Ett spännande ämne – men det slarvas bort av författaren Fredrik Moberg

Inget är nytt under solen. Ordet ”biomimikry” kommer från grekiskan och är sammansatt av ”bios” (liv) och ”mimesis” (härma). Grekerna ägnade sig åt detta redan för 2000 år sedan och under historien finns flera kända exempel. Inuiterna utvecklade en effektiv form av säljakt genom att härma isbjörnarnas vakande vid andningshål. Leonardo Da Vinci ritade sin prototyp till helikopter genom att imitera fåglars anatomi. Den moderna biomimikryn uppstod dock i 1950-talets USA, då biofysikern Otto Schmitt studerade bläckfiskars nervsystem. Detta, visade Schmitt, kan hjälpa oss att förstå den mänskliga hjärnan.

En entusiastisk förespråkare av biomimikry är Fredrik Moberg. I sin nyutkomna bok ”Den uppfinningsrika planeten” skriver han att evolutionen haft 4 miljarder år av trial-and-error för att utveckla organismer och samspelet dem emellan. När människan står inför en så skitsvår uppgift som klimatkrisen gör hon bäst i att lära sig av mästaren. Den bästa solcellen på marknaden är inte i närheten av så effektiv som valfritt blad på att fånga upp solenergi. Spindelns tråd är fem gånger starkare än stål. Tänk om vi kunde skala upp den och stoppa in i material; en slags skogens motsvarighet till armerad betong.