Allmännytta eller egennytta?

I en visningslägenhet i Hageby i Norrköping går en kvinna i 80-årsåldern. Det är ekparkett i vardagsrum och sovrum, kyl och frys är av rostfritt stål och den gamla kvinnan kan inte sluta gråta. Det är informationsmöte om kommande renoveringar och det blivande resultatet visas upp för hyresgästerna. Underhållet i området har länge varit eftersatt och en standardhöjning är nödvändig. Inget snack om saken. Men till vilket pris? Alla kommer inte kunna bo kvar, hyrorna kommer bli allt för höga för det klientel av låginkomsttagare som i stor utsträckning befolkar Hageby. Sjukpensionerade Cicci Hållander är en av dem. Hennes lägenhet är sliten och svår att hålla ren. Hon hade gärna tagit del av Rikshems kommande renovering, men hennes sjukersättning kommer inte räcka till den nya hyran. Det är hon som berättar historien om den gamla kvinnans tröstlösa gråt. Cicci Hållander letar med ljus och lykta efter ett nytt boende som hon kan flytta till när renoveringarna når hennes länga. Vad som hänt med den gamla kvinnan vet hon inte. 

Rikshem har växt med rekordfart och på några år blivit en av Sveriges största hyresvärdar och etablerat sig som en jätte på fastighetsmarknaden. Bostadsbolaget, som är ett privat bolag som till hälften ägs av fjärde AP-fonden och till hälften av AMF pension, har på kort tid gjort många stora affärer, ofta med kommuner eller landsting som motpart. Med sitt halvstatliga ägande samt en tidigare ledande socialdemokrat i toppen har bolaget uppfattats som en god och långsiktig ägare. En uppfattning som fick sig en törn efter förra årets skandaler. Ordförande Mats Mared, vd:n Jan-Erik Höjvall och vice vd:n Ilija Batljan, som alla nu har sagts upp eller avgått, drev bolaget under de expansiva åren, då bolaget i snabb takt köpte upp hyresbestånd från såväl kommuner som privata hyresvärdar. Hösten 2015 fick bolaget pris för att ha varit det svenska fastighetsbolaget med högst totalavkastning 2012-2014.