlighet att lägga tid, energi och omsorg på de relationerna, säger Merve Tunçer.

Hon säger att de barnfria kvinnorna har blivit vana att bemöta påståenden om att de kommer bli ensamma, och att det är tydligt att det fortfarande finns en stark familjenorm, där barnens roll delvis är att ta hand om sina åldrande föräldrar. Att den normen är stark märker även Caroline Persson. Hon hade önskat att det fanns en större acceptans för dem som väljer en annan väg. 

– Det vore väldigt skönt att slippa bli ifrågasatt bara för att man inte följer normen.