En verksamhet med skulder och tillgångar på drygt tusen miljarder kronor mer än hela Sveriges BNP har flyttat till Finland.

”Nordea räknar med att flytten gynnar kundernas, aktieägarnas och medarbetarnas intressen”, står det.

Man kan tänka sig att någon av bankens 4,2 miljoner svenska kunder hade varit intresserade av att få veta lite mer. Men på hemsidan är det enda som avslöjar att banken flyttat en rad längst ned där det numera står ”Nordea Bank Abp, filial i Sverige”.

Ordföranden Björn ”Nalle” Wahlroos började ventilera hotet att flytta huvudkontor för bara ett drygt år sedan. I samband med att Magdalena Andersson aviserade höjda resolutionsavgifter för svenska banker såg Wahlroos chansen att göra politik av frågan. Som egentligen handlar om att öka vinsterna ytterligare för bankens ägare. Det vill säga honom själv.

Utåt har bankens ledning klädsamt hävdat att flytten beror på att Finland är med i EU:s bankunion, vilket Sverige inte är och heller inte kan bli fullt ut eftersom vi inte är med i eurosamarbetet. Fördelen uppges vara att Nordea därigenom kommer att ”omfattas av rättvisa, stabila och förutsägbara regler”.

– Luften är fri, svarade Magdalena Andersson på flytthotet, och menade att risken för svenska skattebetalare skulle minska om huvudkontoret hamnade i ett annat land.

Möjligen var det ett försök att syna bluffen. Den rödgröna regeringen lät sig i alla fall inte utpressas och stod fast vid en höjd resolutionsavgift, om än något uppmjukad. Två veckor före valet återkom Socialdemokraterna också med ett förslag om en bankskatt som kommer att omfatta Nordeas verksamhet i Sverige oavsett om bolaget flyttar.

Eftersom skattebetalarna är de som backar upp bankerna så ska även bankerna bidra till en buffert vid en eventuell bankkrasch, är tanken. Förra gången Nordea var i kris fick skattebetalarna gå in och garantera 65 miljarder kronor. Det nya målet för resolutionsavgiften är att krisfonden till och med 2025 ska växa till tre procent av bankernas garanterade insättningar (de skulder de måste betala tillbaka).

Nordea är ingen ”kassako”, replikerade Björn Wahlroos. Samtidigt som Nordea årligen gör en vinst på 40 miljarder kronor (mer än tio gånger resolutionsavgiften).

Flytten till Finland innebär att Nordea nu hamnar i EU:s bankunion och därmed får lägre kapitalkrav och lägre avgifter.

Samtidigt fortsätter banken att göra affärer i Sverige som vanligt.

I praktiken innebär flytten därmed en ökad risk för Sverige och skattebetalarna, tvärt emot vad Magdalena Andersson sagt. Riksgälden understryker att den stora skillnaden vid en flytt av huvudkontoret blir att svenska myndigheter inte längre kommer att ha mandat att förebygga och hantera en kris i banken. ”I den mån kraven på Nordea sänks kommer skyddsvallarna försvagas och om något ökar riskerna”, skriver myndigheten i sin analys.

Och risker finns det gott om.

Förra veckan avslöjade Dagens Arena att de svenska storbankerna fortsätter att ösa bonuspengar över sina anställda – den typ av incitament för risktagande som i efterhand pekats ut som starkt bidragande till finanskrisen 2008. Och Nordea sticker ut. Både i absoluta tal och i relation till intäkter lägger banken absolut mest på prestationsbaserade belöningar, förra året omkring 3,3 miljarder kronor.

I veckan kom också nya avslöjanden från Panamaläckan som visar att Nordea låtit sina kunder ha en kontroversiell form av anonyma ägarbrev som medför hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.