Sjöstedt har ju varit en av de mest aktiva EU-motståndarna i Sverige. Det var ju EU-motståndet som gjorde att han, då montör på Volvo i Umeå, gav sig in i politiken på allvar. Sjöstedt blev vice ordförande i Nej till EU och har sedan dess varit en ständig kritiker av EU, inte minst under eurokrisen då han var en av de få svenska riksdagsledamoter som engagerade sig för krisländerna.
Nu kan alla ändra sig och det behöver inte vara något dåligt, men det är något konstigt med hela artikeln.
Inte enda ord i artikeln handlar om själva EU, utan om helt andra saker.
Först är det en massa svamlande som framstår som hämtat ur ja-sidans gamla kampanjer: "visioner om ett bättre europeiskt samarbete" och "ändra unionen" så att den blir miljövänlig, demokratisk och mindre högervriden. Det låter så trött att jag inte tror att Sjöstedt tror på detta själv, och han har ju under sin tid i EU-parlamentet själv visat att det inte går att göra om unionen just därför att EU:s struktur är utformad för att passa kapitalet.
Att lämna EU, skriver han nu, "framstår som allt mer avlägset" därför att andra partier inte vill detta, ej heller en majoritet av väljarna. Det här resonemanget är ännu underligare. Inte minst därför att det kommer i tider då både Grexit och Brexit gjort att frågan snarare känns närmare än någonsin. Men också för att det skulle innebära att ett parti inte bör driva frågor som andra partier inte håller med om. Meningen med ett politiskt parti är väl att det ska skilja sig från andra partier? Det finns inte en majoritet i riksdagen för att stoppa vinster i välfärden heller, ska den frågan också släppas då? En majoritet av svenska folket vill ha kvar monarkin, och att avskaffa den ter sig också avlägset. Ändå är vänsterpartiet emot monarki, och motionerade för att avskaffa monarkin så sent som 2017.
Nej, vad handlar det här om egentligen? Jo, det visar sig att Sjöstedt vill ge upp EU-motståndet därför att det nu finns andra än vänstern som är emot EU! "Vänsterpartiet är helt främmande för den inskränkta nationalism och rasism som präglade Brexitkampanjen" skriver han, och hävdar vidare att det är viktigare att bekämpa den framväxande högerextremismen än att gå ur EU. Så då är EU bra helt plötsligt, för att det finns nationalister som är emot? Vad är det för logik? Trump lade ner TTIP, ska vi kanske lansera det igen för att visa att vi är emot honom?
Låt mig påminna: Det är vänstern, freds- och miljörörelsen som drivit EU-motståndet i trettio års tid, ingen annan. Det var vi som organiserade jättedemonstrationerna i Göteborg 2001, vi som drev nej till EMU-kampanjen och protesterna mot Lissabonföredraget, vi som solidariserat oss med länder i Sydeuropa som fallit offer för EU:s tvångströja, vi som kritiserat EU:s katastrofala flyktingpolitik, vi som organiserade det alternativa EU-toppmötet i Göteborg förra året.
Och nu, bara för att det kommer några rassar i sista minuten och tycker nej till EU, då ska vi släppa trettio års arbete och ge dem monopol på frågan? Så den som läser på om EU och inser att det är ett jävla skit, den ska inte ha något annat parti att gå till än småpartier utanför riksdagen eller SD - som ju inte ens är emot EU, utan vill omförhandla delar av fördragen.
Det finns en enda fråga som är viktig när det gäller att ta ställning till Sveriges medlemskap i EU. Och den är: Är EU något bra? Ja eller nej? Ett parti som är för arbetarklassen, kvinnorna och miljön bör ta ställning till om EU tjänar dessa intressen. Min mening är att det har EU inte gjort.
EU bildades av kapitalet, inte av politiker, som en superstat med minimal demokrati och maximalt inflytande för storkapitalet. Meningen var från början (på EG-tiden) att ta kontroll över ett avkoloniserat Afrika, och senare att skapa en jättemarknad för europeiska storföretag med samma regler. På grund av att makten fortfarande ligger hos kärnländerna: Tyskland, Frankrike, Benelux - har deras industrier fått skriva spelreglerna och konkurrera ut andras. Detta har lett till stor handelsobalans mellan EU-länderna. När detta sedan lett till kris har EU räddat banker och kastat ner miljoner människor i arbetslöshet och fattigdom samt krävt att de säljer ut sina tillgångar till (framförallt) tyskt kapital. Vilket i sin tur leder till arbetskraftsmigration, brain drain i Syd och konkurrens i Nord.
Visst har en del bra saker kommit till på grund av EU, och idén med samarbete är inte dålig i sig. EU som institution sätter dock kapitalets fria rörlighet före löntagarnas trygghet, vilket har lett till låglönekonkurrens, minskad trygghet på arbetsmarknaden och försvagade fackföreningar. EU har också gjort att Sverige förlorat sin självständiga röst i utrikesfrågor. Det är EU, inte Sverige, som beslutar om att införa sanktioner mot sydamerikanska och afrikanska länder, som militariserar Afrikas kust för att stoppa migranter och som sitter i knät på vapenlobbyn. Vi har tur om vi får veta det i efterhand - glöm att få vara med och påverka!
Jag kan inte nog upprepa detta: Vänsterpartiet kan inte ta ställning utifrån vad andra tycker, rädsla för att hamna i fel gäng eller viljan att vara en allmänt snäll MR-NGO. Ni blir en liten båt utan åror på någon annans hav! Om ni börjar omfamna kapitalets institutioner blir ni en del av problemet, och kommer inte kunna vara en kanal för folkligt motstånd. Som jag sagt tidigare: man kan inte älska orsaken men hata konsekvenserna. EU:s nyliberala politik är inte lösningen på fascismens framväxt - utan orsaken. Som tur är finns det många inom Vänsterpartiet som tycker annorlunda.
