– Jag hoppas ju nästan att jag får sparken för nåt, för man orkar inte hålla tyst längre. Jag har fått nog nu – så som de behandlar de äldre och man mår inte bra där.
Vi kan kalla henne Karin, alla som vi har talat med har fått fingerade namn. Rädslan är stor. De flesta vågar inte säga något alls. Någon säger att hen skriver under på allt som kollegan sagt, men vågar inte själv bli intervjuad.
Tomma rum
Vad är det då som händer? Pandemin har utöver dödsfall lett till att många drar sig för att flytta sina anhöriga till äldreboenden. Resultatet är tomma rum hos flera privata äldreboendeaktörer. Detta menar anställda på Attendo att företaget kompenserar genom att dra ner på bemanningen – ibland utan att koppla in fackförbund och göra riskbedömningar. Från flera håll får vi höra om avdelningar som har en personal mindre än annars och det trots att arbetsmomenten inte blivit motsvarande mycket mindre. Det får också konsekvenser för de äldre.
– Att ibland kommer de som ska upp inte upp. De får bli matade och bytta på i sängen. Det är ju inte heller bra, de ska ju komma upp och om någon brutit benet eller så, så ska de få rehabilitering. Och många blir stela, det är jättedåligt, säger Karin.
Och med färre personal minskar säkerheten.
– Det funkar inte alls. De vill inte sätta in vikarier heller. Många jobbar själva och när någon har lift ska man vara dubbel, men vissa använder dem själva. Man märker att vissa gamla har blåmärken, de är inte ens försiktiga.
Riskfyllt för personalen
Att personal ensamma sköter lyft och annat som två personer borde göra känns igen från flera boenden. Det är också riskfyllt för personalen.
– Det är tunga jobb vi har, man ska vrida och vända dem och de kanske har ont. Det har varit lite vanvård också, säger Annika.
Arbetet på äldreboende är beroende av fungerande rutiner. Rapportering som inte sköts eller är oläslig innebär att personal kan sakna information som kan vara livsviktig för de äldre. Men rapportering släpar, eller saknas ibland helt. En anställd berättar till exempel att hon hade behövt veta att en vårdtagare fått antibiotika, eller nu borde undvika ett visst livsmedel.
Många saknar delegering
Det är inte heller ovanligt att personal saknar delegering, alltså kompetens och mandat att kunna ge boende medicin. Alla måste inte ha det, men i kombination med underbemanningen har det bland annat lett till att personal som själva ansvarar för en avdelning med uppemot 20 boende på natten, måste lämna den helt obemannad.
– Det är väldigt... Du har ju ansvaret. Och du måste gå och hjälpa dina kollegor men samtidigt känner du att fasen, nu måste jag lämna avdelningen, säger en anställd som inte tycker att det känns säkert.
Kompetensbrist
Även kompetensen är ett omfattande problem. Flera anställda menar att det tas in för många personal som nästan inte alls talar svenska.
– De är jättebra, men det är språksvårigheter. Jag känner mig inte säker när jag jobbar med en som inte kan språket. Det är billig arbetskraft, säger en anställd.
Hon betonar att det inte är personligt, men konstaterar att en del knappt kan säga hej och hejdå.
– Kommer du in till Agda 85 år som både hör och ser dåligt så kan det bli fruktansvärda grejer. Att kunna språket är a och o för jobba inom vården.
Missnöjet pyr
Varför fortgår situationen då? Jo, anställda ska tala väl om Attendo. Såväl utåt som till anhöriga som klagar. Och ifrågasättanden till chefen kan besvaras med hot om att bli av med jobbet, eller att ens tjänst kan dras ner till bara någon dag i veckan. Resultatet blir att missförhållanden varken leder till upprop eller demonstrationer. Men det pyr.
Såväl Kommunal som Vårdförbundet har vittnat om tystnadskultur inom Attendo på olika håll i Sverige. När Sveriges Radio talade med fackliga företrädare och anställda tidigare i år så lyftes tystnadskultur, rädsla för repressalier och att människor blir av med jobbet. Också facket lokalt känner igen problemet.
– Personal kan bli inkallad till ett möte där de får veta att de inte skött sina arbetsuppgifter och de kan hänvisa till något som hänt för en eller sex månader sedan. Det upplevs som lite hotfull stämning, det blir otrevligt. Och de hamnar i ett underläge och så sprider det sig, säger Elpida Georgitsi på Kommunal Väst.
Tystnad finns inskriven i kollektivavtalet. ”Medarbetaren ska iaktta diskretion rörande arbetsgivarens angelägenheter, såsom driftsförhållanden, affärsangelägenheter och dylikt” står det där. I normala fall stoppar det dock inte anställda från att tala med facket om sin arbetssituation.
– När jag kommer ut till en del boenden och frågar hur de har det på jobbet så blir det knäpptyst. Då förstår man att det är någonting som inte stämmer, på en tyst arbetsplats är det aldrig bra, säger Elpida Georgitsi.
”Får inte prata om Attendo”
Kommunal trycker på behovet av trygga anställningar och hög sysselsättningsgrad. Det låter lite torrt, men en anställd vi talat med slår fast att motsvarande sju procent av personalen på det boende hen arbetar på har fått heltid. Den som behöver extra pass gör sig inte gärna obekväm. Just nu är det få timanställda inne, då företaget dragit ner, men tidigare har de varit många och visstidsanställda klagar inte gärna. Särskilt inte när ordinarie personal inte heller gör det.
– Ja, vi får ju inte prata om Attendo. Vi ska bara prata gott om det. De säger att ”ni vet att ni har tystnadsplikt” men samtidigt bryter ju cheferna mot sina, säger en.
Någon menar att tystnadskulturen lättade något efter mediauppmärksamheten på riksnivå i somras, men att underbemanningen samtidigt gjort arbetssituationen sämre än vanligt.
”Ett av tio anmäls”
När ETC Göteborg förhör sig om läget kommer det också fram att anställda i Göteborgsområdet menar att avvikelser och tillbud som sker inte anmäls.
– Jag skulle säga att det är ett av tio som anmäls, säger en.
Hen säger att det exempelvis handlar om medicin som av olika anledningar inte tagits av brukaren, eller att boende som behövt akut sjukhusvård fått vänta, med försämrad läkning som följd.
På ett annat äldreboende konstateras att det som väl är inte rör sig om några uteblivna Lex Sarah-anmälningar, alltså missförhållanden som ska anmälas enligt socialtjänstlagen, men att det borde skrivas många avvikelserapporter som inte blir av. Underbemanningen leder till att allt inte hinns med, stressen är omfattande och det är svårt att hålla uppe den koncentration som krävs när personalen också hanterar mediciner och insulin. På ett boende konstateras att anmälningar som görs internt aldrig följs upp, andra har fått order om att låta bli att skriva dem.
– Många stressar så mycket så det är lite farligt just nu känner jag, säger undersköterskan Lena som konstaterar att Arbetsmiljöverket egentligen borde ha kopplats in.
Erfarna chefer efterfrågas
På en arbetsplats talar personal om att APT-möten inte hållits sedan innan pandemin, och att anställda som inte klagar premieras – även om de misskött sitt jobb. Från flera olika håll efterfrågas chefer med erfarenhet från vård och omsorg. Vi kan inte återge specifika incidenter utan att riskera de intervjuades anonymitet, men en allvarlig psykosocial arbetsmiljö och hot om avsked är återkommande.
– Under de här åren jag jobbat inom Attendo ser man att det går neråt. Jag har trivts jättebra men det är mest negativt och dåligt nu. Det ger ingen livsglädje för de äldre. Speciellt under corona har man sett att de är deprimerade, därför är det särskilt viktigt att vi kan prata med dem. Men en del personal är också bara där för att tjäna pengar, de vill bara få upp dem och ge dem mat och inget mer, säger en anställd.
”Folk slutar”
Ett par stycken konstaterar att de inte heller vågar dryfta sina problem med kollegorna av rädsla för repressalier.
– Folk försvinner, folk slutar utan att man vet varför. Till och med brukare flyttar därifrån. Många flyttar på grund av chefen, säger Annika.
Hon söker nu aktivt jobb hos andra arbetsgivare.
Företaget delar inte bilden som de anställda ger. Attendo har en platt organisation och stor transparens, enligt presschefen.
ETC Göteborg kontaktar Attendo för en intervju. De vill absolut inte svara på några frågor på telefon, men tar emot dem per mejl.
En fråga gäller beläggningen, alltså att de har tomma rum, och hur de hanterar det.
”I efterspelet av corona-pandemin har många personer valt att vänta med att flytta in till särskilt boende, inte minst med tanke på det tidigare besöksstoppet. Det har påverkat alla utförare. Som börsnoterat företag rapporterar vi beläggning i kvartalsrapporten för hela bolaget” skriver presschef Makan Afshinnejad i svaret vi får.
”Bemanning efter avtal”
Vi skickar också frågor om krympt personalstyrka, omfattande stress, oro för säkerheten och följder för de äldre.
Hur försvarar ni den här situationen?
”Vi bedriver en god och trygg omsorg på våra verksamheter och vi följer de avtal vi har med våra beställare avseende bemanning. Vi har stort fokus på arbetsmiljö och delar inte den bild du ger. Bemanningen är anpassad efter behov och efter avtal”.
Vi vill också veta varför facket inte underrättats eller riskbedömningar gjorts. På detta svarar Attendo egentligen inte direkt, men skriver att de har en löpande dialog med facket angående anställningar och eventuella neddragningar. De menar också att de är noga med att informera anställda om skyldigheten att göra anmälningar enligt Lex Sarah och Lex Maria.
Svårt hitta personal
Vi ställer också frågor om kompetens, att avdelningar saknar personal med delegering och om språkkunskaper så bristande att det kan bli en säkerhetsrisk.
Makan Afshinnejad svarar att det är ”en utmaning i vissa geografiska områden att hitta personal som har goda språkkunskaper i svenska. Det problemet tror jag vi delar med hela branschen”, samt att företaget tycker att det är viktigt att personalen har rätt kompetens.
Han menar också att ”Vi vill säkerställa att alla är trygga i sitt uppdrag och då kan det ibland gå längre tid i individuell kompetensförsörjning innan alla delegeringar är på plats” samt att sjuksköterskor och verksamhetsansvariga planerar så att verksamheten sköts patientsäkert.
Anställda har berättat för oss att Attendo agerat internt på rapporterna om tystnadskultur, men när vi frågar vad de gjort åt problemet får vi ett frågande svar.
”Attendo strävar efter att vara ett öppet och transparent företag. Det finns ingen på central nivå inom vare sig Kommunal eller andra fackförbund som hävdat motsatsen. Ej heller har någon av de fackliga i styrelsen tagit upp denna fråga. Att en enskild fackrepresentant har en avvikande åsikt tar vi på allvar och ska lyssna till, men det är inget som beskriver Attendo som företag”.
Anställda vittnar nu om att chefer hotar med avsked eller neddragna pass, samt dålig psykosocial arbetsmiljö på grund av chefskap. Kommentar till det?
”Att lyssna på våra medarbetare är helt avgörande för att vi ska kunna förbättra oss. Attendo har en platt organisation där det är lätt att ta kontakt med chefer vid missnöje. Vi har månadsvisa avdelningsmöten där medarbetare kan ta upp frågor. Om en anställd inte vill ta upp en fråga med den närmaste chefen kan man vända sig till HR eller regionchefen. Vi har också en visselblåsartjänst för anställda att helt anonymt kunna rapportera in missförhållanden”.
”Uppfyller krav”
Vidare svarar Attendo att de rekryterar chefer med högskoleutbildning riktad mot vård- och omsorg och att de ”Alla uppfyller de krav som IVO ställer krav på chefer inom omsorgen. Till skillnad från kommunala boenden så måste alla chefer godkännas av IVO”.
Följer ni upp varför personal väljer att sluta?
”Vi har avslutssamtal hos oss där vi försöker fånga upp anledningar till varför man väljer att gå vidare. Många av våra chefer har jobbat i väldigt många år och det ser vi som positivt”.