Medan Ryssland under den gångna vintern byggde upp sina styrkor kring Ukrainas gränser följdes de inte bara av professionella försvarsanalytiker med tillgång till exklusiva satellitbilder. En stor del av kartläggningen skedde i stället via öppet tillgänglig data, med deltagande av medborgarjournalister och oavlönade entusiaster på Twitter. Att datera och lokalisera upplagda videoklipp, för att sortera bort desinformation och brus, är ett tidskrävande arbete. Viktiga insikter om ryska trupprörelser ska bland annat ha erhållits genom att sammanställa information om trafikstockningar på Google Maps.  Det kallas OSINT, "open source intelligence". Liknande grupparbeten via nätet har också spelat en viktig roll i att kartlägga de högerextrema nätverk som låg bakom stormningen av Capitolium.

Den 23 februari, dagen innan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, försvann plötsligt en stor mängd OSINT-konton från Twitter. Av allt att döma var det en rysk kampanj som triggade en automatisk mekanism hos Twitter, genom att massanmäla kontona som misstänkt desinformation, kanske i kombination med att plötsligt låta dem retweetas i så stor skala att det framstår som misstänkt. Twitter försvarade sig med att det var ett misstag. Avstängningarna var ju bara tillfälliga, i väntan på mänsklig granskning. Men vad hjälper det i ett krig? Ryssland tycks delvis ha uppnått syftet att dölja information om truppförflyttningar, precis innan en mordisk offensiv.

Ännu ett exempel på hur företag som Twitter hamnat i en position där de inte längre kan ställa sig neutrala i vår tids krig.