– Varukedjor är generellt outsourcade, främst till låglöneländer. Det handlar ofta om komplexa kedjor som inte sällan sträcker sig över flera kontinenter. Ett plagg kan ha allt från tjugo till tre stopp på vägen till butiken, säger Natasja Börjeson, doktor i miljövetenskap vid Södertörns högskola.
Vid varje stopp från råvaruodling till färdig t-shirt kan kemikalier tillsättas för att ge materialet önskade egenskaper. Inför transporten till butik kan tröjan slutligen få sig en dos allergiframkallande konserveringsmedel.
Att många av kemikalierna medför risker för hälsa och miljö är känt sedan länge. Frågan är hur riskerna ska hanteras – och av vem?
”Kräver engagemang”
I sin nya avhandling ”Toxic textiles: Towards responsibility in complex supply chains” undersöker Natasja Börjeson hur ett antal svenska privata och offentliga textilinköpare tar, eller försöker ta, ansvar för kemikalierisker längs med sina varukedjor.
Intresset för riskkemikalier varierar mellan inköpare, men för dem som vill ha koll är det en utmaning.
– Det kräver engagemang och samarbete, samtidigt som kunskapsnivån hos aktörerna är låg. Det gäller både kemikaliers egenskaper, vilka kemikalier som används och var de används. Många inköpare ställer krav på sina underleverantörer, men efter-levs kraven? Vilka kemikalier kan ersätta de skadliga kemikalierna? Det vet man väldigt lite om, och det gör det ännu svårare att ha något slags kontroll, säger Natasja Börjeson.
En annan svårighet, särskilt i klädbranschen, är att varukedjorna förändras hela tiden, i takt med modets svängningar. Det gör det också svårt att miljöcertifiera kläder, eftersom oberoende miljömärkning är en långsam process.
Men det stora problemet är att det saknas en global kemikaliereglering för textilier. Därmed finns det väldigt lite att luta sig emot för aktörer som vill ta ansvar, och stora möjligheter för andra att skyffla över ansvaret på någon annan länk i kedjan.
Exporterar miljöproblem
– Frågan är hur en global lagstiftning skulle utformas. Dagens lagstiftning är nationell, och vi kan knappast kräva att produktionsländer ska ha en viss lagstiftning, när vi själva inte ens vill producera textilier, säger Natasja Börjeson.
De negativa effekterna av skadliga kemikalier drabbar produktionsländerna hårdast, men med den globala handeln stannar inte problemen där.
– Vi har exporterat miljöproblemen någon annanstans, men med den svaga lagstiftningen i EU och i produktionsländerna kommer problemen tillbaka till oss, säger hon.
Sedan studien inleddes för tio år sedan har det ändå skett en positiv utveckling, menar hon. Företag samarbetar mer med forskningsinstitut, miljöorganisationer och med varandra, men utvecklingen går långsamt eftersom den drivs av marknadsaktörer, som har många andra mål att leva upp till.
– Många svenska företag och organisationer klarar redan lagstiftningens krav med råge och driver på för hårdare reglering, själva kan enskilda företag inte åstadkomma mer än marginella förändringar oavsett hur bra de är. Jag hoppas att min avhandling kan bidra till medvetenhet om att textilindustrin behöver regleras hårdare om det verkligen ska hända något. Det krävs ett samlat, strukturellt politiskt ansvar, säger Natasja Börjeson.