Tankar om vilken livsstil vi skapar för våra barn har alltid funnits hos Sandra Dahlén, men när hon själv blev förälder växte viljan att utforska orsakerna till att vi begränsar våra barns rörelsefrihet. Det verkliga startskottet blev en artikel i tidningen Filter.

– Jag minns att jag satt hemma hos mina vänner i deras badrum och läste hela, jag kunde inte slita mig. Den hette ”Släpp ungarna loss!” och handlade om att barn aldrig varit så säkra som de är idag. Men till vilket pris? Den artikeln satt verkligen kvar i mig.

Säkrare än någonsin

Artikeln tar upp hur barns rörelsemönster förändrats, hur långt från hemmet barn fått röra sig i olika tider och att lekplatser byggs så trygga att de inte är roliga att leka i längre.

– Barn har aldrig haft så mycket valmöjligheter som de har idag. De kan välja pålägg på mackan, aktiviteter och kläder, samtidigt som de begränsas i sin frihet att röra sig, upptäcka och leka, säger Sandra Dahlén.

Säkerheten för barn i Sverige ökar. Även om den vanligaste dödsorsaken bland barn i Sverige är olycksfall, så minskar sedan 1950-talet antalet barn som dör till följd av sådana varje år, enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Jämfört med andra länder har Sverige lägst antal barn och unga som dör till följd av olyckor, de senaste åren runt 60 personer. Den plats där barn skadar sig allra mest är i eller i närheten av hemmet.

”Vi behöver tänka om”

Frigående barn innehåller intervjuer med en rad olika personer, bland annat Roger Edman som har arbetat som idrottslärare i 25 år. Han berättar att han fått ändra innehållet i idrottsträningen efter att flera barn skadat sig.

– Bland annat står trampetterna i skolans källare för att barnen inte klarar att landa på tjockmattan efter ett hopp. Allt fler barn saknar motoriken, andra saknar den grundläggande styrkan. Vissa moment har helt enkelt blivit för farliga.

Vart fjärde år genomför Folkhälsomyndigheten en studie om barn och ungas rörelsemönster. I den senaste rapporten från 2019 konstaterar myndigheten att den inaktiva tiden – tiden då barn sitter, står stilla eller rör sig väldigt lite – ökar med åldern. Elvaåringar är inaktiva 67 procent av sin vakna tid, 15-åringar hela 76 procent. Samtidigt konstaterar WHO att över 80 procent av barn och unga i Sverige rör sig mindre än rekommendationen som är minst en timme pulshöjande rörelse per dag.

– Det finns en stark norm av att hålla våra barn nära, skjutsa dem till skolan och till träningen eller låta fyraåringen sitta i vagnen istället för att låta dem gå med oss. Att tillgodose barns mest grundläggande behov av rörelse är att gå emot normen för hur ett gott föräldraskap ser ut idag, och jag tror att vi behöver tänka om, säger Sandra Dahlén.

– Det handlar inte om att ha barnen i fler aktiviteter, utan vi måste få in rörelsen i vardagen, se att det är bra att ta cykeln eller promenera när det går och framför allt ge dem frihet att leka och röra på sig.

Leker inte utomhus

När vuxna fått frågan av forskare om betydelsefulla platser från deras barndom berättar de ofta om platser utomhus där de lekt. De minns naturen, det sociala samspelet och att känna sig fri och självständig. Idag leker barn allt mer inomhus. Internationella studier visar att barns rörelsefrihet minskat drastiskt sedan 1970-talet. En brittisk studie visar till exempel att 80 procent av sju- till nioåringar fick gå till skolan utan vuxna 1971, medan bara 15 procent av samma grupp fick det 1990. Undersökningar i

Sverige visar att barns rörelsefrihet här är större, men utvecklingen går åt samma håll.

Till vilket pris?

Sandra Dahlén lyfter att det är mer än den fysiska hälsan som riskerar gå förlorat om vi inte låter de lite äldre barnen vara själva utomhus.

– Det händer någonting när barn leker utan vuxnas övervakning. Dels får de den mängd, variation och intensitet i rörelse som de behöver, dels utvecklas de socialt, lär sig hantera sin omvärld och därigenom utvecklar de sin självkänsla och självständighet.

Samtidigt är behovet och viljan att skydda sitt barn en grundläggande del i föräldraskapet, den första och viktigaste uppgiften är att se till att de är trygga, konstaterar Sandra Dahlén.

– Det är inte alls konstigt att vi vill hålla dem nära oss, men jag tror att det här är en omtanke som ställer till det.

Under samtal med andra föräldrar upptäckte Sandra Dahlén att även om många oroar sig för sina barns stillasittande så är det också många som förminskar problemet. Medelklassföräldrar säger att brist på rörelse mest rör barn som har det sämre ställt, någon säger att Sverige ligger ganska bra till och andra lyfter att det är farligt att låta barnen springa ute ”nu för tiden”. Men problemet rör sig över klasserna, och Sverige är inget undantag.

– Det här handlar om att vi måste byta sätt att tänka på. Överväger det vi är rädda för när vi håller våra barn inne riskerna om vi inte låter dem vara ute?

Problem – och möjlighet

Flera studier visar att rörelse i barndomen påverkar hälsan i vuxen ålder. Risken för fallskador och frakturer i vuxen ålder ökar av inaktivitet som barn, och även risken för flera allvarliga sjukdomar, exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och psykisk ohälsa.

– Det här vet vi. Vi vet om riskerna med stillasittandet och vi vet om fördelarna med rörelse, ändå håller vi våra barn tajtare och tajtare. Vi är så rädda att något ska hända dem när de är ute att vi riskerar deras hälsa i längden.

Surfplattor och mobiler är en stor anledning till att barn och unga rör sig mindre, men samtidigt kan tekniken erbjuda möjlighet till det motsatta.

– Det kan ju vara en fördel om vi använder den rätt. Nu kan våra barn ringa oss om det uppstår en situation som är obehaglig eller om någon skadat sig, den möjligheten fanns inte för min föräldrageneration.

När Sandra Dahlén gjorde research till sin bok fann hon inspiration och kraft att själv bryta mot stillasittandenormen, framför allt i samtalen med andra föräldrar.

– Det här är också en kollektiv problematik, det är viktigt att komma ihåg det. Det hjälper inte om jag släpper ut min unge på gården om det inte finns andra barn att leka med. Genom att hitta andra föräldrar kan vi tillåta våra barn att vara mer spontana, röra sig över större yta och leka med fler kompisar, och samtidigt kan vi hjälpas åt att ha koll. Vi kan ta hand om det tillsammans.