En solig vårdag för elva år sedan gick jag in på ett möte på César Chávez-biblioteket i Oakland i Kalifornien och hörde hur juristen Angie Junck beskrev sin ideologiska grund till varför hon menade att en värld utan gränser och utan fängelser är den som vi hela tiden måste ha i sikte. Samtidigt jobbar hon till vardags med att förändra migrantrörelsen inifrån, och där är startpunkten ofta att migranterna säger typ ”vi är inte kriminella som de svarta (som oftare hamnar i fängelse), vi är goda arbetare”. Steg för steg, i dialog, och utan att tjata om sin egen ideologiska grund, kunde Angie Junck förändra personer som sa så till att istället delta i en gemensam, lyckosam, kamp för att stoppa byggandet av ett nytt fängelse.