Robotarna är här – och de är ute efter ditt jobb. Om tjugo år är hälften av våra arbeten borta, enligt en rapport som Stefan Fölster nyligen presenterade på DN Debatt. Är du snickare, brevbärare, fotomodell, jurist eller bibliotekspersonal, kommer du snart bli av med arbetet. Ta det som en varning eller ett löfte.
Varje gång detta sagts sedan femtiotalet har människan skådat sina egna utopier och dystopier i utvecklingen. Så även nu. Paul Krugman befarar att robotiseringen kan leda till massarbetslöshet och ökade klyftor. Filosofie doktor Linda Johansson hoppas att robotar ska vårda dementa, eftersom dementa kan vara ”väldigt påfrestande.” Daniel Suhonen vill införa 30-timmarsvecka och beskatta robotarna. (Jag antar att han menar deras ägare, eller ska robotarna också få lön och deklarera?) Roligast är Mats Edman, vårt kära geni på Dagens Samhälle, som hyllar utvecklingen därför att när arbetarna är borta kommer också alla arbetarpartier dö, något ingen missat att han hett längtar efter.
Det finns bara en sak alla tycks ha glömt – vad händer med kapitalisterna? Ska de också ersättas av robotar? De flesta debattörer tycks ta för givet att när alla andra blivit arbetslösa, står kapitalisten kvar oberörd och härskar över en armé av maskiner. En kapitalist som inte suger ut någon alltså. Intressant! En sådan kapitalist har vi aldrig sett förut.
Kanske är det på sin plats att påminna vad kapitalism är, nämligen utsugning av arbetskraft i form av mervärde. Under kapitalismen blir arbetskraften i sig en vara som arbetaren säljer. Men till skillnad från alla andra varor kan varan arbetskraft producera mer än vad den kostar. Den köps alltid till ett lägre pris än det värde den skapar. Alla vi löntagare, oavsett om vi är gruvarbetare eller programmerare, jobbar några timmar gratis om dagen för att öka kapitalets vinster. Detta gratisarbete är kapitalismens själva DNA.
Om robotar alltså tar arbetarnas plats – kan de då skapa värde? Om detta pågår sedan tjugo år tillbaka en intressant diskussion bland marxister. Marx skrev några meningar om detta i Grundrisse, men det var under en tid då den modernaste uppfinningen var värmemaskinen. Gäller dessa lagar fortfarande? Säkerligen är väl en android något helt annat, resonerar några, inte kunde Marx föreställa sig AI, artificiell intelligens?
För att förstå detta måste vi lägga åt sidan både vitalism och teknikfetischism. Svaret står nämligen inte i maskinerna själva – hur förfinade de är – utan i begreppet värde. Och då inte det värde som en sak kan ha för dig eller mig personligen, utan hur värde mäts i ett kapitalistiskt samhälle. Värde är nämligen samhällets sätt att mäta arbetsinsatserna som krävs för att förfärdiga en produkt. Begreppet värde (det vill säga bytesvärde) är helt obegripligt utan arbetsinsatsen. Vad vi gör när vi byter varor och pengar är att byta vår arbetstid med varandra.
Men robotar kan inte skapa något mervärde åt kapitalisten. En robot kan inte sugas ut, kan inte skapa något mer än sitt värde. Den kan bara överföra det värde som redan finns i den, i form av nedlagt arbete som krävts för att uppfinna, designa och tillverka den. För att en robot ska kunna skapa värde måste den således upphöra att ha rollen av ett verktyg, uppnå subjektsform och proletariseras, skriver Atle Mikkola Kjøsen. Annars kommer de produkter roboten skapar att bli värdelösa. Om ingen arbetstid finns nerlagd i dem kan de inte heller bytas ut mot frukten av vårt arbete.
Trots allt tal om att robotar tar över, är det intressant att notera att den tekniska utvecklingen de senaste årtiondena främst exploderat i konsumtionsvaror – inte i produktionsverktyg. Detta eftersom Kinas inträde i kapitalismen gjort att arbetskraften varit betydligt billigare än maskiner. Antalet industriarbetare har faktiskt aldrig varit större än idag. Vår så kallade immateriella tidsålder har gjort oss än mer beroende av den fysiska produktionen. En västerländsk familj som hade en telefon och möjligtvis en skrivmaskin för trettio år sedan har idag tre datorer, fem iphones, tre ipads och två Nintendo. Allt ska bytas ut varannat år vilket kräver en omfattande gruvdrift i Afrika och en miljard kinesiska arbetare som får tio kronor i timmen.
Många i väst fattar inte detta, utan tycks leva i föreställningen att informationen uppträder i tomma luften. På nätet cirkulerar ”insikter” av typen ”Airbnb har inga hotell, Spotify gör ingen musik, Uber har inga taxibilar” osv. Detta ska bevisa att vår tids mest framgångsrika företag inte producerar något, och att vi alltså hamnat i en tid då värde kan skapa sig självt. Herregud – är det dumhetens födelsedag? Vem bygger husen som Airbnb förmedlar? Vem gör musiken som Spotify säljer? Vem kör Ubers taxibilar och vem skapar alla hemsidor som Google listar? Vad är det dessa företag får sin profit från, om inte mänskligt arbete till ett billigare pris? Bankerna skapar inte pengar heller, om någon nu trodde det, utan lever på att sälja vårt eget framtida arbete till oss, mot ränta.
Den dag en miljard kinesiska arbetare går samman och lyckas höja priset på sin arbetskraft, kommer kapitalet förmodligen svara med att ersätta dem med maskiner – lockouternas lockout. Den första kapitalisten som gör det kommer att tjäna multum, eftersom han under en tid kan ta ut överpriser.
Men om den dagen kommer då kaffet plockar sig självt, skeppar sig självt och brygger sig självt, om maskinerna reparerar sig själva, om husen bygger sig själva, om robotar gör musik, ordnar konserter själva, odlar och skördar och lagar mat och så vidare – så kan vi visserligen fortsätta använda dessa produkter. Men en marknad där vi byter frukterna av vårt arbete kan inte existera. Och inte heller en kapitalistklass som lever på det.
