– Så du vet kommer jag att stå i ena änden av salen, en kollega i en annan, en vid dörren och en utanför byggnaden, säger han.

Internationella pressklubben i Paris, APE, ordnar en presskonferens med Israels ambassadör i Frankrike. En stund senare kommer ytterligare en civilklädd man. Han talar engelska och kommer från ambassadens säkerhetsavdelning. Byggnaden rekas. Det klassas som ett högriskevent, informeras vi om. Flera andra lokaler har nekat tillgång av säkerhetsskäl.

Det är något som Israels ambassadör i Frankrike, Alona Fischer-Kamm, återkommer till när hon sedan anländer och håller ett inledande anförande.

– Antisemitismen har ökat, hotet mot oss har kanske aldrig varit så starkt, säger hon och hänvisar till en rad hatbrott riktade mot judar i Frankrike efter den 7 oktober.

Det hon säger stämmer, enligt det franska inrikesministeriet: Hatbrotten mot franska judar ökade markant den sista delen av 2023 och den generella hotbilden ligger idag på maxnivå.

”Det är vårt Bataclan”

Alona Fischer-Kamm återkommer gång på gång till den 7 oktober. Hon menar att det förekommer tre olika farliga förhållningssätt till det hon kallar den värsta antisemitiska massakern sedan andra världskriget: förnekelse, förminskande och – den kanske farligaste, menar hon – relativisering.

– Man vill sätta massakern i ett sammanhang av ockupation och konflikt istället för att se det som en terroristattack där kvinnor våldtogs och vuxna och barn mördades – brändes till döds.

Alona Fischer-Kamm menar att attacken är ett pågående trauma för varje israel och påminner om de över 130 kvarhållna gisslan, varav ett 30-tal ska vara döda. Och så pekar hon särskilt på attacken mot ungdomarna på musikfestivalen Supernova.

– Det är vårt Bataclan, säger hon. 

”Måste lita på Hamas”

I Frankrike är det en särskilt effektiv liknelse. Terrorattentatet mot konsertlokalen Bataclan där 90 personer mördades av islamistiska terrorister är ett levande trauma för befolkningen. Alona Fischer-Kamm talar om “dem” – terroristerna som attackerade Bataclan i november 2015 och som massakrerade ungdomarna på Supernova-festivalen i oktober 2023. Hon menar att de utgör en gemensam fiende.

Det var en massaker riktat mot västliga, frihetliga värderingar.

– Det är ingen slump att man attackerade en musikfestival. Det var en massaker riktat mot västliga, frihetliga värderingar – mot universalismen, säger hon.

Hon menar att festivalen representerar allt som “de tar avstånd ifrån”, det vill säga terroristerna.

– Friheten, musiken, livsglädjen, listar hon.

Men det viktigaste av allt, enligt Alona Fischer-Kamm, är att massakern bara är ett strategisk första steg i Hamas långsiktiga mål att krossa Israel.

– Det är många som säger nu att kriget inte är självförsvar utan en slags revanschhandling  Nej. Det vi försöker göra är att stoppa nästa 7 oktober. I det avseendet måste vi lita på vad Hamas själva säger, att massakern bara var en etapp på vägen att utrota Israel.

Hon säger att Israels enda mål just nu är att eliminera terrorgruppen, inte civila palestinier. Israel vill inte stanna i Gaza, säger hon.

– Men vi måste kanske vara kvar under en övergångsperiod för att ett nytt styre ska kunna utvecklas 

De ville aldrig gå in i Gaza, upprepar hon. Det var ju Hamas som inledde kriget. 

– Här vill jag påminna om att vi lämnade Gaza 2005 utan avsikt att återvända.

Hon talar om hundratals kilometer av Hamas-tunnlar på Gaza-remsan, om avancerade kommandocentraler, om indoktrinering av barn som lär sig att “hata judar” och menar att kriget inte handlar om annat än självförsvar, om att förhindra “en andra, tredje, fjärde 7 oktober-massaker”.

Lägger skulden på Hamas

Den polska journalisten Magdalena Banach undrar hur Israel, med en av världens mest avancerade underrättelsetjänster, kunde missa förberedelserna för 7 oktober.

– Ja, det överraskade oss. Det kommer inte att ske igen men det beror på att vi är ett öppet samhälle som undviker krig till varje pris, menar hon.

Alona Fischer-Kamm listar sedan fler Hamasaktiviteter på Gazaremsan, beskriver hur de använder sin egna befolkning som sköldar, menar att de utsätter den palestinska civilbefolkningen för lidande, att Israel inte gör. Hon får återigen in i detaljer om infrastruktur som Hamas ska ha över hela Gaza.

I det här sammanhanget nämner hon särskilt det UNWRA-ledda sjukhus under vilket det fanns tunnlar som visades upp för ett begränsat antal journalister. Det är dock inte bevisat att UNRWA kände till dess existens.

”Kämpar för allas frihet”

Två saker har fått Israel att känna sig övergivma av den internationella gemenskapen, säger hon. Sydafrikas anmälan av Israel för folkmord till FN:s internationella domstol i Haag. Hon menar att det är groteskt att ta anklagelsen på allvar.

– Vi ser i princip Sydafrika som en gren av Hamas, säger hon.

Det är ett fruktansvärt relativiserande av en antisemitisk terrorattack. 

Det andra andra är FN:s generalsekreterare António Guterres uttalanden om att Hamas terrorattack inte skedde i ett vakuum, utan efter att Palestina utstått ockupation.

– Det är ett fruktansvärt relativiserande av en antisemitisk terrorattack. Vi känner oss övergivna av den internationella gemenskapen när vi kämpar för vår egen och allas frihet, säger Alona Fischer-Kamm.

Vi är journalister. Det handlar inte om att misstro dina uppgifter men det är vårt uppdrag att bekräfta det vi rapporterar om. Vad gäller kriget i Gaza är det nästan omöjligt, med få undantag, för internationella reportrar. Bland oss finns erfarna krigsreportrar, medvetna om riskerna och villiga att riskera sina liv för att rapportera sanningsenligt om vad som sker. Varför låter inte Israel oss komma in i Gaza och göra vårt jobb?

– Det är inte säkert för journalister i Gaza… men vi har låtit dem komma in vid några tillfällen med våra styrkor. Det är inte möjligt för oss att garantera er säkerhet just nu. Och det finns många palestinier som delar sina videor och annat, säger Alona Fischer-Kamm och reser sig upp för att hon inte kan stanna längre.

De få tillfällen Israel tagit med internationella journalister in i Gaza har det varit korta besök och de har inte kunnat tala med en enda palestinier.

Dagen efter mötet publicerar flera tv-kanaler som BBC, CNN, ABC, ITV och  CBS ett öppet brev till alla israeliska ambassader i Europa, inklusive den i Paris. De ber om “fri och icke-begränsad” tillgång till Gaza och poängterar på samma vis redaktionerna erfarenhet och medvetenhet om krigsrapportering.