Recension

Livet är så vanligt att det är svårt att andas

Publicerad 9 oktober, 2023

Bild: Maria Kleppe Vihovde/Press (montage)

Dagens ETC

Nog måste det vila en katastrof runt hörnet på allt detta vanlighetsliv? I Vigdis Hjorts nya kortroman vågar dottern i en kristen familj till slut se sin familj så som de är. Futtiga i sina lögner, och sin rädsla, skriver Jenny Aschenbrenner.

Jenny Aschenbrenner

Text

Barn är som bekant kristdemokrater, älskare av stelnade konventioner, av normer och normalitet, rigida rutiner och samma sak varje dag.

Så också Paula, flickan i Vigdis Hjorth nya, korta och koncentrerade roman ”Femton år”. Alla barndomens dagar, underbara i sin absoluta förutsägbarhet, mamma och storasyster Elisabet som stökar och fixar i köket, samtalar om det vardagliga med lugna, dämpade röster. Lillebror Lasse, söt och duktig. Bästa vännen Karen som bor i huset bredvid, äventyren i skogarna, skidturerna. Pappa som kommer hem från kontoret med samma trygga klagovisa varje dag, den lågintensiva bitterheten över att inte bli uppskattad efter förtjänst som ännu en varm filt att dra över sig.