Vi skulle känna förskräckelse över hur denna unga kvinna från en förort – och dessutom muslim – lyckats sätta systemet ur spel. Anklagelserna om klanröster kom från de som annars tycker att personvalssystemet är toppen och oerhört demokratiskt. Samma personer har sällan eller aldrig problem med när kandidater låter sig sponsras av näringslivet. De skriver inte oroliga ledare om hur självständiga kandidaterna kommer vara från de intressen som burit fram dem.
Just nu pågår en rapportering om Ebba Östlin (S), som röstades bort av medlemmarna, däribland två kommunalråd. I ryktena som skrivs – förlåt, rapporteringen i media – så går det att läsa sensationella uppgifter om att Östlin kuppats bort genom en intrikat infiltration av gängkriminella. Detta spekulerade Viktor Barth-Kron om kunde leda till att politiker inte vågar ”vända på stenar längre” i P1 Morgon.
Dagens ETC:s nyhetsartiklar om Botkyrka:
Kupp eller demokrati i Botkyrka?
S i Botkyrka: ”Inga belägg för koppling till gäng”
S-toppen: "Är man gängkriminell har man inte plats i vårt parti"
Varför stängde kommunen ned fritidsgården i Botkyrka?
Kommunalrådet i Botkyrka kräver att Ebba Östlin avgår
Den som engagerat sig det minsta politiskt vet att personkonflikter är bland det smutsigaste som finns. Jag minns bland annat hur det inför min egen kandidatur till partiledarposten spreds rykten om att jag hade legat med Lars Ohly, men jag får väl tacka för att det ändå fanns någon slags journalistisk integritet för att det inte fyllde nyhetssidorna. Att journalister som ovan nämnd är för dåligt insatta för att fatta detta, alternativt vill ha en sensationell story till vilket pris, kolla aldrig en bra story, och så vidare – det är ett stort demokratiskt problem. Inte att människor som ”knappt pratar svenska” engagerar sig politiskt, så som det rapporterats i media.
Det är djupt obehagligt att journalisterna bakom rapporteringen inte bemödar sig att gräva djupare i det som uppenbart är en intern konflikt, utan bara rakt av köpte den beskrivning som gavs från ena sidan. I en annan tid, inbillar jag mig i alla fall, hade detta inte varit möjligt. En journalist hade inte satt ett rykte på pränt utan efterforskningar som faktiskt visat på att påståendet faktiskt var sant.
Nu handlar det dock om människor som ”knappt pratar svenska” och då är det okej att publicera svepande anklagelser mot människor som bara utövar sina demokratiska rättigheter.
I skrivande stund har det fortfarande inte kunnat beläggas vilken roll gängkriminalitet har spelat in eller vilka kopplingar som har funnits. Sannolikt för att de inte finns.
Den här formen av alienering är farlig och skapar problem. Att avfärda människor som bor i en förort, är icke-vita, kanske inte kan prata svenska utan brytning och kanske till och med är muslimer, med att vara gängkriminella är inte vägen framåt.
Ovan exempel ser jag som bevis för den tondövhet som råder i samhället. Det finns stora grupper som inte känner sig representerade av de som har makten över deras liv. En del av dessa vill förändra det och orkar trots allt organisera sig för att genom demokratin försöka förändra det och ta plats. Vi vet dock att genom alla tider i historien så har sådan organisering utgjort ett stort hot mot de som för tillfället har makten. Vi vet också hur viktiga dessa strider varit för att bredda demokratin och göra fler människors röster hörda och delaktiga. De som bär ansvar är de som vägrar lyssna på våra röster. De som inte vill att vi ska synas och ta plats.
Människor som väljer att engagera sig politiskt har fortfarande inte gett upp hoppet om att saker går att förändra, att deras röster är värda att höras. Den som hamnat i kriminalitet har oftast gett upp på samhället. Där finns varken tro på ödet, lycka eller hopp.
Samtiden är dränerande även för mig som haft politiken i blodet sedan jag föddes och jag hoppas att den där pendeln ska vända tillbaka snart, så att vi alla kan börja ses på som människor med värde och rättigheter.
