Tyskland tvekade inte för ett ögonblick att ställa sig på Israels sida när Sydafrika lade fram sina beskyllning om folkmord i Gaza inför domstolen ICJ. Det är ingen slump, säger en tysk socialdemokratisk politiker som jag talar med. Han menar att två faktorer samverkar. Historisk skuld. Som gör Tyskland extra mottagligt för den påverkan som nu kommer från Israel.
Det är heller ingen slump, säger samma politiker, att delstaten Sachsen-Anhalt kräver att blivande medborgare dels ska ta avstånd från antisemitism, dels lova att aldrig motarbeta staten Israel. CDU vill att det här ska gälla på nationell nivå. Senaste månaderna har källans eget parti, SDU, bearbetats frenetiskt på olika sätt av representanter för den israeliska statsapparaten. Så nej, ingen slump.
Just nu fattas förhastade beslut, menar politikern, som undrar hur det ser ut i Sverige, om även svenska partier och företrädare nås av den israeliska kampanjen.
Svaret på den frågan är tveklöst ja. Det bekräftas av personer på Utrikesdepartementet. Att stater kommunicerar med varandra i olika kanaler och vill påverka varandra är knappast unikt, men Israels metod är uppseendeväckande intensiv – och kravställande – konstaterar personer med lång erfarenhet av bilaterala kontakter.
Följdfrågan blir om det fungerar.
Färgas den svenska hållningen av Israels agenda?
Dagens ETC har tidigare kunnat visa att Amichai Chikli, minister för diasporan och mot antisemitism, i brev till Gunnar Strömmer (M) pekar ut en namngiven svensk som Hamas-finansiär och ett ”hot mot våra samhällen”.
Nu har vi kommit över ännu ett brev, denna gång från Knessets talman Amir Ohana till riksdagens talman Andreas Norlén (M). Det skickades 7 januari och beskriver hur Israel nu försvarar västvärldens värderingar i ett krig mot radikal islam. Därför, menar Ohana, hoppas han att Norlén ska vara behjälplig i att underlätta vissa processer. Som att förbjuda Hamas. Som att villkora stöd till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA, som i brevet kallas en hub för Hamas. Den sista punkten som talmannen framför är kampen mot antisemitism. Här rekommenderas en definition som satts av mellanstatliga organisationen International Holocaust Remembrance Alliance, IHRA. Sverige är medgrundare till IHRA – Göran Persson (S) var drivande – och ordförandeland så sent som för ett år sedan.
Vi ställer oss redan bakom denna definition. Inte okontroversiellt, då världens främsta människorättsgrupper menar att den är för lös och kan missbrukas till att stämpla allt kritik av staten Israel som antisemitism. Jag skulle säga att det handlar mindre om formuleringarna än om hur israeliska högerpolitiker använder sig av dem. Och det är i denna kontext Ohana skriver till Norlén.
En oerhört effektiv censur.
Vad som låter självklart – bekämpa antisemitism – är inte alls självklart. Israels politiska ledning försöker styra det som brukar kallas narrativet. Töja definitionen.
Israel är offer för ett horribelt terrordåd. Israel är nu också krigförande mot Gaza, förövare till massdöd och lidande bland civila palestinier. Att påtala det senare är antisemitism. I alla fall enligt Israels regering, vars globala kampanj handlar just om att värja sig från anklagelser genom att varje försök att nyansera offerpositionen kallas oanständig och, ja, judehatande.
En oerhört effektiv censur av tanken.
Dagligen ser vi borgerliga politiker i Sverige fortplanta denna vulgära, urvattnande omtolkning av antisemitism.
Vad får utrikesminister Tobias Billström (M), som naturligtvis även han fått påstötningar, att ligga så nära Benjamin Netanyahus önskemål, till skillnad från bland andra Norge och Spanien som förmått kombinera kategoriskt fördömande av 7 oktober med att upprätthålla folkrätten gentemot Israel?
