Till en början byggdes Instagram kring ett kronologiskt flöde av stillbilder. Det blev en fristad för lite av den otvungna spontanitet som hade präglat Facebooks första år. Bilder på mat och barn och fest. Bekräftelser på att ens egna vardag försiggår samtidigt med andra människors.
Men på senare tid uttrycker många användare samma sak. Det känns inte längre lika lockande att gå in på Instagram och väl inne känns det som en plats för konsumtion, inte en plats där man själv vill dela med sig.
Min känsla är att bekanta bara lägger upp hälften så många semesterbilder som tidigare somrar. Å andra sidan råder det ingen brist på konton att följa: efter behag kan flödet fyllas upp med memes, nyheter, matlagningstips eller politiska influencers. Så visst kan man fortsätta att lita på Instagram om man bara vill scrolla bort ännu en halvtimme av sitt liv – men utan att känna något av den simulerande närheten; utan känslan av samtidighet.
Flödet späds såklart ut av reklam. Men också av ”rekommenderade” poster från folk man aldrig valt att följa, aspirerande influencers som vill maximera sin räckvidd. Framför allt börjar det bli väldigt tydligt att Instagram vill få oss att sluta glo på stillbilder. Nu är det är video som premieras.
Instagrams utveckling över tid har i stort sett handlat om att kopiera sina ungdomligare konkurrenter. Först var det Snapchat med dess högre grad av flyktighet. Instagram svarade med en ny funktion, ”stories”, för att dela bild eller video under endast 24 timmar, ofta bara för vissa utvalda vänner. Här uppstod trots allt nya utrymmen för det otvunget spontana. Sommaren 2022 hamnar de allra flesta semesterbilderna i stories och inte i den permanenta utställningen.
Sen kom Tiktok, som Instagram härmade med videoflödet ”Instagram Reels”. Ingen tycks uppskatta nyheten. Nu sprids rentav upprop: ”Make Instagram Instagram again”. Kanske är det läge att fundera på helt andra sätt för oss att dela bilder med varandra, utan att underkastas reklamindustriella diktat.
